Something Necessary. Regissör är Judy Kibinge.
Poetisk film trots det brutala våldet
Filmen Something Necessary börjar med en sekvens dokumentärfilm. Det brutala och råa våldet har fritt spelrum. Jag vänder bort blicken. Upploppen efter valet 2007 i Kenya, då ungdomsgäng härjade, är alltför brutala. Då vi lämnar dokumentären bakom oss och det filmiska i filmen börjar hoppas jag på mindre brutalitet men nej. Filmen är baserad på en verklig händelse och speglar vad som hände i Kenya under den kaosartade tiden efter valet 2007. Men filmen innehåller även långsamma, mer poetiska sekvenser. Jag återkommer till det.
Sjuksköterskan Anne är en av dem som drabbas hårt av det kaosartade våldet. Hennes man mördas, hennes son hamnar i koma och själv våldtas hon. Familjens hem förstörs. Hon är ett offer för våldsamheterna men hon vägrar att acceptera offerrollen. Bit för bit kämpar hon för att återta sitt liv.
Parallellt får vi följa Joseph som är en ung man som även han kämpar. Men i hans fall handlar kampen om att ta sig bort från det kriminella gäng han tillhörde. Han var med då Annes gård vandaliserades och han lider av samvetskval över det. När de båda huvudpersonerna möts efter upploppet händer inte det man tror ska hända. Filmen visar hur komplex situationen kan vara då vi får lära känna människorna bakom statistikens siffror.
Jag blir förundrad över att jag ändå upplever denna brutala historia som poetisk. Mellan våldsscenerna är tempot i fimen lugnt och regissören har inte varit rädd för varken stillheten eller tystnaden. Åskådaren får tid att låta det som visas sjunka in. Historien berättas osentimentalt men med värme. Det är nog detta lugn som gör att det går att se det poetiska i filmens handling men också att det går att ta till sig innebörden i de våldsamma scenerna.
Filmen är gjord av Judy Kibinge och blev till genom en workshop i Nairobi. Initiativtagare till workshopen var One Fine Day Films och den kenyanska produktionsfirman Ginger ink. De hade som mål att stötta den moderna afrikanska filmen och hjälpa talangfulla filmskapare att få sina berättelser att nå ut till en större publik.
Jag är glad att filmen nådde fram till mig. Det var länge sedan jag såg en annan film om Kenya. Mitt Afrika är baserad på Karen Blixens berättlese om sin tid där på kaffeplantagen. Även den har en dokumentär bakgrund men den utspelas i en annan tid. Jag har blivit nyfiken på landet. Vad händer där nu?
Text: Carina Johansson
Foto: ur Something Necessary /Filmfestivalen Flimmer
CNEMA Norrköping
4, 8, 12 oktober 2014
Something Necessary 2013
Genre: drama
Regissör: Judy Kibinge
Arr: Flimmer filmfestival