Fantomen på Operan? Nej, Stage Fright.
Sången är snygg, småfalsk och brutal
Kanadensiska Stage Fright är en ganska udda film som är en blandning av gymnasiemusikal och skräckfilm av blodig ”slasher”-typ, ibland av det mycket våldsamma slaget. Det här är inget för barn sålunda, man skall ha fyllt femton år för att få se denna film, i USA är den ”Restricted”. Här ges det många ironiska smockor åt flera håll, från den förmenta ”gay-stämpel” och verklighetsfrånvändhet musikalvärlden dras med, till de överdrifter som finns inom de olika skräckfilmsgenrerna.
Då det här är en musikal måste det musikaliska innehållet diskuteras, och jag blev inte besviken. Sången är omväxlande snygg, småfalsk och brutal beroende på vad man vill förmedla; ”de goda” (eller snarare snälla) sjunger oftast väl, de man är osäker på sjunger mer svajigt, ibland pinsamt och de riktigt svarta skurkarna sjunger 1980-talshårdrock.
Meat Loaf kommer med några riktigt häftiga toner om man kan stå ut med det intensiva våldet som kommer och går i samma veva. Även en del vuxna lär ha invändningar mot de mer grafiska, närmast våldspornografiska scenerna men vad jag förstår har Jerome Sable en tanke med det hela och ofta ligger dubbelbottnade ironier bakom.
Det var roligt att se den duktiga Minnie Driver även om rollen inte är stor. Meat Loaf gör den typen av bizarra roller som har blivit hans signum och han har alltid en stor närvaro. Den egentliga huvudrollen görs av den unga Allie MacDonald, som är mycket charmig och bildskön på ”high school-manér” och bjuder på hyfsad sång, och även de mindre rollerna är välbesatta.
Text: Lars Henriksson
Foto: ur Stage Fright /Filmfestivalen Flimmer
CNEMA Norrköping
7, 12 oktober 2014
Stage Fright 2014
Genre: skräckmusikal
Regissör: Jerome Sable
Arr: Flimmer filmfestival