Hej på er pojkar! Tacka 23Till för sommarhettan på Munken in the park.

En genomsvettig publik är ett betyg i sig

Vi behövde inte storma scenen — redan som tredje låt spelar de Hans sista vän (en parabolantenn) från första plattan från 1991. Det är väl egentligen enda gången som det känns lite daterat. Inte musiken, men det här med parabolantenn. Nu behöver man knappast anstränga sig för att hitta TV-kanaler för att undfly verkligheten. Det var andra tider då.

Det var ”den magiska tiden. En förlorad era.”, säger Thommy Windisch och Johan Segander. Jag har hamnat bredvid dem två rader framför scenen, och jag förstår direkt att de är hardcorefans i sina svarta 23Till-T-shirts. Toppen, jag kan behöva lite hjälp att pricka in vilka låtar som spelas. Jag förlorade den eran genom att befinna mig i Lund dom åren, men en hel del har jag hört.

Johan Segander och Thommy Windisch är hardcorefans.

Norrköpingsbandet existerade 1988 till 1995. Sen har man återförenats tillfälligt en handfull gånger sen dess; 10 år senare, till skivbolagets 15-årsjubileum och 1999 och så senast på punkfestival i Norge. ”Disse burde vært mer kjent enn de er i Norge. Det er vanskelig å ikke bli glad av å høre på 23Till.”, skev en recensent. Men nu är nu, och här är här. Och i Norrköping är de världsberömda. (Men den 27/7 firar skivbolaget 30 år.)

23Till börjar med att tacka. Eller, rättare sagt, börjar de med låten Tack ska ni ha. Men det är vi som ska tacka. Det här är minsann ingen trallpunk och Janne Abrahamsson sjunger, tycker jag, bättre än på platta. Vid Hej på er pojkar börjar mina grannar tokdansa och sjunga med.

600 sätt är mer rock än punk. Det stämmer för övrigt med det mesta av konserten. Pär Andersson driver på bra bakom trummorna, men det har inte längre det där torra soundet som punkare förr i tiden var så förtjusta i. Nu kommer också Georg ”Georga” Gustafsson in på orgel. Fattas bara… han spelar ju på alla deras plattor. Och mycket mer lokalt än så här blir det inte. Låten handlar om ungdomsåren på Matteusskolan.

Micke Pihlblad sliter som en ettrig terrier bakom basen och visar upp några snygga benställningar.

Lokal är också Tram city dixie, även om den inte målar upp en idealbild av Norrköping. Bara en realistisk.

Så går det på i ett rasande tempo. ”Ni väntar på ett drop, men det kommer inget drop!”, ropar Janne Abrahamsson. Och det har han, jäklarimig, rätt i. En genomsvettig publik är ett betyg i sig. Han tillägnar Sista supen till sin son, som fyller 16 idag. Vi håller armen i vinkel.

Prodedomani är mer punk och otyglad energi. Redaktör Micke Pihlblad sliter som en ettrig terrier bakom basen och visar upp några snygga benställningar. ”Hej, hur är det med dig?” Jotack, så bra att jag struntar i att jag inte förstår låtens titel. Men jag tror mig förstå att Min farsa sa handlar om att man ska akta sig för att leka med de farliga pojkarna. Och döden. Nej, jag fattar nog inte alls men jag kanske också är ”en liten lort”

Det slutar med Balladen om Olsson, som är en cover på NJA-gruppens låt från 1970. När 23Till spelade in den 23 år senare ansågs texten fortfarande så stötande att den inte fick spelas på radio.

Men det är klart att de blir inropade, och det slutar där det började — med den första singeln från 1988: Vitt slem. Fullt ös, medvetslös. Mest rock med ett stänk av punk. Vi stavar det 23T!LL

Text och foto: Michael Strandhed

BILDSPEL (FLASH) – KLICKA PÅ BILDEN ALT/MOBIL: SE BILDSPELET HÄR

CHAMBERTS PLATS Norrköping

1 – 2 augusti 2014
Munken in the park

1 augusti 20.30
23Till

LÄNKAR
Munken hemsida
Stefan Sundström mellan skört och rått recension Kultursidan.nu 3/8 2014
Di Leva stämde gitarren och universum recension Kultursidan.nu 2/8 2014
Nu händer Munken in the park reportage Kultursidan.nu 31/7 2014