Ebba Witt-Brattström föreläste om Moa Martinson under De svenska historiedagarna.

 

Ebba avråddes från att skriva om Moa

 

De svenska historiedagarna firar 20 år och under jubileumsåret hålles dagarna i Norrköping, med inledning och upptakt på fredagen på Renströmmen och med fortsättning på Campus. De svenska historiedagarna är en ideell förening vars syfte är att nätverka och skapa kontakter mellan personal i museivärlden, arkivpersonal, historielärare samt en historieintresserad allmänhet.

”Dagarna” hålls på olika platser varje gång och i år har således turen kommit till Norrköping. Det var en förväntansfull publik på cirka 450 personer som klev in i den stora kyrksalen på Renströmmen och välkomnades av invigningstalaren Sten Westerberg, vice ordförande i föreningen.

 

LiU:s egen historiebok.

 

Historikern Christer Knuthammar har tillsammans med arkivarien Eli Hjort Reksten skrivit boken LiU – ungt universitet på väg som kom år 2013. På fredagen talade Knuthammar om vägen till Campus Norrköpings utveckling. Efter att Lund kört över Linköping som ny universitetsstad på 1600-talet dröjde till tills 1900-talet innan det åter blev aktuellt. Bröderna Einar och Ture Nerman  föreslog att vårt län skulle ha en akademi. Sedan följde år av diskussioner kring var akademien skulle förläggas tills det blev riksdagsbeslut 1965: Det blev Linköping.

1995 beslutades om en utbyggnad av universitetet till Norrköping. Förutsättningslöst skrevs ett förslag till utbildningsdepartemenet och man fick ett oreserverat ja, med förbehållet att det skulle stå klart redan 1997. Knuthammar menar att det var tack vare Norrköpings kommun som man lyckades med bedriften att så snabbt bygga upp ”universitetet mitt i staden”. Eller i ”det stängda Peking”, som det också kallades, då stora delar av Industrilandskapet tidigare var inhägnat och inte tillåtet för obehöriga att beträda.

I dag har Campus Norrköping 700 anställda och där finns 5.300 studenter. Man satsar stort på forskningsverksamhet och har hela 100 miljoner att satsa just på forskning.

Professor Ebba Witt Brattström, litteraturhistoriker, publicerade 1988 sin doktorsavhandling Moa Martinson: Skrift och drift i trettiotalet. Ja, Ebba Witt Brattström har skrivit mycket mer än så, hennes senaste bok som kommer i november är Stå i bredd, men det är Moa hon pratar om vid detta tillfälle.

Då var det inte alldeles accepterat av den akademiska världen att hon – en kvinna – skulle skriva en avhandling om en kvinnlig författare. Av sin handledare fick hon höra att ”om du nu vill skriva om någon folklig, kan du väl skriva om Bellman”, och hon avråddes från att skriva om Moa.

När avhandlingen kom ut var genusfrågor heta och hon blev därför en flitigt anlitad föreläsare. Sedan blev det tyst under några år, men nu när många bibliotek och andra uppmärksammar att Moa gick ur tiden för 50 år sedan, så är hon på nytt mycket efterfrågad som föreläsare.

– Jätteroligt! menar Ebba Witt Brattström som turnerar med föreläsningen Livets runsten. Moa Martinson i det litterära trettiotalet.

 

Författaren Moa Martinson har kommit att symbolisera en stor del av Norrköpings tidiga 1900-talshistoria. Peter Lindes staty visar en kraftfull kvinna.

 

I Moas böcker fick Ebba svar på frågor som hon då ställde sig. Till exempel varför inte kvinnorna gick längst fram i demonstrationstågen? Jo, svaret var ju att kvinnorna också skulle hålla ihop det vi i dag kallar livspusslet. Ta hand om barnen, sköta hemmet OCH arbeta.

– Moa följer genom flera av sina böcker en tradition som var mycket vanlig vid den här tiden. Nämligen genom att ge barnen röst. Modellen var Pär Lagerqvists Gäst hos verkligheten, som därefter följdes av en rad författare. Det ovanliga med Moa var just att hon var kvinna som följde denna modell och hon gjorde det utan undantag.

Ebba Witt Brattström berättade kring det litterära klimat som rådde i huset där Moa bodde tillsammans med maken Harry och sina fem söner. Hon var flitigt publicerad i olika tidningar och tidskrifter i vänsterpressen. Hon deltog också i många debatter bland kvinnorna på Fogelstad. De stöttade Moa och uppmuntrande hennes skrivande vilket ledde till att hon gav ut boken Pigmamma.

