Blås med reggaegung. Lokala stoltheten Roxanne livade upp på Gamla torget.

Försmak. Robert Haglund sjöng Dios Holy Divers från kommande hårdrockskivan i jazztappning. Lyssna till några takter.

 

Mycket cover men med egen touch

 

Ingen Augustifest utan massor med musik. Men hur ska man hinna allt om man ska äta langos, sockervadd, mjukglass och chorizo? Sen ska man åka karusell, dansa bugg, spela på chokladhjulet och dricka öl. Så det blir svårt. Men jag hoppade över det mesta av det ovanstående, så en del musik hann jag faktiskt med. Men inte en enda hel konsert.

 

Rockig punk eller punkig rock? Reckless family i Vasaparken.

 

På fredagen hette det Stationsscenen i Vasaparken. Det var ett samarbete mellan Sensus, Studiefrämjandet och Fritidsgårdarna. Här fick unga, oetablerade band stå på scenen, kanske för första gången. Jag spanade in tre grabbar som kallade sig Reckless Family. Rockig punk, eller tvärtom. Jag log åt slakten av A-has 1980-talshit Take on me — passande halvfalsk och i lätt otakt. Snyggt!

Sen blev det sockervadd (nu ljög jag) och en konstutställning innan middagen. Och en massa fotande.

Som efterrätt åt vi gratis kräftor (traditionsenligt på Augustifesten) på Saliga Munken med en utsökt öl kryddad med citrongräs. Debbie & Lasse spelade på Trägår’n.

Så hann vi se lite av det hårt jobbande lokala coverbandet Lallas Bodega (de hade en egen scen) innan de lite större (?), mer specialiserade coverbanden. Men hur kul är det med band som tar sig själva på för stort allvar och tror att de är lika stora som inspirationskällan?

Vad gällde Moderna Tider gjorde de väl en skaplig imitation av den Gyllene förlagan. Om man nu gillar dem. Jag gick en sväng.

Ebba Gold påstår sig spela 800 % Thåström. Jag förstår inte hur det går till. Är de 8 släktingar i bandet? Den som skrek högst fick en T-shirt eller en dvd. Jag var tyst. Men stundtals var de rätt ösiga. Passar bra sent på kvällen till en packad publik.

 

Amy Diamond, störst bland de minsta, höll ett högt tempo.

 

På lördagen gick jag ut lugnt med Amy Diamond. Hon sjöng singback och var störst bland de minsta. Men hon är proffsig och jobbar hårt mot publiken hela tiden. Fast tempot var så högt att jag var tvungen att vila mig på en parkbänk. Och klockan var inte ens 4!

Därefter klev det upp en potatis på scenen, och då flydde jag. Det var Coops familjedag i Vasaparken. Och potatisen var ekologisk.

En dansgrupp hade uppvisning i bakgrunden, och en grupp killar i likadana mössor gick förbi. Del av en sekt?

Vid Refvens grund pågick det buggtävling i PRO:s regi. Jag hade självbevarelsedrift nog att förbli sittande. Sen tog Unga Begåvningar vid. Begåvade Jhimmie Bjurdén sjöng Björn & Bennys Fait accompli i Tommy Körbergs ställe. Mäktigt. Roland Engdahl skymtade bakom plast.

På kvällen ville jag, av nostalgiska skäl, se Smalare än Tord. När jag såg dem för 7 år sedan på Gotland anlände sångaren i helikopter. Det gjorde han inte här och spelningen var, på det hela taget, en antiklimax. Jaja… hårt arbetande coverband. Ännu ett.

 

Begåvad röst. Jhimmie Bjurdén vid Refvens grund i Strömparken.

 

Vi gör en avstickare till Knäppingsborg där Robert Haglund spelar storbandsjazz, men det fick inte vara med i det officiella programmet. Men många har hittat hit ändå. Roland Engdahl skymtar på bakre raden med en trombon. (Han har visst hunnit spela med Max Rogers också sen jag såg honom sist). Haglund har en mäktig stämma och The lady is a tramp. Så blir det en försmak från den kommande hårdrocksskivan i jazztappning när han sjunger Dios Holy diver. En liten beundrare får en kram på scenen. Är de inte lite lika..?

 

Nu smäller det. Men varför inte musikval på konstnärliga grunder?

 

Och en gång om året skadar det inte att se lite fyrverkeri. Men varför skulle allmänheten få rösta om musiken? Vet man inte att majoriteten alltid har fel? Då blir det så tråkigt och förutsägbart som Bruce Springsteen. Jag ser hellre att nån annan (på konstnärliga grunder) tar beslutet. Fast själva fyrverkeriet var fantastiskt. Och det är kul när det smäller.

Och sen kommer lokala stoltheten Roxanne och livar upp Gamla torget. Visst är det mycket cover även här, men det är med egen touch. Och det är reagge. Och det är mycket blås! Jag kan t.o.m. ha setts dansa en smula.

Sen var det bara att ta en choritzo och gå hem.
Text, film och foto: Michael Strandhed

BILDSPEL (FLASH) – KLICKA PÅ BILDEN ALT/MOBIL: SE BILDSPELET HÄR

NORRKÖPING

13 – 16 augusti 2014
Augustifesten

LÄNKAR
Vem vill du vara på Augustifesten? reportage Kultursidan.nu 16/8 2014
SON skickar vykort från Vasaparken reportage Kultursidan.nu 15/8 2014