Luggsliten elegans. Lars Demian intog Munken in the park tillsammans med sidekicken David Tallroth.

Självdistans krävs av alla svenskfödda

Vad låter? Banjo? Nej, det är inte Den sista färden — det är Lars Demian som gör entré från bakom scenen, och efter honom släntrar en annan luggsliten figur. De börjar med ”en hyllning till en av artisterna ikväll”: Nu tittar lilla solen in igen. Det är en cover av en låt med Olle Bergman från 1955, men av originalets munterhet står inget att finna… nu går det långsamt i moll med ironiska undertoner. Aldrig har väl ”bomfaderalla” låtit så dystert.

Därmed kan tonen anses anslagen. Svenne tills du dör är ju inte så kul som det kan låta. Jo, det är det, men han lyckas ta heder av ett antal nationalklenoder (Astrid Lindgren bl.a. och ”Bellman var en nolla och fjollan Linné…”) på vägen. Självdistans krävs av alla svenskfödda. Världen utanför kommer också från senaste skivan (2012). (Den är, för övrigt, finansierad av fansen. Ingen ville ge ut den, och själv hade han inte råd.)

Skrönor och andra sanna sånger med Lars Demian.

Både Demian och sidekicken David Tallroth är elegant klädda. Eller… i alla fall vid första påseendet. Vid närmare påseende är kläderna slitna, och det ser ut som de har sovit i dem. Ironin sträcker sig också hit. Det ser ut som de just klivit ut från en fest i förra seklets mitt.

Konungens skål är en skröna om ett möte med vår monark på en grekisk ö. Eller så är den sann… men Demian blev inte Hertigen av Halland. Dock påpekar Demian att han är satiriker. Men det kanske gäller nästa låt?

För Guldkant på ditt liv är en hyllningslåt till knark i alla dess former. Demian har bytt till elpiano och bjuder på medvetet falskspel när hyllningen blir i mesta laget. ”Det händer att nån i publiken missuppfattar den här låten.”, säger han. Det är 4:e låten från senaste skivan, och han spelar två till.

David Tallrot är en klippa vid Demians sida. Han spelar bastuba och trumma samtidigt, men byter också till gitarr och banjo ibland. Blickar fyllda av humor utbyts mellan dem hela tiden.

Från skivan Glad att man inte är död från 1994 (oj, har det gått 20 år redan?!) spelar han Skallen full av brännvin. Jag förstår inte hur de får det att låta som Black Sabbath med gitarr och banjo. Och samtidigt låter det lite grekiskt. Det är egentligen ingen supvisa utan handlar om sviken kärlek.

Någon (rätt förfriskad) i publiken skriker efter Alkohol, men det låtsas han inte höra. Den spelar han inte längre anförtrodde han mig (vid en bardisk) för fem år sen. Jag förstår honom; Man ska inte sätta en tändsticka till bensin.

David ”Klippan” Tallroth spelar bastuba och trumma.  Samtidigt.

Extranumret är titellåten från samma skiva. När den skrevs var nog textraden ”…och vi har ju så duktig regering” redan menad som sarkastisk, men nu har den utvecklats till ett rent hån. Tallroth spelar fel å det grövsta på tuban och avslutar med ett pruttljud i mikrofonen.

Men alla som inte instämmer i den textraden går därifrån med ett leende på läpparna.

Text och foto: Michael Strandhed

BILDSPEL (FLASH) – KLICKA PÅ BILDEN ALT/MOBIL: SE BILDSPELET HÄR

CHAMBERTS PLATS Norrköping

1 – 2 augusti 2014
Munken in the park

2 augusti kl 16.45
Lars Demian (med David Tallroth)

LÄNKAR
Lars Demian hemsida
Munken hemsida
Kung Ebbot och hans kadetter recension Kultursidan.nu 4/8 2014
Tack ska ni ha, 23Till recension Kultursidan.nu 3/8 2014
Stefan Sundström mellan skört och rått recension Kultursidan.nu 3/8 2014
Di Leva stämde gitarren och universum recension Kultursidan.nu 2/8 2014
Nu händer Munken in the park reportage Kultursidan.nu 31/7 2014