Donau. Det var bra att växa upp i Wien, jag fick den klassiska musiken med vattnet, säger Nazanin Aghakani.
Första dirigentstaven som 10-åring
Mozarts symfoni i G-moll avgjorde, det var dirigent åttaåriga Nazanin skulle bli när hon blev stor. På lördag leder iransk-österrikiska dirigenten Norrköpings symfoniorkester. Det blir ryskt. Men så säger hon också att hon känner sig rysk, med farfar violinistens ryska blod i ådrorna.
Jag hör de sista takterna av repetitionen med solisten Christian Svarfvar. Efteråt blir det lite småprat i närheten av dirigentpulten. Symfoniorkesterns VD Karin Veres kommer som så ofta fram och hälsar veckans gästande artister välkomna och växlar några ord med någon av musikerna i ensemblen. Hon hinner understryka ”Verkligen” på min fråga om det här med kvinnliga dirigenter, den tredje på ganska kort tid hos SON, om det är en medveten tanke.
Senare i dirigentlogen berättar Nazanin Aghakani om den kända ståuppkomikern i Wien, en kvinna, som hörde sig för om engagemang på ett känt etablissemang. ”Nej, vi har redan haft en kvinna den här månaden.”
– Jag gör inte musik som kvinna, som mitt kön. Jag gör musik, fastslår hon bestämt.
Småprat efter repetitionen.
Vilket språk hon säger det på kommer jag inte ihåg. Mest talar vi engelska, men då och då kliver vi över till tyska och även svenska. Efter de två första åren på dirigentubildningen bytte hon till Musikhögskolan i Stockholm och avslutade med masterexamen i Finland. Alltså kan hon en hel del finska också, ryska (även om hon aldrig träffat sin georgiske farfar) och några språk till. Självfallet farsi/persiska som talades i föräldrahemmet.
– Mina föräldrar var på semester i Wien när jag föddes. De reste sedan hem till Iran men insåg att de inte kunde leva där utan återvände till Österrike efter fyra månader.
Tur för Nazanin som föddes 1980, året efter shahens fall och Khomeinis återkomst till Iran. Hade familjen inte lämnat Iran hade hennes liv med all säkerhet sett annorlunda ut. I Wien fick hon pianolektioner från sju års ålder och upptäckte dirigentyrket ett år senare.
– När jag var tio fick jag min första dirigentstav.
(20 år senare fick Nazanin Aghakhani lyfta dirigentstaven i Iran. Som den första kvinnliga dirigenten någonsin. Gravid, i sjunde månaden, ledde hon Teherans symfoniorkester i en utsåld konsertlokal.)
En studiekamrat lockade henne till Sverige – ”du måste träffa Jorma Panula”. De två grundläggande åren på universitetet hade lagt en gedigen teoretisk grund. ”Jag kan skriva en fuga.” Men som österrikisk dirigentelev såg hon inte skymten av en orkester, eller ens en musiker. Hon reste till Stockholm och besökte Berwaldhallen.
– Jag hade aldrig sett en sådan stol tidigare. Träblåsarna som satt framför trumpeterna hade stolar med skyddande kåpor. Filharmonikerna i Wien satt fortfarande på trästolar.
Orkestern hon hörde var Norrköpings symfoniorkester som gästspelade i huvudstaden.
Hösten 2002 började Nazanin på musikhögskolan i Stockholm och stannade till 2006. ”Jag var så hungrig” säger hon om möjligheten att få dirigera riktiga orkestrar under utbildningen. Eftersom studiesystemen skilde sig så mycket var hon tvungen att börja om från början. Sedan fortsatte hon till Finland – tog masterutbildningen med Leif Segerstam som lärare – och studerade särskilt nordisk och rysk musik.
Vid sidan av dirigentutbildningen studerade hon även electroakustisk komposition. Ett andningshål som blivit hennes eget. Som pianist har hon spelat in flera skivor, hon improviserar gärna.
– Jag och min man framträdde nyligen, han är författare. Han läste poesi och jag improviserade, säger hon.
Sedan gömmer hon huvudet i händerna och säger att hon rodnar. För det var ju dikter om kärlek han skrivit, till henne.
– Jag föreslog att Christian Svarfvar skulle vara solist, säger Nazanin om lördagens konsertprogram i De Geerhallen. Han är en gammal vän sedan studietiden men vi har inte gjort något ihop sedan 2006. Stravinsky var hans förslag.
Konstfulla klanger heter konserten som även rymmer den mindre kända kompositören Ljadov, Symfoniorkesterns önskemål, och så Musorgskij, vars Tavlor på en utställning Nazanin Aghakhani dirigerat tidigare.
– Ljadov skrev mycket pianomusik men det här stycket var tänkt att ingå i en opera, men den blev aldrig färdig. Man måste läsa mellan raderna när man ska sätta upp det här stycket, säger hon om den ryske tonsättaren och förklarar att hans impressionistiska stil var helt ny för rysk musik.
Att leda orkestern under en konsert är slutet på en lång process. Hon börjar med att läsa partituret, noterna för alla orkesterns stämmor. ”Jag vill förstå”. Hon hör tonerna i huvudet. Sedan går hon vidare, läser om kompositörens liv och verk, om samhället och politiken – ”hade de mat att äta?”
Nu vet hon att Stravinsky inte tyckte om violinkonserter i allmänhet men älskade Bachs konsert för två violinister. Just lördagens violinkonsert skrev han i nära samarbete med den violinist verket är skrivet för.
– Sedan tar jag ut musiken på pianot, för att få egna fraseringar. Till sist lyssnar jag på andra inspelningar, säger Nazanin Aghakhani, som föredrar dirigenter som inte leker Toscanini och lägger sin egen stil på musiken.
– Jag vill vara tonsättarnas ambassadör!
Intervjun går mot sitt slut. Snart återvänder maken från promenaden med de två barnen. Av dagen återstår familjeliv innan det är dags att förbereda nästa dags repetitioner.
Text och foto: Ann-Charlotte Sandelin
BILDSPEL (FLASH) – KLICKA PÅ BILDEN ALT/MOBIL: SE BILDSPELET HÄR
DE GEERHALLEN Norrköping
18 oktober 2014 kl 15
Konstfulla klanger
Norrköpings symfoniorkester
Dirigent: Nazanin Aghakhani
Solist: Christian Svarfvar violinMUSIK
av Ljadov, Stravinsky, Musorgskij
LÄNKAR
Nazanin Aghakhani hemsida
Norrköpings symfoniorkester hemsida Facebook