Snett bakifrån kan Biskop Brask se ner på musikerna i Östgöta Brasskvintett. Till vänster om honom ses Domkyrkan som den såg ut på hans tid och till höger biskopsborgen.

Har Hans Brask hört något av styckena?

Radikala svängningar. Östgöta Brasskvintett och museichefen Markus Lindberg återkallade Linköpings mäktige biskops historia i en kombinerad konsert och föreläsning i Gästabudssalen på Löfstad slott. Östgöta Musikdagar går mot sitt slut.

Samarbetsprojektet Biskop Brask i Blåsväder togs fram till 2013 års 500-årsminne av Hans Brasks tillträde på biskopssätet i Linköping år 1513 men håller även detta år som en gedigen historielektion och trivsam konsert. Må vara att merparten av musiken skrevs när den landsflyktige biskopen sedan länge lagts till den sista vilan i Cistercienserklostret i Lad nära staden Poznan i Polen. Som trumpeteraren Mikael Wittwång, trumpetare i Östgöta Brasskvintett, sade: ”hade vi bara spelat den musik som fanns då så hade det blivit tråkigt.” Nu blev det korta musikstycken från medeltid till sent 1600-tal plus ett par senare tillägg.

Föreläsning. Markus Lindberg förklarade hur begreppet kom sig av lärarnas högläsning ur sina anteckningar vid de medeltida universiteten. Boktryckarkonsten hade inte hunnit så långt på Brasks tid.  

Markus Lindberg från Linköpings Slotts- & Domkyrkomuseum skissade biskop Brasks liv och satte in honom i det historiska och politiska sammanhang där han under många år spelade en betydelsefull roll. Sonen till Linköpings borgmästare fick en gedigen uppfostran. Hans Brask sattes i skola i Skara och studerade både teologi och juridik i Rostock och Greifswald innan han återvände till Linköping och fick tjänst som sekreterare hos biskop Tidemanson.

– Det var ett viktigt steg i karriären, påpekade Markus Lindberg som petat in kuriosa om djäknarnas stjärnspel och studenternas akademisk kvart på väg mot nästa hållpunkt i musiken och historien, nämligen åren i Rom där Brask doktorerade i juridik. Varpå Östgöta Brasskvintett, inte utan humor, klämde i med 1983 års plåga Save your love for Roma and for me

Brasskvintetten inledde med dock både värdigt och festligt med Mathew Lockes Music for His Majesty’s Sackbuts and Cornetts. Musiken skrevs till Charles II:s kröning 1661, ett barockstycke vars sex satser gav kvintettens musiker möjlighet att presentera sig och sina instrument. De flesta konsertens musikstycken var dock något äldre, vilket gav ett spektrum av musikens utveckling mellan medeltid, framför allt renässans mot barock. Sinfonie & Moresca av Monteverdi från tidigt 1600-tal bär fortfarande spår av renässans medan hans Damigella Tutta Bella känns betydligt modernare.

Brasskvintetten fick hålla igen i den lilla Gästabudssalen med stenväggar och trätak, med en påtagligt mjuk tonbildning som resultat. Två trumpetare varav en, Jan-Åke Hermansson, emellanåt bytte till piccolatrumpet. Valthorn, trombon och en tuba som pumpade militäriskt i den traditionella Staffansvisan från Orust.

Erik Rapp på valthorn.

Är det då möjligt att Hans Brask hört något av styckena? Den signade dag har ett medeltida ursprung, då vanlig som pilgrimssång fick publiken veta, senare vanlig som julpsalm. I Gästabudssalen blev det allsång. En Staffansvisa, om inte just från Orust, kan han själv ha sjungit som ung djäkne (skolpojke). Kanske han hört Greiner Zanner, Heinrich Finck var åtminstone samtida med Brask.

Om Hans Brasks egen musiksmak har dock Markus Lindberg inget att berätta. Kanske inget finns att förtälja utöver den liturgiska musik som bör ha hörts i Linköpings domkyrka och i kyrkorna i stiftet, som var mycket större än dagens. För nog borde biskopen ha skrivit om han haft tonsättare och musiker anställda, han som skrev om sitt hushåll in i minsta detalj. Tjänstefolkets arbetsuppgifter, lön boende och mathållning noterades i den bok som fått beteckningen HB54.

Att Biskop Brask hade andra intressen är väl känt. Han var en driftig näringsidkare men också kyrko- och statspolitiker som satt med i det råd som styrde Sverige när riket förändrades för all framtid. Han deltog i domen mot biskop Trolle (”brasklappen”) men lyckades överleva Stockholms blodbad. Han var upprorsmannen Gustav Erikssons vän i kampen mot danske unionskungen Kristian II men tvingades ge upp sin ställning år 1527 när kung Gustav drev igenom reformationen. Då gick Sveriges siste katolske biskop – på flera hundra år – i exil. Flykten gick via en visitationsresa till Gotland, som hörde till stiftet, till Danzig/Gdansk.

Kanske slapp han höra reformatorn Luthers psalm Vår Gud är oss en väldig borg, som skrevs 1528 och fick stor spridning. Troligen inte till det polska kloster där han valde att sluta sina dagar.

Text och foto: Ann-Charlotte Sandelin

BILDSPEL (FLASH) – KLICKA PÅ BILDEN ALT/MOBIL: SE BILDSPELET HÄR

GÄSTABUDSSALEN, LÖFSTAD SLOTT Norrköping

16 augusti 2014
Biskop Brask i Blåsväder
Östgöta Brasskvintett & Markus Lindberg
Samarr: Östgötamusiken och Östergötlands Musikdagar

MUSIK AV
Mathew Locke, Claudio Monteverdi, Johann Cristoph Pezel, Renee & Renato, Arnold von Bruck, Heinrich Finck, Vagn Holmboe, Martin Luther

MUSIKER
Jan-Åke Hermansson – trumpet, piccolotrumpet
Mikael woittwång – trumpet
Erik Rapp – valthorn
therese Hammarberg – trombon
Magnus Matthiessen – tuba

LÄNKAR
Linköpings slott- och domkyrkomuseum hemsida
Östgötamusiken hemsida
Östergötlands Musikdagar hemsida
Musikdagar med glamourvärde reportage Kultursidan.nu 11/8 2014