• KULTUR-ANNONS

  • NYHETER

En drömföreställning i dans (recension)


Med inspiration från hällristningar och runornas hemliga tecken.

 

Men hur kan de sluta ”i luften”?

 

Regnet lämnar Hertzmansplan där publiken förväntansfullt sitter på Konstmuseets lätta pallar. Några unga tjejer har intagit solstolarna. Konstmuseet skärmar någorlunda av ljuden från byggjobb och tivolidunk.

Konsten att tala väl och i dess vidare bemärkelse att föra sig är det centrum dansföreställningen Elocution kretsar kring, tar avstamp ifrån och kanhända även några avsteg. Ett brev betyder så mycket, liksom ett kvistfritt kvastskaft och ett kafferep. Sex koreografier ingår i Elocution som är resultatet av projektet Ett sommarjobb i dans, 13 gymnasister har fått känna på livet som professionella dansare. Bakom projektet står fyra konstnärliga ledare från Impro.nu och Tromäki Dance Company.

Det är torsdag, tredje och sista dagen för turnén som tagit dem till Söderköping, Linköping. Nu i Norrköping.

 


Åter skolsituation. Dags för skrivövning.

 

Effektfull är inledningen, två rader med dansare i vita toppar och svarta leggings, var och en med brev och vit fjäderpenna i handen. En lektionssituation med ”lärare” som lyfter sin fjäder och dirigerar. I stället för musik hörs talövningar, ”k” spottar dansarna ut med ansiktena mot solen. Kvistfritt kvastskaft och Sju sjösjuka sjömän hörs i högtalaren och ensamma dansar bryter det strama ledet.

I nästa del tycks lektionen fri, ”läraren” går bland eleverna som till Sjostakovitjs vals rör sig i samma grund men ständigt avviker i grupper på två eller tre personer, i närheten av varandra. Massa är en intressant kvalitet i dans och avvikande massa ger rikedom. Ständigt nya detaljer. Avslut med ännu en lektionssituation.

Några av danseleverna har utvecklat egna koreografier. Alicia Karhunen Larsson och Sara Berggren arbetar med tydliga tecken i Högljudd tystnad, en mestadels symmetrisk övning.

Dansarna är tre till antalet i Inez Aoufis Recovery där de även använder stolar. Tack vare tretalet blir det möjligt att arbeta med två-plus-en i skiftande formationer, när de sitter på, lämnar stolarna, två hjälper den tredje att hoppa. Stycket repriseras med variationer.

 


Hjälpande händer lyfter Inez Aoufi i korografin Recovery.

 

Dessemellan bjuds publiken in att tillföra inspiration i Improvisation. Messa de önskade uppgifterna – temaord, händelse, slut – till improvisationsledaren och se dansen uppstå.

Några startar och de andra hakar på; det handlar, som hela Elocution, om kommunikation och uppmärksamhet, att fånga impulser utan att härma. Ord som ”gemenskap”, ”skrik” och ”hopp” gestaltas i en gemensam andning. De fyra projektledarna deltar, inspirerar och inspireras. Men hur kan de sluta ”i luften”?

Hällristningar och runskrift har inspirerat till Jessica Rezkos koreografi som hon skapat tillsammans med dansarna. Jessica kommer från Impro.nu där improvisation är en betydelsefull beståndsdel. Ur arbetet har en spännande dans växt fram, där rörelserna hämtats från tecknen som ristats på hälleberget. En person på en annans axlar, alla som lyfter sin vänstra hand för att sedan sträcka ut den. Solhjulet som tecknas om och om igen. Dansen har ett namn, skrivet med runor och andra tecken.

 


Dansarna rör sig mitt i trådarnas/relationernas virrvarr.

 

Projektledarna avslutar med Virta, en koreografi som bokstavligen tar upp tråden från den improvisation de gjorde under förra årets vandringsföreställning. Åter väver de in rummet, då så poetiskt, nu blir det till en tydligare berättelse. Ett kaffe-rep, med garn och kaffekoppar. Musikvalet rör sig från samtida mot dåtida, de fyra är klädda i figurnära klänningar med vidd i kjolen och mycket 1940-tal. Också här samverkar dansarna tre mot en, två och två. De är kvinnor, väninnor, i skilda och nya generationer. Garnet blir relationer, regler och konvenans. När kaffepannan kommer fram börjar de tala, Silja Koivumäki börjar med en lång harang på finska. Så fyller de andra i, med varsin mening som upprepas om och om igen, byts ut och återkommer i en annans mun.

Allt är vackert, spännande, associativt, roligt och gör mig mycket lycklig. Allt vad nytta och användbarhet heter är långt borta. Detta är ren konst.

Text och foto: Ann-Charlotte Sandelin

BILDSPEL (FLASH) – KLICKA PÅ BILDEN ALT/MOBIL: SE BILDSPELET HÄR

HERTZMANSPLAN Norrköping

14 augusti 2014
Elocution

Ett drömsommarjobb i dans
Arr: Tromäki Danse ompany och Impro.nu

KOREOGRAFIER
The Masterpiece av Anna Trobäck och Silja Koivumäki – Musik: Sjostakovitj
Högljudd tystnad av Alicia Karhunen Larsson– Musik: Matilda the musical
Improvisation med publikens hjälp
Recovery av Inez Aoufi – Musik: James Arthur
– av Jessica Rezko i samarbete med dansarna – Musik: Jon Hopkins, Union Jack
Virta av och med Jessicka Rezko, Sophia Örnell, Anna Trobäck och Silja Koivumäki – Musik: Alva Noto & Ryuichi Sakamoto, Billie Holliday, Teddy Wilson & His Orchestra.

DANSARE
Inez Aoufi, Sara Berggren, Wendela Bonnevier, Julia Bylund, Clara Eriksson, Rekan Gafur, Rebecca Ilefors, Hanna Järlsjö, Alicia Karhunen Larsson, Jonna Segerberg, Ellinore Stringborn, Alva Zako, Emmy Åsenklint samt Jessicka Rezko, Sophia Örnell, Anna Trobäck och Silja Koivumäki

LÄNKAR
Tromäki Dance Company hemsida
Unga dansare på sommarjobbsturné reportage Kultursidan.nu 7/8 2014

Tagged . Bookmark the permalink.

Comments are closed.