– Männen skrev böcker som omskrivet handlade om ”snabba skjut i lantlig miljö”, på höskullen, bakom ett träd eller i något buskage, där kvinnorna var mer eller mindre med på det hela. Medan Moa breddade konceptet till att också belysa kvinnans synpunkter och ta med de konsekvenser som ofta blev följden av dessa möten. I Kvinnor och Äppelträd formulerade Moa ett nytt litterärt program som fick sina efterföljare men också mötte stark kritik.

Avslutningsvis berättar Ebba Witt Brattström om några av de författare som kommit i spåren av Moa. Hon nämner bland andra Kerstin Ekman, Elsie Johansson och Kristina Sandberg. Ebba Witt Brattströms föreläsning ger inspiration till att åter läsa Moa Martinssons böcker och ger också idéer till outforskade spår.

 

Gatunamnsforskaren Peter Kristensson. Bilden togs vid vårens föredrag på Stadsbiblioteket.

 

De svenska historiedagarna fortsatte därefter på Campus Norrköping. Här kunde man välja många olika föreläsningar att lyssna till. Låt mig ge ett litet axplock. Här har vi exempelvis arkeologen Karin Lindeblad som berättar om de utgrävningar som varit i Norrköping, bland annat i kvarteren Lyckan, Spinnrocken och Mjölnaren.

Peter Kristensson talade om sin kommande bok om Norrköpings gatunamn, som handlar om personer, platser och händelser ur stadens spännande och dynamiska historia.

Man kunde också lyssna till Lars Magnusson, professor vid Uppsala Universitet, som talade om Louis de Geer och andra betydelsefulla personer i den svenska industrins begynnelse.

Under lördagen och söndagen fortsätter De svenska historiedagarna med föreläsningar av bland andra tidigare stadsantikvarien Ann-Charlotte Hertz, som berättar om att Norrköping var en av de tre städer där judar fick bosätta sig och hur de främst idkade handel här. Den judiska befolkningen har satt stora spår som är synliga ännu idag. Ett exempel är Folkparken som skänktes som rekreationsområde av John Philipsson.

Professor Torbjörn Nilsson vid Stockholms Universitet berättade om Norsk-svenska unionen som varade mellan 1814 och 1905. Senare samma eftermiddag talade Johan Perwe om Det bruna Norrköping som baserar sig på den bok om nazister och motståndsfolk i Norrköping under beredskapsåren som Perwe arbetar med.

Anders Johnsson slutligen föreläste om industristaden Norrköping, men berättade också om Finspång och Åtvidaberg.

Sist, men inte minst vill jag gärna nämna Mats Brusman som tog med intresserade på en historisk stadsvandring. Mats Brusman är historiker och lektor vid Linköpings Universitet och han ville visa Norrköping som fotbollsstad, som skolstad, som invandrarstad med mera under vandringen runt i vår vackra stad.

Under De svenska historiedagarna finns också en mängd föreläsningar som på ett eller annat sätt handlar om historia, men inte om just vår stads historia. På gränsen är en färd till Löfstad slott.

Text: Eva Lindblad

BILDSPEL (FLASH) – KLICKA PÅ BILDEN ALT/MOBIL: SE BILDSPELET HÄR

NORRKÖPING

3 – 5 oktober 2014
Sveriges Manchester – Historia vid Strömmen
Historiekonferens
Arr: De svenska historiedagarna

LÄNKAR
De svenska historiedagarna hemsida

PRISER OCH PRISTAGARE

Stig Ramel-priset à 150.000 kronor, (30.000 per år under fem år) till en person som verkat i Stig Ramels anda. Pristagare blev Anders Andrén, professor i arkeologi som främst forskar kring nordisk medeltidsarkeologi och bland annat leder ett tvärveten-skapligt projekt med religionsarkeologer, stadsarkeologer samt historiska arkeologer. Professor Andrén har publicerat flera böcker och en av dessa är Den medeltida Gotland, som enligt juryns motivering är en av anledningarna till att priset gick till just honom.

Priset till Årets Historielärare gick till Frida Hammarbäck, vid Folkungaskolan i Linköping. Hon får priset för att hon lyckas engagera sina elever och för att ”hon lyckas koppla dåtid med nutid”. I sitt tacktal menar Frida att det är roligt att ”hårt arbete lönar sig”.

Clio-priset, 25.000 kronor (och en intervju i Svenska Dagbladet) skall ges till ”en yngre historiker”. 2014 års pristagare heter Julia Nordblad. Hon får priset för sin avhandling Jämlikhetens villkor som handlar om språkundervisningens skiftande metoder. Enligt juryns motivering så får hon priset för att hon ”ställer många av vår tids stora frågor i relief”. Frågor som exempelvis vad är kulturell likhet? Och hur skapar samhället delaktighet och uteslutning?