Våga språnget. Ronja antar den ena utmaningen efter den andra – och lär sig hantera livet.

.

Uppbrott från tryggheten

 

Astrid Lindgrens vildmarkssaga, så kallar de sin föreställning och skickar tankarna både till en och annan expedition i televisionen och till den näraliggande djurparkens ”vilda” reklam.

Intet ont i det för Astrid Lindgrens egen Ronja rövardotter lämnar hemmets trygga vrå och ger sig ut i skogen utanför den kluvna rövarborgen där pappa Mattis sitter hövding. Snart lär hon sig tas med oknytt som grådvärgar, rumpnissar och vildvittror – och sin egen rädsla. För rädslan gör det främmande mycket farligare än det är, något som  även Astrids kollega Tove Jansson så klokt förstod och formulerade.

 

Berättelsen om Ronjas födelse.

 

Men sagan om Ronja går djupare än så. Hon möter Birk, han som föddes samma åsknatt som hon och som nu bor i den halva av borgen som övergavs när blixten klöv murverk och berg och skapade Helvetesgapet. Birk som är son till Borka, hövding Mattis forna lekkamrat och nutida fiende. När Ronja tar parti för Birk blir avståndet mellan far och dotter större än själva Helvetesgapet.

 

Mattis tar illa vid sig när Ronja ställer sig på Birks sida.

 

Chopp Event, som varje sommar lämnar Skandiateatern för att spela revy på lilla Kråkholmen, lägger nu till en ny sträng på sin lyra, semiprofessionella barnteaterproduktioner på Trollberget i Kolmården. Carina Perenkranz, som även producerar, lär fara som en skottspole mellan rollen som den tvära Undis i Kolmården och diverse revynummer, med eller utan sydväst, på Kråkholmen.

De barnteaterföreställningar som gjorts under de senaste åren har varit amatöruppsättningar med barn och ungdomar, nu är det professionella skådespelare som kniper nästan alla rollerna. Något som krävs när publiken ska lockas sommaren lång till den stora dansbanescenen vid First Camp.

Kolmårdens träd trängs utanför de öppna väggarna. På ett håll ses branten från Krokekssidan stupa rätt ner i Bråviken. En passande omgivning för publiken som sitter på ömse sidor om den stora scenen som är allt: Mattisborgens stora sal och fängelsehåla, skogsgläntor och rumpnissebon, Helvetesgap och Björngrotta.

 

Tvekamp.

 

Magnus Lindmans bearbetning hugger bort ett och annat stycke och snitsar smidigt till snabba scenväxlingar. Som när man leker att ”här hittar vi en grotta och nu hade vi varit där i flera veckor och brödet tog slut.” Publiken, från fyra fem år och uppåt, verkar inte ha några svårigheter att hänga med i de svängarna.

Föreställningen följer annars det vi läst i boken och sett i filmen. Inte minst känner vi igen pappa Mattis (Mats Genfors) starka (barnsliga) känsloutbrott och mamma Lovis (Pernilla Karlssons) lika fasta som kärleksfyllda fostran.

 

Vårbad.

 

Då har alla killarna som spelar rövare större möjlighet att utveckla sina roller – Johan Gustavssons musikaliske spjuver Lill-klippen och Johan Moestedts mjukisrövare Turre. Magnus Borén Skalle-Per går med krum käpp och ännu mer böjd rygg (det här blir en prövande sommar för Arbis rakryggade president Peron).

Det finns så många rövare att var och en kan hitta sin favorit – varför inte Borka själv (Matti Boustedt), knappast den skitstövel som Mattis kallar honom, stolt och självmedveten. Och som de kan sjunga!

 

Vad vore Ronja utan sina grådvärgar och rumpnissar, charmigt gestaltade av yngre barn.

 

I centrum står Ronja förstås. I den föreställning jag såg spelades hon av 14-åriga Kolmårdstjejen Jonna Landstedt, som gjorde ett härligt porträtt av en flicka med nyfikenhet och värme till rädsla och mod. Och med växande erfarenhet och klokskap. I rollen som Ronja alternerar Hanna Brehmer, som hunnit med en hel del sedan utbildningen på Balettakademin.

 

Birk.

 

Birk gestaltas också han av två rollinnehavare som alternerar, Anton Clementz Ståhl och Daniel Ristorp. Daniel stod på scenen när jag var där, bra när han spelar modig, men inte helt bekväm när han tycks falla för Ronja på ett alltför tidigt stadium. Det är så jag undrar om den i mitt tycke inte helt lyckade Birk i filmen från 1984 fått stå modell. Låt barnen vara barn, ”syskon” och vänner och ta inte ut Undis ord ”Det vet man väl hur det blir om några år” i förskott.

 

Han fattas mig!

 

Ronja rövardotter är en sevärd föreställning om rädslor och mod, om kärlek och vänskap, om alla hinder som en människa måste gå igenom när hon gör sina val i livet.

(c) Text och foto: Ann-Charlotte Sandelin

• • • Ronja rövardotter
    • av Astrid Lindgren
    • Sommaren 2010
    • Bearbetning: Magnus Lindman
    • Regi: My Blomqvist
    • Scenografi: Klas Norén, Pontus Helander
    • Kostym: Barbro Nystrand, Lars Nordensten
    • Musik: Peter Adofsson musik produktion
    • Medverkande: Mats Genfors, Magnus Borén, Jonna Landstedt, Pernilla Karlsson, Matti Boustedt, Daniel Ristorp, Johan Gustavsson m fl
    • Trollberget, First camp, Kolmården