Anders Widoff och Dawid (självporträtt). Båda av Dawid.

 

Laddat med en hemlig betydelse

 

Konstforum fortsätter fylla 50, och har nu bjudit upp två tunga elefanter till dans. Och dansar gör de. Eller åtminstone trippar. Det är inga stora åthävor vi får se, men charmen ligger i det subtila. Och i den oerhört vackra hängningen och samspelet dem emellan.

Dawid (Björn Dawidsson) räknas som en av våra största fotografer, och var en av de första att arbeta med konceptuellt fotografi. Han hade sitt genombrott med utställningen Rost på Fotografiska museet 1983. Lars O Eriksson, DN:s mångårige konstkritiker, har kallat honom ”den förste svenske postmodernisten”. Samtidigt har han kallats ”den siste modernisten”. Själv bryr han sig inte om dylika etiketter.

Han började fota 1968 och var elev hos Christer Strömholm -70/-71. Sedan läste han vidare på Beckmans. Han är grundligt utbildad i de fotografiska teknikerna, men har gjort sig lika känd för att bryta mot dem och utforska fotografiets gränser.

I trapphallen möts vi av två porträtt av de båda konstnärerna, signerade Dawid. Mer traditionellt än så blir det inte, och det står i kontrast till resten. Det är kontaktkopior i fullformat, som sedan skannats in och efterbehandlats digitalt. Det gamla möter det nya. Dawid är trött på fotovätskor och förstoringsapparater. Digitalt är bra.

 

Nummerlappar Dawid fått i sin hand och avbildat.

 

Han har gjort sig känd för att förbrylla både besökare och kritiker. Här visar han mest stora uppförstoringar av nummerlappar. Förstår jag? Nej. Men jag ställer inte sådana krav på mig själv. Det är vackert och mystiskt. Ogripbart. Och laddat med en hemlig betydelse.

Alla nummer har en djup mening för Dawid, men han är klok nog att inte berätta den.

– Jag skulle kunna stå och dra fram rätt könummer, men så gör jag inte. Det måste komma till mig, säger han.

Jag undrar om han är styrd av numren, och det erkänner han att han är. Men det är inte bara dåligt, menar han. Det skapar struktur. Och det är skönt att välja bort. Talet 26 är till exempel otänkbart!

Ju färre delar ett konstverk innehåller desto större betydelse får varje enskild del. Jag beundrar de små feltrycken i # 33.

– Visst är det underbart att 3:orna inte är likadana! säger Dawid.

Jag håller med. Det är magi i det lilla formatet. Fast gigantiskt uppförstorat, här för oss att se. Taltrolleri.

 

Utan titel – ur serien Bön, skugga av Anders Widoff.

 

Anders Widoff är också intresserad av tal. Fast i språklig mening. Han visar nio målningar på ritfilm ur serien Odessa revisited från 2012. Från början var de ett hundratal och täckte väggarna från golv till tak när de ställdes ut på Uppsala konsthall.

– Det är ett pladdrande, en motsägelsefull monolog, säger Anders Widoff.

Så säger han att vi måste bli tydligare att kommunicera, men hävdar att han nästa gång kommer att säga precis motsatsen. Och att det är det dubbeltydiga som är kärnan i hans konst. Det svårgripbara. Men han vill kommunicera, säger han. Men inte skriva folk på näsan. Jag pekar på texten Idiot wind och frågar ”Dylan”? Jodå. Ja, det var ju ytterligt passande i sammanhanget. Det stora problemet med muntlig kommunikation.

Idiot wind, blowing every time you move your mouth,
Blowing down the back roads headin’ south.
Idiot wind, blowing every time you move your teeth,
You’re an idiot, babe.
It’s a wonder that you still know how to breathe.

Skulpuren Överblivna utsikter består av två spillbitar av träreglar och en halväten brödbit. När så enkla material gjuts i brons kan man antingen bli förnärmad eller skratta. Eller så tänker man ett steg till. På vad som blir över; vad som var bra igår men nu är ratat, passé. Människor, tankar, flickvänner. Torrt bröd.

I en smutsig hink sitter en uppstoppad, röd fågel. ”Pyrrhula pyrrhula” mumlar jag tyst för mig själv. Verket heter Red (Bergspredikan). Innan jag har lyckats återuppväcka mina bibelkunskaper har Anders Widoff dragit historien och berättat meningen i konstverket. ”Var det inte just du som sa att dina konstverk skulle vara dubbeltydiga och öppna för flera tolkningar?”, säger jag. Det här kan jag inte publicera. Jag tänker tillämpa den journalistiska principen att tiga. Ni får skaffa en fågelbok och en bibel (Matt 7:12 är ett tips) och tänka själva. Och allt behöver man inte förstå…

 

Cum passus.

 

Anders Widoff blir inte lika vältalig efter detta, men det är lika bra (när han ändå förklarar för mycket). Cum passus är en gungbräda/ribba ovanpå ett uppånervänt balinesiskt huvud på ett bräde. Det gör ont att tänka själv, men det är stimulerande. Uppåner.

Och i mellanrummet står skulpturen Utan titel (stående manifest) och förkunnar ”No more bull”. Jag kan inte låta bli att samtycka. Mindre yta – mer allvar!

Fast han avslöjar att stenen i Utan titel (biografi) är från hans barndoms Kullaberg. Sten som sten kan man tycka. Nej, verkligen inte. Laddning! Om inte för oss, så för konstnären. På riktigt.

Han är en av de (som i sista svängen) fick statlig inkomstgaranti innan den borgliga regeringen, som en del av sin kulturpolitik, avskaffade den. Så viktig är han! Han blev inte latare. Nu väntar jag på ett återinförande. Kultur måste kosta, vi växer av den. Det är inte bara en köp/sälj-rörelse.

Vi samlas för fotosession i det gemensamma rummet. Här har Widoff sin Ianus-skulptur (Ianus) och Dawid sina bilder (Ianusbilder 1-4) av den. Här märks det hur kul de haft det ihop.

– Kolla på skärpedjupet! Det är inte mer än näsan! säger Dawid.

– Om man har huvud åt två håll och ändå går in i en balk (står ut ur ett huvud) kan man fundera över varför, säger Anders Widoff, och skrattar.

Dawid tyckte att det bara var att flytta över utställningen till Moderna Museet, så snygg var den. Anders Widoff höll med. Och jag (utan att vilja verka verka okritisk) håller med. Jo.

Det är en klass över Norrköpings konstmuseum (sorry). Men grattis oss ändå! Titta!

Text och foto: Michael Strandhed

DAWID — BILDSPEL (FLASH) – KLICKA PÅ BILDEN
ALT/MOBIL: SE BILDSPELET HÄR

ANDERS WIDOFF – BILDSPEL (FLASH) – KLICKA PÅ BILDEN
ALT/MOBIL: SE BILDSPELET HÄR

KONSTFORUM Norrköping

18 oktober – 2 november 2014
Dawid – fotografi
Anders Widoff – skulptur, måleri, foto

Vernissage 18 okt kl 12 – 16
Utställningen presenteras kl 14

LÄNKAR
Dawid hemsida recension
Anders Widoff presentation recension
Konstforum hemsida Facebook