Själ spelade utanför S:t Laurentii kyrka på lördagskvällen. Fiddla, trumma och skalmeja.

Katten, borsten och skoskavet

Musiken stod för så mycket av stämningen under Gästabudet. Knappt att det gick att gå en sväng utan att några musikanter spelade. På lördagseftermiddagen lyssnade jag till Vagando, Liunga pipare och Själ.

Tidstypiskt är det gälla ljudet från säckpipor, skalmejor och krumhorn. Får jag säga att detsamma gäller för fiddlor? Trummor och raka flöjters rena ljud ger balans och bredd.

Härligt ös med Vagando på Rådhustorget.

Kring musikerna i Vagando flockades en stor skara åhörare. Det var bra ös på Rådhustorget. Egentligen hade jag tänkt se teater men Dramatis Personaes föreställning Tusen och en natt hade flyttats en timme.

Min blick flyttades från instrumenten till säckpipeblåsarens flätade hatt och sedan var jag borta från musikens värld. Jag inledde en jakt på huvudbonader, en historia som kan ses som bildspel i en helt annan artikel.

Liunga pipare. Efter konserten ställde ensemblen upp utanför Drothems kyrka.

Åter vid mina sinnens fulla bruk lyssnade jag till Liunga pipare som gav konsert i Drothems kyrka. Uttalas Li som i Linköping och unga som i Folkunga, den stora ensemblen kommer från Linköping. Piperiet stod både nasala krumhorn och rentoniga blockflöjter för. Vilken uppsättning med instrument, från sopranflöjter hela vägen till basversioner. Och tvärflöjt i trä. Lägg därtill tamburinens föregångare taborn. Åtminstone tror jag att det var den som Piparnas ledare Jakob Fries dunkade på samtidigt som han spelade enhandsflöjt!

Konserten presenterade musik från senmedeltid och renässans med dansant kronologi, två steg framåt och ett steg bakåt. Drothems kyrka bistod med väl avpassad akustik som lyfte och förstärkte. Musikvalet bestod av spanska och engelska tonsättare, framförda i hövisk stil. Bästa titeln hade Pierre Attaignants tre friska danser: Katten, borsten och skoskavet.

Krumhorn. Blåsarna växlade mellan en rad olika blåsinstrument.

Med en stor ensemble och många instrument hade Liunga pipare lätt att variera uttrycket. De spelade fokuserat och skickligt. Flera av ensemblens medlemmar bidrog även med sång, inte minst i kärleksvisor.

Mellansnacket var kortfattat, lite fylligare introduktioner hade varit önskvärt. En kontrast var Edoardo Mastrovitos presentation av lutan ”1500-talets stora instrument”. Det finns minst 60.000 originalsstycken skrivna för luta fick vi veta innan han och Jakob Fries spelade La Rossignol.

Medeltida eller renässansmusik, det är inte så lätt för icke-experten att höra skillnaden. Mer en aning i tempo och ackordsammansättningar.

En stund senare stannar jag till hos Själ i Kyrkparken. Tre musikanter på skalmeja, fiddla och trumma spelar ”hitlåtar från 1200-talet”. Det svänger om Själ som både har bra kontakt sinsemellan och ut mot publiken.

Det blir det sista jag hör av medeltiden. Några steg över gatan och jag är inne i nutiden. Jämfört med Gästabudet känns den blodfattig. Från fest till vardag.

Text och foto: Ann-Charlotte Sandelin

BILDSPEL (FLASH) – KLICKA PÅ BILDEN ALT/MOBIL: SE BILDSPELET HÄR

SÖDERKÖPINGS GÄSTABUD

30 oktober 2014
Rådhustorget
Vagando
Drothem kyrka
Liunga pipare
Kyrkparken
Själ

LÄNKAR
Söderköpings Gästabud hemsida program-pdf musikpresentation http://www.gastabud.se/medverkande/musik/
Frillan viktig för att bygga riket reportage Kultursidan.nu 2/9 2014
Huvudsaken synades på Gästabudet reportage Kultursidan.nu 1/9 2014
Repeterad rapsodi om glömda Skällvik  recension Kultursidan.nu 1/9 2014
Grevinnan sopade Tornerbanan recension Kultursidan.nu 31/8 2014
Stadsfest när Gästabudet flög i luften reportage Kultursidan.nu 30/8 2014
Gammal och nutida Mariamusik recension Kultursidan.nu 29/8 2014
2014 års Gästabud öppnar idag reportage Kultursidan.nu 29/8 2014
NoMeMus tjuvstartar årets Gästabud reportage Kultursidan.nu 28/8 2014