Bergen lever. De stora vita tygskynken som faller ner imponerar i all sin enkelhet.

Dekoren imponerar i all sin enkelhet

Sound of Music handlar om de stora ämnena i livet: kärlek och svek, mod och tro. I dagens politiska läge känns handlingen på intet sätt förlegad, snarare än mer relevant.

Dekoren med de återkommande vita skynkena som faller från ovan är imponerande i all sin enkelhet. De får utgöra både alptoppar, gardiner och annat att dansa kring eller med. Trapphallen hos familjen von Trapp har fått sällsamma proportioner i svängvälvd sagostil, vilket blir lite märkligt mot det strama och korrekta i exempelvis klostrets dekor.

Givetvis är barnen bedårande och duktiga.

Nunnekören imponerar mycket. Abbedissans sångröst i Carina Södermans gestaltning är överväldigande. Givetvis är barnen bedårande och duktiga. Maria – som i Anette Amelia Larsens tappning ter sig än mer oskuldsfull än Julie Andrews dito – anför barnen i sång och lek medelst baguetter och pretzels, på sparkcyklar och genom koreograferad dans till toner samt i kuddkrig under åskkvällar.

Äldsta dottern Liesl får lite tid på tu man hand med brevbäraren Rolf. Deras romantiska scen blir både lekfull och akrobatisk med hopp över cyklar samt krumbuktiga språng. Det är barnsligt men med vuxenlivets lockelser tätt inpå.

Jag finner mig själv förvånad över att tycka så bra om de svenska låttexterna, de fungerar väl i översättning. Två sångnummer dyker upp som jag inte hört förut (antagligen för att de inte är med i filmen från 1965) och de får ge röst åt framförallt Baronessan Schraeder och farbror Max.

Nazismen tränger sig på. Stämningen blir riktigt otäck.

Vartefter stövlar trampar in i Österrike förändras känsloläget på scen. I slutscenen – där hela familjen von Trapp uppträder till farbror Max stora glädje – upplevs en reellt otäck stämning med de hissade nazistflaggorna och soldater vid scenkanten.

Inte ett öga är torrt när Kapten von Trapp sjunger Edelweiss, kommer av sig och får hjälp av minstingen Gretl. Sedan är man omtumlad musikalen ut. Slutanförandet, i vilken nunnorna åter igen stämmer upp i Hem över bergen ledd av abbedissan, är magnifik. Deras sång leder den flyende familjen von Trapp över bergen in i, den tillfälliga, tillflyktsorten Schweiz undan krigets skugga.

Text: Nora Ham
Foto: Markus Gårder/Östgötateatern

BILDSPEL (FLASH) – KLICKA PÅ BILDEN ALT/MOBIL: SE BILDSPELET HÄR

LÄNKAR
Östgötateatern hemsida Facebook
”Maria vill se barnen och ge dem glädje” reportage Kultursidan.nu 30/9 2014

STORA TEATERN Norrköping

4 oktober 2014 – 3 januari 2015
STORA TEATERN Linköping
30 januari – 16 maj 2015

Sound of Music
Musik: Richard Rodgers
Sångtext: Oscar Hammarstein II
Dialog: Howard Lindsay och Russel Crouse
Efter boken ”The Trapp Family Singers” av Maria Augusta Trapp
Översättning: Erik Fägerborn

PRODUKTIONSTEAM
Regi: Mattias Carlsson
Scenografi & kostym: Magnus Möllerstedt
Kapellmästare: Johan Siberg
Koreograf: Mattias Carlsson och Cynthia Kai
Mask och peruk: Lena Stranger – Weinar
Ljusdesign: Håkan Jansson
Ljuddesign:  Björn Andersson och Tom Saetre
Produktion: ÖSTGÖTATEATERN

MEDVERKANDE
Anette Amelia Larsen, Richard Carlsohn, Carina Söderman, Tobias Almborg, Karin Oscarsson, Krister Kern, Shirin Golchin,
Jacob Hermansson/David Kronström
Nathalie Andersson/Maja Dusén
Max Rubensson/Jakob Graf
Josefine Johansson/Vanna Mantefors
Fanny Weghammar/Alva Turdén
Elsa Östling/Paulina Lind
Ashkan Ghods, Liselott Lindeborg, Willy Boholm, Irené Granehag, Maria Olofsson, Pontus Helander, Christine Ankarswärd, Maria Yngwe, Jamie Hatcher, Rebecca Dellskog

MUSIKER
Per Anelid, Mikael Wittwång, Jan Gustavsson, Tommy Lagg, Lars Westmark, Therese Hammarberg, Ola Halvarsson, Hans Åkesson, Leif Segerberg, Tanja Orraryd, Mikael Wenhov, Mats Strand, Fredrik Lindström, Märta Nilsson, Niclas Lindblom, Glenn Fransson, Olle Bohm, Joakim Sandén, Göran Carlsson, Johan Siberg och Fredrik Ingå.