En älg att spegla sig i. Ulf Lundqvist har ställt ut på Bok-Galleriet sedan Kulturnatten.
Och Lundkvist försöker inte ens
Pratglada vänner hindrade mig att gå hit på Kulturnatten, men det var nog lika bra. Jag tycker inte om stora folkmassor som skymmer konsten.
Motvilligt, på förfrågan, ställer Ulf Lundkvist ut på Bok-Galleriet. Det är här han köper sina gamla tidningar, som han använder till förlagor och inspiration. (Scoop – hör ni mig, Se og Hør?) Jag förstår att han gillar stället, det gör jag också. Här finns allt. Mer eller mindre i ordning.
Är man inte van kan det vara svårt att lirka sig in i labyrinten som leder till utställningsrummet. Men det är en upplevelse i sig att zig-zaga mellan böcker i hyllor och böcker på golvet. Och mycket annat. Jag älskar det.
Skrynkliga dukar och presenningar är uppsatta med klädnypor lite hipp som happ.
Det hade varit mycket folk på Kulturnatten. Skönt att vara ensam.
Var Ulf Lundkvist där? Finns det en lista på verken? Namn? Pris? Är de inramade? Hänger de rakt? Är de signerade? Ni får gissa själva, men svaret är det samma på alla frågor.
Några rep är uppspända längs en vägg och skyltfönstret. Skrynkliga dukar och presenningar är uppsatta med klädnypor lite hipp som happ. ”Det är väl inte så märkvärdigt?”, signalerar det. Men det är en utveckling från att sätta upp dukarna med silvertejp direkt på väggen, som han brukar. Hmm, tänker kritikern, vad betyder det här?
Nej, det gör han inte alls. Han skrattar gott åt den nonchalanta stilen. Det här är en större kick i ärschlet på konstsnobbismen än Ernst Billgren nånsin fått in. Och Lundkvist försöker inte ens.
Som hötorgskonst filtrerat genom begåvning.
Titta! Jag hade också en sån Kalle Anka-bil när jag var liten. Men Kalle var inte så ful. Och Saga-biografen gör ju att man får en tår i ögat. En älg! Konst som man förstår! En älg, och inget annat.
Vissa bilder är genialiska. Vissa borde ha fått stanna hemma. Men det får man ta med Lundkvist. Han har desarmerat alla med klädstreck och nypor. Det är inte så allvarligt.
Inte är han intresserad av att sälja heller, man får ringa och fråga. Om man nu promt ska ha något. Jag antar att det räcker med försörjningen från serierna. Och det är ju, kanske, den största av alla konstarter. Nej, jag är inte ironisk. Mer om det en annan gång.
Fast jag måste säga att jag blir vederkvickt. (Ha, ha! Gick ni på det?) Upplivad, menar jag. Inga konstigheter. Man förstår det man ser. Som hötorgskonst filtrerat genom begåvning. Glatt och anarkistiskt, som alltid. Som det pågått sen sent 1970-tal.
Inspirerad av bristen på allvar struntar jag i att retuschera bort sprickan i min kamerasensor, även om jag kan. Tycker rent av att den passar in. Tjofaderittan.
Det sägs att Ulf Lundkvist ska hämta bilderna på fredag, så ni får skynda er till Bok-Galleriet. (Eller var det lördag?)
Bitsk utställning på Trozelligatan.
Ulf Lundkvist har också en permanent utställning i skyltfönstret på Wassbergs Ram & Förgylleri på Trozelligatan 18. Det tycker han nog inte om att jag berättar, men jag brukar gå förbi där. Sprid det inte vidare!
Text och foto: Michael Strandhed
BILDSPEL (FLASH) – KLICKA PÅ BILDEN ALT/MOBIL: SE BILDSPELET HÄR
BOK-GALLERIET Kristinagatan 20, Norrköping
27 september – 10 oktober 2014
Ulf Lundkvist
Målningar