Blått fat. Ljudteknikern Göran Lysell hjälper Gerd Karlsson med myggmikrofonen.

 

”Som Idol fast för äldre”

 

Kön slingrade lång på torget mellan Värmekyrkan och Flygeln när Antikrundan gästade Norrköping på tisdagen. Upp till bevis för arvegods, samlarobjekt, auktionsfynd och loppisprylar. 20 antikexperter tittade, uppskattade och värderade på löpande band. Några föremål lyftes åt sidan för de mer spännande ögonblicken i tv-kamerorna.

Ljudteknikern Göran Lysell hjälpte Gerd Karlsson med myggan inför en inspelning utanför Värmekyrkan. Hennes stora ostindiska fat med kinesiskt motiv stod på plats vid en av de två inspelningsplatserna. Experten Björn Gremner skulle snart komma.

– Vi är två team som filmar här ute, med två kameramän och en ljudtekniker per team. Det är fler filmtekniker där inne.

 

Lotta Nyholm från Norrköping samlar på elefanter.

 

Än så länge har kön inte börjat röra på sig. Dörrarna ska öppnas klockan tolv och långt fram i kön står en elefant. Det är Lotta Nyholm från Norrköping som samlar på elefanter. Den största, en elefantdräkt, har hon på sig. I väskan har hon småelefanter.

– Vi kom hit vid tio, berättar Lotta Nyholm.

Hon och Maj-Lis Dahlberg har hopfällbara stolar med sig, det är de inte ensamma om. Också Maj-Lis har tagit med sig ett föremål, en vas som hon köpt på auktion nyligen.

Ami och Karl-Erik Malm från Julitta står med en meterhög riddardocka. Fler dockor gömmer sig i en stor väska som står på stenläggningen.

– Det här är en typ av stavdocka, jag tror den kommer från Sicilien. Jag köpte den i Gamla stan för länge sedan, berättar Ami Malm om riddaren i den skinande rustningen.

Ami Malm, som själv är dockmakare, plockar fram ett arvegods, en modedocka från 1800-talet klädd i vinröd sammetsklänning.

– Titta, den är ledad. Hon heter Gretchen fast jag har lärt mig så mycket att jag tror att hon är fransk och kommer från Paris.

 

Pottskåp. Bjelke Göstasson tog med hela möblemanget.

 

I kön ser man många tavlor, inlindade i stora handdukar. Jag håller utkik efter ett gyllene pelarbord som jag sett men det är försvunnet. I stället stöter jag på ett helt möblemang när Bjelke Göstasson från Linköping plockar upp gungstol, bord, utdragbar säng och stolar ur sin välfyllda väska. Som gjorda för Nils Karlsson Pyssling, om han var drygt två decimeter hög.

– Jag köpte dem som kuriosa på en auktion 1964, för att dottern skulle leka med dem. Hon tyckte att de var hennes.

Möblerna är gjorda i olika träslag, kanske någon som gjorde dem till sitt barn eller barnbarn.

– Det är ju kuriosa, inte är de värda något, säger Bjelke Göstasson. Ändå står han här i kön med de små möblerna. Antikrundan är ett program han gärna ser och är det här så varför inte.

Sist i kön ställer sig Lillemor Hesse och funderar på om det är värt att vänta ett par timmar på att få guldklockan i originalförpackningen värderad. Såld i Mjölby för länge sedan och köpt på auktion av maken för 250 kronor för kanske 15–20 år sedan.

– Klockan fungerar och är rengjord.

 

Experten Per Ekelund går förbi den centrala inspelningsplatsen inne i Värmekyrkan. 

 

Inne i Värmekyrkan har Jan Thörnkvist delat ut nummerlappar hela dagen. För nu har det gått några timmar och köerna på torget är borta. Han ger mig en blå lapp med nummer 96 och pekar med hela handen. Vapen, klockor och textil åt ett håll, böcker åt ett annat och porslin och keramik åt ett tredje. Det bildas småköer till de skyltade borden där experterna sitter. Några stora möbler som transporterats på ett annat sätt än i den ringlande kön står utmed ena väggen. En Bruno Matthsonstol, bord, skänkar och ett spännande skåp.

I en av de korta köerna inne i Värmekyrkan stöter jag på Holger Thell som tittade på de långa köerna omkring lunch men nu kommit tillbaka för att pröva lyckan efter arbetsdagens slut.

– Det är som Idol, fast för äldre, kommenterar han det stora intresset för dagens evenemang.

Max Sjöberg, som tittar på mitt lilla ärvda damfickur, är främst expert på vapen men efter 26 år med Antikrundan kan han det mesta.

– Det är från 1890, schweiziskt verk och kan vara en guldboett, säger han och tar fram en lupp för att se närmare. Jo, boetten är i 18 karat guld.

Mitt i Värmekyrkan är en studio uppriggad, uppenbarligen den viktigaste. Per Ekelund, en av experterna, hastar igenom. Programledaren Anne Lundberg bevakar händelserna uppmärksamt men håller sig i bakgrunden. På några bord står utvalda föremål efter dagens arbete. I ett hörn står stolar att sitta på. Jag ser Gerd Karlsson, hon med fatet, gå förbi. Uppenbarligen är det intressant eftersom de bett henne stanna kvar så länge.

 

”Ett så fint lakan!” Anette Granlund är full av beröm och uppskattning, ännu efter fem timmars hårt arbete.

 

Vid samma bord som Max Sjöberg sitter Anette Granlund och tittar på mattor och textilier. Norrköping är tredje stoppet för säsongen, inspelningarna görs under en tvåveckorsperiod. Nästa anhalt är Åland.

– Det är jättekul, säger hon om uppdraget för Antikrundan när hon berömt en vit linneduk från 1800-talet (”just nu får man inget för dem men det kommer en efterfrågan” är rådet). Det är ett roligt sätt att se Sverige och att träffa folk, särskilt när de kommer med lokalt tillverkade föremål.

Vad har en antikexpert för bakgrund?

– Jag är konsthistoriker och har läst statskunskap och franska, bra att kunna sätta in saker i deras sammanhang. Dessutom har jag läst en kurs om islamsk konst i London, säger Anette Granlund som till vardags jobbar på ett auktionshus i Stockholm.

– Min mormor vad danska. Hon läste danska sagor för mig när jag var liten och satt och broderade. Det var så lustfyllt.

Text och foto: Ann-Charlotte Sandelin

BILDSPEL (FLASH) – KLICKA PÅ BILDEN ALT/MOBIL: SE BILDSPELET HÄR

LÄNKAR
Antikrundan hemsida