Gult och Komplext. Vad har Madonnan med en traktor i höskörden att göra, med arkitektur, mönster, arbetare och en pojke? Kanske inte ens Bengt Johansson vet, trots att han komponerar sina tecken om och om igen. Resultatet är suggestivt.

 

Målningar med tecken och (konst-)historia

 

Den Gula Dörren Ut. Bengt Johansson skriver titlar som sätter igång fantasin. Hans teckenfyllda målningar, skapade med en rikedom av måleriets tekniker, gör det i ännu högre grad. Vikbolandskonstnären hyr in sig på Konstforum innan höstsäsongen drar igång. På väggarna hänger 65 verk från perioden 2006 till 2011 med några sena undantag och kompletteringar. Priserna är reapriser, Bengt Johansson vill göra rent hus för att kunna måla nytt.

– Om en målning håller för mig efter tidens tand så håller den, kommenterar Bengt Johansson.

 

Ljus och ljusblått. På Konstforum hänger målningar med titlar som Någon slags Vargtimma och Interiör med Brödkö.

 

Rummen ger ett ljus och vänligt intryck, blått, gult och beige är ofta återkommande färgskalor. I ett stort rum dominerar det ljust blåa. Snart kommer jag på mig själv med att söka upp några av de många bilder som ständigt återkommer, i nya sammanhang och mot nya bakgrunder. Som om tecknen kvarstår i en förbiilande värld.

Nå, detta om den förbiilande världen är min eftertanke. Bengt Johansson själv säger att bilderna som han använder i sina kompositioner inte är symboler, bara tecken som han sätter samman – associativt är ett nyckelord.

Låt oss studera ett verk: Interiör med King Kong och Lars Norén har en ljust grå- och brunbeige grund. Utöver de nämnda inklistrade svartvita bilderna ser jag en vitmålad pojke med cyklopöga, tecknade antika krus, dito kolonner, ruiner och en fågel, målade stickiga områden i brunrött samt röda kvadrater som kan antyda röntgenbilder.

Då har jag inte nämnt den tecknade fågeln som drar i en daggmask så att den ser ut som en rak virknål, de raka blocken från en arkitektonisk modernare  tid och silhuetten av ett huvud. Inte heller är den slingrande linjen, ett snöre eller en skärgårdsrik kuststräcka nämnd, eller färgen som rinner som regnvåta streck över målningen. Med mera. Mycket att se med alla ord utan att det känns som att elementen trängs med varandra. De olika teknikerna gör att vissa saker hamnar i förgrunden, andra framträder efter hand.

– King Kong och Lars Norén symboliserar inget, de är tecken som är kända för alla. Det är Lars Gustavssons text, säger han om de urklippta och inklistrade textraderna på målningen.

 

Interiör med King Kong och Lars Norén rakt fram. Till vänster far och dotter-motiv i Vägen Ut och Mönster. Till höger I Mikroskåpet.

 

Tecken kända för alla, men också bilder som inte har samma kulturella ikonstatus men ändå kan identifieras, de öppnar för samtal med åskådaren. Där är en traktor, industrialismens tidiga grupporträtt på nu anonyma arbetare, en kvinnosilhuett och så en pappa med en liten flicka – ”det är jag och min dotter när hon lärde sig gå, vi var på stranden”. På så sätt skriver han in sig och sitt skapande i modernismens konsthistoria, vilket understryks av återkommande hänvisningar till de stora föregångarna, Malevitj, Piet Mondrian, Jackson Pollock.

Ett återkommande motiv är ett staket och ett hus vars fönsterrutor liknar bokstäver, det är fotografen Paul Strand, USA, som hyllas. Motivet prövas  i olika färgställningar och kompositioner.

Scendekor, sedd bakifrån och ut mot publiken, och kyrkointeriörer kan, men måste inte, tolkas som personliga referenser för den som känner till konstnärens bakgrund som dekormålare på teatrar och kyrkovaktmästare. Se där var en filosofie magister i konstvetenskap hamnar. I sanningens namn har han även undervisat i ämnet på universitetet.

 

 

Den Gula Dörren Ut. En pojkgestalt framför en dörr. Gruppfoto i en antik vas. Hyenans kontur delvis fylld med färger. Fragment av tidigare motiv skymtar under.

 

På utställningen möter flera tekniker i de akrylmatta målningarna. Underlaget är duk och pannå. Man kan ana tidningspapper någonstans. En del verk kan vara sammanfogade av gamla målade dukar, akrylen låna sig gärna ut sin klisterförmåga till urklippta tidningsbilder och tyger, gärna av spetsgardin. Merparten, troligen, har målats och förändrats i lager på lager, en det enskilda verkets egen historia.

Måleriet kan vara kraftfullt och med blandade kulörer, men också tunt och vitt (en hyena och en snigel återkommer gärna på det sättet). Dessutom tecknar han med penna, konturer och mönster.

Liksom flera av 1900-talsmodernisterna plockar han in från populärhistorien. Ett fint möte är små inklistrade bilder av Fred Astaire och Ginger Rogers i Mondrianrutor, som i en tecknad serie. Verket heter Piet Mondrian, Jasper Johns, Fred Astaire and Ginger Rogers Dancing Cheek to Cheek.

Mondrians rutor är igenkännbara, det amerikanska dansparet berömt. Vem är då Jasper Johns? Aha, det är han som målade amerikanska flaggor under 1950-talet. På internet hittar jag ett citat som tillskrivs Jasper Johns:

I have no ideas about what the paintings imply about the world. I don’t think that’s a painter’s business. He just paints paintings without a conscius reason. / Jag vet inte vad målningarna påstår om världen. Jag anser inte att det är konstnärens uppgift. Han bara målar utan avsiktlig anledning.

Och konst uppstår.

Text och foto: Ann-Charlotte Sandelin

BILDSPEL (FLASH) – KLICKA PÅ BILDEN ALT/MOBIL: SE BILDSPELET HÄR

KONSTFORUM Norrköping

16 – 31 augusti 2014
Bengt Johansson
Måleri

LÄNKAR
Konstforum hemsida