Med Looptroop fylldes Chamberts plats. Helt rätt bokning för Munken in the Park. Så här mycket folk var det inte ens på Ebbot i går.

 

”Men jag begriper ju inget”

 

Det man inte begriper ska man inte recensera. Så är det bara. Man gör sig bara dum. Helst ska man bara skriva om sådant man i förväg vet att man älskar, för bara då kan man bedöma hur bra det var just idag. Så det här är ingen recension. Möjligen en betraktelse.

 

”Vi är ett väldigt decimerat Hästpojken idag.”, sa sångaren och frontfiguren Martin Elisson som kallat in pianisten Fabian Kellerdahl.

 

Hästpojken
Jag var ganska säker på att jag skulle gilla Hästpojken, eftersom jag med viss njutning hade lyssnat på deras tre plattor. Men… så var de bara två.

– Vi är ett väldigt decimerat Hästpojken idag, sa sångaren och frontfiguren Martin Elisson.

Ja, det var ju bara du. Med var även Fabian Kallerdahl på piano, men han är ju inte med i bandet. Det glömde du berätta, förresten. Jag tjuvkikade på din blogg, och du skriver:

– Jag var och spelade i Norrköping igår. Bara jag och en pianist. Vet inte riktigt hur min insats kändes.

Det är inget bra tecken. Jag kände ungefär likadant.

Han börjar med Noll igen från skivan En magisk tanke från 2013. (Börjar på noll… rätt kul.) Det funkar rätt bra. Sedan Något stort för dig från samma skiva, och då låter det tunt.

Jag förväntar mig ingenting är väl att utmana ödet att spela? Med en textrad som:

Femton människor kom på konserten igår
Och femton människor gick innan vi spelat klart

Så illa är det inte, men inte ens pojkarna och flickorna närmast scenen ser riktigt glada ut. Nåja, låtarna kommer och går i vad som väl måste kallas singer/songwriter-stil. Imperial som handlar om ”en klubb som jag brukar gå på” och en gammal Bad Cash Quartet-låt: Valentine.

Jag förlorar intresset och börjar vandra runt. Söker skugga. Det är knappt att de blir inklappade, men som extranummer spelar de Caligula från första plattan och Gitarrer och bas, trummor och hat från den andra.

Konstigt att både Stefan Sundström och Thomas Di Leva lyckades fylla upp scenen ensamma. Och Lars Demian och David Tallroth som spelade precis innan kändes som ett storband i jämförelse.

Men jag begriper ju inget.

 

Bra i alla fall att Nicke Andersson (f.d. Hellacopters) har på sig en militärmössa, så man ser vem som bestämmer.

 

Imperial State Electric

Men nu blir det väl ändå rocka av? tänkte jag.
Jag har ju flera plattor hemma. Varför spelar jag aldrig dem? Efter ett par låtar kom jag ihåg. Jag är ju alldeles för mesig för hårdrock. Och så har jag svårt att hålla mig för skratt åt alla tuffa poser. Det är inte bra, jag måste jobba på det.

Fast jag gillar ju bluesbaserad hårdrock. Men den här kantiga sorten begriper jag inte alls. Bra i alla fall att Nicke Andersson (f.d. Hellacopters) har på sig en militärmössa, så man ser vem som bestämmer. Och jättesnyggt att bägge gitarrerna och basen är gräddvita. Och kul att tigern på backdropen ser ut att slicka trummisen i bakhuvudet (men det var nog inte meningen). Och bra att de ropar: ”IMPERIAL STATE ELECTRIC” mellan var och varannan låt. Så man inte glömmer.

Det är också ”Reptile brain music”. Det får jag höra flera gånger. (Visst ja, det heter ju senaste skivan.) Men det når inte ner till min reptilhjärna. Jag kanske är för nykter? Det kan inte vara att jag är för smart… jag fattar ju ingenting.

Kanske funkar det inte i solljus. Kanske borde de ha kört åt Rejmyre i stället? Kanske är det såna som jag som sprider dåliga vibbar. Kanske känner jag mig bara överlägsen för att jag har längre hår.

Efter sista låten följer ett mycket halvhjärtat klapp. Det blir inget extranummer. Är det mitt fel? Jag begriper inget.

 

 

Men så hör jag ju att det svänger lite; det måste jag motvilligt erkänna. Man blir ju lite nyfiken.

 

Looptroop Rockers

Men så mycket begriper jag att jag inte förstår mig på hiphop. Jag är för gammal. Fast inte så gammal att jag förväxlar det med lindy hop.

Så jag bestämmer mig för att inte gå. Det är skönt med rast och vila öron och ben. Låt de unga roa sig!

Men så hör jag ju att det svänger lite; det måste jag motvilligt erkänna. Man blir ju lite nyfiken. Kanske bara ta en titt och några bilder? Men det går ju knappt att komma i närheten av scenen för alla människor… Var kom de ifrån? Vad vet de som inte jag vet?

Hela området runt scenen kokar av folk. Kan det va så att de är kända de här som inte kan sjunga? Folk dansar och ser glada ut.

Jag noterar att medelåldern är ganska låg.

Det är uppenbart att det var en helt rätt bokning för Munken in the Park. Så här mycket folk var det inte ens på Ebbot i går. (Det blir ännu mer sen, men det vet jag inte då.) Jamen, det är väl kul att ungdomen roar sig. Rytmiskt är det också. Och på svenska, så man förstår.

Vänta… vad var det de sa om regeringen? Och så många svordomar..? Jag tror de är rätt politiska.
Kul och trevligt, som sagt. Men jag begriper det inte.

Text och foto: Michael Strandhed

BILDSPEL (FLASH) – KLICKA PÅ BILDEN ALT/MOBIL: SE BILDSPELET HÄR

CHAMBERTS PLATS Norrköping

1 – 2 augusti 2014
Munken in the park

2 augusti kl 18
Hästpojken
kl 19.15
Imperial State Electric
kl 20.30
Looptroop

LÄNKAR
Munken hemsida
Satirikern Demian tar hedern av klenoderna recension Kultursidan.nu 4/8
Kung Ebbot och hans kadetter recension Kultursidan.nu 4/8 2014
Tack ska ni ha, 23Till recension Kultursidan.nu 3/8 2014
Stefan Sundström mellan skört och rått recension Kultursidan.nu 3/8 2014
Di Leva stämde gitarren och universum recension Kultursidan.nu 2/8 2014
Nu händer Munken in the park reportage Kultursidan.nu 31/7 2014