Någon har varit här. Som i ett övergivet landskap – kanske det bara är om natten. Shyqri Gjurkaj speglar den mänskliga kulturens ursprung med sina målningar av stenar.

 

Söker spår i rummen och över tider

 

Allfarvägar och hemliga, heliga platser. Även om uttrycken är skilda till sin karaktär finns ett starkt släktskap mellan det måleri de två Växjökonstnärerna Heider Ali och Shyqri Gjurkaj visar på Galleri Kronan. Båda söker mänsklighetens spår i rummen och över tider.

 

Shyqri Gjurkaj

Stora stenar, bearbetade och ställda på högkant i landskap utan andra spår av liv än de människor som en gång ställde dem där. Inte ett djur, inte ett träd, inte ett grässtrå. Shyqri Gjurkajs målningar fyller Kronans stora rum med kraft och helighet.

– Det är inte avbildningar. Jag skapar mitt inre landskap, inspirerad av vad jag ser i världen, säger Shyqri Gjurkaj.

 

Shyqri Gjurkaj hänger sina målningar på Galleri Kronan.

 

Det var när han såg Stonehenge i England som han insåg att hela mänskligheten har ett djupt förhållande till stenen. Inte bara kulturerna i Europas sydöstra hörn – han talar självklart och ledigt om indoeuropeiska folkstammarna, som de joniska och doriska – utan kulturer över hela världen. Stengravar, upprättstående stenar i rumskapande sättningar, vägvisande vägstenar, särskiljande gränsstenar – allt ligger i urkulturen, detaljernas skiftningar berättar om historiens rörelser.

– Mitt mål är inte att visa att stenarna är vackra och fina. När de ställdes upp fanns ett budskap. Människorna ville säga något. Var det tro? Kraft? Jag ger inga svar, jag ställer frågor.

Shyqri Gjurkaj säger att i Sverige har han hittat sitt stenrike. Ändå har stenkulturen präglat hans konstnärskap i måleri och installation sedan ungdomen i det som då var Jugoslavien. I Sverige har han sett domarringar. Han har legat mitt i en skeppssättning och känt – eller trott sig känna – kraften hos en helig plats.

 

Landskap med stenar.

 

Som ett eko av kulturernas årtusenden är målningarna byggda av lager på lager av akrylfärg i botten. Vertyget är färgspill och stänk, palettkniv som breder, skrapar och ristar. Grunden bygger struktur och relief, ger färgskiftningar under ytan där oljefärgen får ta vid och bygga vidare. Stenarna känns som just stenar, ställda, inte målade. I bergen om dagen, i vidsträckta landskap om natten, vid kanten av världen.

 

Heider Ali

Endast ett ”g” skiljer mellan orden vägar och väggar. Heider Ali för dem samman i sitt måleri i Kronans två inre rum. Hans bilder har ett fysiskt något nättare format än kollegans. Också han har ett fascinerande historiskt perspektiv som talar om människans historia.

– Ur, Abrahams stad, har många palats. Där finns väggar som dekorerades av keramikkoner för 3.000 – 4.000 år sedan.

 

Urgammal. En ödmjuk hälsning till de utsmyckade flertusenåriga palatsen i Ur.

 

Perspektiven svindlar i rasande fart ner till biblisk Ur-tid. Även om jag inser att den målning vi just nu ser på bara är tunna färglager på underlag, skrapat och skavt för att ge känsla av ålder. Träpluggar med ödmjukt platta ytor i stället för koner, hål på två ställen där de kunde ha fallit bort för trehundra år sedan eller för tretusen.

Heider Ali tillgriper blandteknik, använder gärna papper av olika slag som klistras fast med akrylens hjälp. Bagdad, en annan urtida stad som fanns långt innan den nation vi kallar Irak föddes, har trånga gränder omgärdade av hus som kan ha byggts för några hundra år sedan eller för tvåtusen år sedan. Färger, papper, former, siffror, tecken, ristningar i lager som läggs på lager är hans sätt att gestalta spåren av alla människor, handlingar, möten.

– När vi går på marken lämnar vi spår. Våra spår blandas med andras spår, säger han och fortsätter: Jag betraktar mig som ett märke i väggen, som en i raden av generationer som bott här.

 

Spår av generationer. Heider Ali vid bilden som påminner om Bagdads gytter av gränder.

 

Röda trianglar i ett dunkelt landskap präglar en tredje målning. Himlen är dunkel, markens occra bär öknens färg. En vit kontur tecknar ett berg – ”krona” föreslår Heider men är också nöjd när jag tänker på Ararat, arkens berg. Trianglarnas spetsar riktas uppåt eller nedåt. Två trianglar, spets mot spets, är vita.

– Det finns en dialog mellan människan och himlen, mellan människan och Gud. Ibland svarar Gud på ett sätt… säger Heider och låter händernas knogar möta varandra utan att någon ger vika.

I Kronans minsta rum hänger små bilder. Även här är det en lågmäld värme i färgspråket. Här ser jag ibland något föreställande, tecknat med enkla konturer. En fågel flyger med dubbla vingslag mot boet fyllt av ägg.

– När jag kom till Sverige var jag ensam, orolig för min familj som jag ville skydda. Så snart jag kunde åkte jag och hämtade dem, berättar Heider som en tolkning men lägger till en annan. I Sverige flyger flyttfåglarna söderut undan vinterns vita, kalla mark där det inte finns någon mat. När det blir varmt kommer de tillbaka, bygger bo och föder ungar.

– Vi konstnärer måste bygga broar mellan kulturerna. Till sist är vi alla människor. Vi måste leva i fred och älska varandra.

Text: Ann-Charlotte Sandelin
Foto: Nils-Göran Tillgren och Ann-Charlotte Sandelin

BILDSPEL (FLASH) – KLICKA PÅ BILDEN ALT/MOBIL: SE BILDSPELET HÄR

BILDSPEL (FLASH) – KLICKA PÅ BILDEN ALT/MOBIL: SE BILDSPELET HÄR

KRONAN Norrköping

18 oktober – 2 november 2014
Spår i Tid och Rum
Heider Ali
Shyqri Gjurkaj

LÄNKAR
Heider Ali info
Shyqri Gjurkaj hemsida
Italienska palatset i Växjö hemsida
Lars Bägerfelt sten-historiker info
Konstforum hemsida Facebook