Morgonuppvaktning. Monsieur Lebleu faller för sköna Rosaura till Marionettes förtjusning.

Nationalkaraktärer in absurdum

Äntligen! Carlo Goldoni har återvänt till Brunnssalongen i Söderköping. Magicoms spelglada ensemble ger sig i kast med engelsmän, spanjorer och fransmän i relativt tidiga komedin Den listiga änkan från 1748. Fördomarna frodas och roar stort och allt större. Oroar? Nej, kanske inte hos den teatervana publiken, men en stunds eftertanke anbefalles.

Äntligen! Sorgeåret är över och Rosaura är fri, fortfarande (någorlunda) ung efter äktenskapet med gamle di Bisognosi. En bal senare har änkan raskt fyra friare på halsen: en svensk, en tysk och så Bellman. Nej: engelsmannen Milord Runebif, fransmannen Monsieur Lebleu, spanjoren Don Alvaro Di Castiglia och italienske Greve di Bosco Nero. Hysch, nu börjar föreställningen.

– Jag älskar er verkligen, men kommer aldrig att ge upp min frihet för kärleken, säger Rosaura till en viss person och därmed vet vi hur det hela kommer att sluta.

Troligen har vi redan begripit det tack vare ovan nämnda bal läckert gestaltad som en höviskt mimad dans till tonerna av Eric Claptons Wonderful Tonight (det första av en rad små glittrande musiksmycken). Inga gåtor att gissa, bara att luta sig framåt och njuta av själva akten – två sådana med paus emellan.

Sköna Rosaura vill inte ge upp sin frihet för lätt. Hon fattar sitt val efter grundlig research.

En efter en skaffar sig de fina herrarna tillträde till herr Pantalone di Bisognosis hus där svägerskan Rosaura är husets härskarinna. (Svågern Pantalone har förstås ärvt sin bror inklusive plikten att ansvara för änkan.) Rika är de allihop: på juveler, charm, anor och kärlek – ojämnt fördelat. Lotta Månssons beskäftiga kammarjungfru Marionette tycks ha bytt ut porten som hon ska vakta mot en svängdörr.

I fonden en vy över staden där hela historien utspelas under ett dygn, från morgonuppvaktning och förmiddagsfika till eftermiddagsduell och kvällsjakt. Kulissernas svarta draperingar är ömsom yttre husväggar, ömsom inre. Några stolar flyttas fram och tillbaka. En divan för två. Och så dessa magnifika kostymer, omsorgsfullt utvalda ur Östgötateaterns förråd.

Kvinnans rätt att välja själv hur hon vill leva är en av Carlo Goldonis käpphästar. Han skrev om detta gång efter annan i sin dramatik på samma sätt som franska förebilden Molière hävdade unga kärlekspars lycka framför gamla mäns lystnad efter unga guddöttrar. Även hos Goldoni står de äldre männen för gamla värderingar. ”Ska du verkligen gå på bal?”

Med Rosaura lämnar Carlo Goldoni klassisk commedia dell’arte bakom sig. Hon är en egen person, med en inre konflikt, frihet mot kärlek, och om kärlek och äktenskap, så med vem? Josefin Schönbeck gestaltar den ståndaktiga änkan, som måste hålla sig inom gränserna för vad en fin dam kunde göra i Venedig år 1748. Samtidigt som hon utmanar både männen och sig själv i sökandet efter äkta lycka. Och slåss för att söta lillasystern, Helena Lords Eleonora, ska få göra sitt eget val.

Klingorna korsas. Fäktningsscenerna avlöser varandra. Här är det fransosen och spanjoren.

Nationalkaraktärer kanske inte är det vanligaste inom commedia dell’arte men här fyller de en funktion i berättelsen. Charmant, rentav fånig, är Mattias Schönbecks franske uppkomling. Stolt som en tupp är Elias Dahlgrens spanske ädling. Fattig är förstås Nicklas Linders italienske greve. Ingen, nej ingen, kan tiga som Klas Johanssons engelske lord!

Kvar i commedia dell’artes gränsland står Rosauras far Dottore Lombardi, Mats Huddén stressar bekymrat där han ilar mellan sina patienter och släktingen Pantalones hus.

Pantalone, det är han som alltid blir dragen vid näsan i alla gamla skådespel. Så även här, men oj vad jag tycker om Bo Höglunds försiktigt förhoppningsfulla gubbstrutt. Fredrik Petterssons Arlecchino är lekens joker som fixar, fumlar och trixar som inhyrd betjänt åt de fyra herrar. Brunnssalongen lyfter när han dubblerar nationalkaraktärerna in absurdum.

Hur var det då med den anbefallna eftertanken? Varför låter då regissören Mats Huddén skådespelarna spela ut dessa extrema nationalkaraktärer? För att vi ska tänka själva förstås – över dåtid och över nutid. Listigt!

Text: Ann-Charlotte Sandelin
Foto: Marianne Auby Huddén / Magicom

BILDSPEL (FLASH) – KLICKA PÅ BILDEN ALT/MOBIL: SE BILDSPELET HÄR

BRUNNSSALONGEN Söderköping

3 – 25 oktober 2014
Den listiga änkan
av Carlo Goldoni
Översättning: Mats och Marianne Huddén
Regi: Mats Huddén
Scenografi: Anders Nyhlén
Kostym och skrädderi: Lena Victor (urval av Agneta Skarp, Mats Huddén och Lena Victor)
Mask och peruk: Anna Andersson
Ljus och ljud: A-ljudet
Föreställningstekniker: Julia Mattsson
Prod: Magicom med stöd av Östgötateatern

MEDVERKANDE
Josefin Schönbeck, Helena Lord, Bo Höglund, Mats Huddén, Klas Johansson, Mattias Schönbeck, Elias Dahlgren, Nicklas Linder, Lotta Månsson, Fredrik Pettersson.

LÄNKAR
Magicom hemsida
Mats Huddén fäktas med Goldoni igen reportage Kultursidan.nu 1/10 2014