Vänder blad. Symfoniorkestern arbetade hårt inför säsongstarten i De Geerhallen.

 

…två fingrar, två takter kvar, lyfter taktpinnen

 

Första världskriget var över. Världen var som nyfödd och Paris var dess huvudstad på samma sätt som Wien hade varit den gamla världens kosmopolitiska samlingspunkt. Allt var möjligt, det låg i luften. Alla, som var något, eller skulle bli något, var där. De inspirerade – och konkurrerade – med varandra. Storstadens moderna människor och trafik inspirerade till helt nya verk inom konsten, teatern och musiken. Futurism. Dada. Svenska baletten i Paris grundas och når stora konstnärliga framgångar.

Det är detta Norrköpings symfoniorkester vill förmedla med höstens Säsongspremiär med fransk esprit. Jag smyger in i De Geerhallen där repetitionen redan är i full gång. Tyske pianosolisten Andreas Boyde lägger mjuka toner, tassar tyst på tangenterna. Orkestern håller andan. Dirigenten Michael Francis lutar sig framåt, rak som taktpinne – att han inte tappar balansen? Han håller upp två fingrar, två takter kvar, lyfter taktpinnen.

 

Symfoniorkestern Big Band. De ljusa stråkarna har gått och lämnat blås, slagverk och basister. Solisten Andreas Boyde vid flygeln, Michael Francis på pulten.

 

Under en kort timmes repetition hör jag slutet av Stravinskys Konsert för piano och blåsare, flera gånger om. Det är bara blåsare, en slagverkare och kontrabasar på scen – som ett förtida storband. Följt av nedslag i Gershwin.

Under konserten som ges i De Geerhallen torsdag kväll och i Crusellhallen i Linköping på fredag blir det mycket Gershwin, uvertyren till Girl Crazy och så storverken Rhapsody in Blue och An American in Paris. Dessutom ges Oxen på taket, skriven av Milhaud för just Svenska baletten.

Repetitionen blir stackatoartad, precisionsgnuggningar av taktbyten och övergångar. Många avbrott. Jag hör ändå tydligt hur pianist och orkester för ett tydligt samtal, ett utbyte och uppföljningar av toner och teman. Andreas Boyde tar, liksom övriga i orkestern, då och då fram sina noter och bläddrar fram rätt takt, ibland jämför han med partituret han har i behändigt studieformat. På’t igen.

– Vi hade genomgång i går, nu är det finkirurgi, småstycken som filas inpå mikrosekunden, förklarar Michael Francis efter repetitionen. I morgon repeterar vi igen.

Om Stravinsky lyfter de två fram hur han på 1920-talet ville distansera sig från romantiken, inte följa andra ryssar, som Rachmaninov, i stilen.

– Det påminner om barockmusik – och fungerar mycket bra ihop med Gershwin, säger Michael Francis.

– Det var i Paris som Gershwin experimenterade. Han hyste en märklig hatkärlek till jazzen, fortsätter Andreas Boyde. Rhapsody in blue skrev han för att tjäna pengar, för sig själv som pianist. Han uppförde den 40-50 gånger. Det blev ett inflytelserikt verk.

De fyller i för varandra genom hela intervjun, jag misstänker att de är speedade av repetitionens/musikens höga tempo. Nästan så att jag borde skriva ”säger Michael-Andreas” för att komma intervjuns sanning närmast.

 

Michael-Andreas Francis och Boyde för ett tätt samtal kring verken.

 

Under repetitionen hörde jag delar som var mjuka och så direkt partier som var närmast furiösa, när Andreas spelade. Hur kan han vara så snabb? Fingrarna tycks inte bry sig om de hör till höger eller vänster hand. Det är bara på – eller av – som gäller, samma för orkestern.

– Andreas Boyde spelar extremt vilt!

Michael Francis retas lite med nygifte Andreas Boyde; han har tvingats ägna en stor del av sommaren åt sina kommande insatser för Norrköpings symfoniorkester, ensam vid tangenterna. Sanningen är nog att alla måste vara på tårna för att hantera de svåra övergångarna, och de parallella skalorna. (Här greppar Michael Francis pianot i dirigentlogen och slår an några ackord, från ett rent via en komplettering till dubbla ackord – disharmonier som han menar ändå harmonierar.)

Tar chefdirigenten med sig konsertidén till sitt nya uppdrag? Michael har nämligen utsetts till Music Director för Florida Orchestra i USA med tillträde 2015, parallellt som han fortsätter att leda Norrköpings symfoniorkester.

– Inte första året men kanske andra säsongen.

Andreas Boyde tycker att Symfoniorkestern och dess chefdirigent är underbara, ljudet fantastiskt.

Gershwins verk har bara växt i betydelse (säger Michael-Andreas och berättar att Rhapsodyn föddes under en tågresa till Boston – det hörs). Den amerikanska publiken hör inslagen av jazz, den europeiska hör den klassiska grunden. Fusion kunde det heta i dag.

Michael Francis avslutar:
– This piece has no fat on it. Det här stycket har inget fett på sig.

Text och foto: Ann-Charlotte Sandelin

BILDSPEL (FLASH) – KLICKA PÅ BILDEN ALT/MOBIL: SE BILDSPELET HÄR

DE GEERHALLEN Norrköping

4 september 2014 kl 19 (introduktion Stig Jacobsson 18.30)
5 september kl 19 Crusellhallen i Linköping
Säsongspremiär med fransk esprit
Norrköpings Symfoniorkester
Dirigent: Michael Francis
Pianosolist: Andreas Boyde

PROGRAM
Gershwin Girl Crazy, uvertyr
Milhaud Le Boeuf sur le Toit ”Oxen på taket”
Gershwin Rhapsody in Blue
Stravinsky Konsert för piano och blåsare
Gershwin An American in Paris

LÄNKAR
Norrköpings symfoniorkester hemsida
La belle epoque inspirerar SON 2014/2015 reportage Kultursidan.nu 24/5 2014