Vem är det Greve Almaviva uppvaktar? Svenske Peter Mattei, som faktiskt sjungit opera i Hörsalen i Norrköping, sjunger Grevens roll i Figaros bröllop på Metropolitan.

Sex, klass och kostymer

Figaros Bröllop av Mozart var säsongens andra direktsända opera, till bland annat Lilla teatern, från Metropolitan Opera i New York. Svenske Peter Mattei sjöng rollen som Figaros rival greve Almaviva. Historien är både burlesk och burdus med en allvarlig feodal sed som konfliktbärare, grevens rätt till andras brudar.

Lulebon Peter Mattei, som sjunger Figaros rival Greve Almaviva, har gått långt; jag minns när han och jag drack whiskey på Palace efter en föreställning av Madame Butterfly i Hörsalen på 1990-talet (hans rollfigur i operan fick välja mellan ”milk-punch” eller whiskey, så det blev ett stående skämt). Visst kunde man ana att han kunde gå hela vägen, och nu sjunger han också de stora barytonrollerna på världens största operahus Metropolitan. Han har en sensuell och naturlig röst som dessutom har utvecklas med åren; faktiskt låter han ännu bättre i de riktigt stora Wagner-rollerna som Amfortas i Parsifal.

Figaro (Ildar Abdrazakov) får hjälp av Cherubino (Isabel Leonard).

Figaro är en roll jag själv sjungit och den kräver en komisk talang och en stadig röst, även om Mozart också kräver en finess i utförandet och understundom en förmåga till improvisation, då Le nozze di Figaro har en mycket intrikat handling där saker ibland kan gå snett.

Ildar Abdrazakov, som jag bara hört live i tyngre roller som Wagners Klingsor (Parsifal), är stabil och smårolig, liksom föreställningen i stort, som rev ner en del skratt och bjöd på några okonventionella sceniska lösningar. Dessutom utspelar sig historien på 1920-talet och inte på 1600-1700-talet som vanligt, något som dock gör handlingen mindre trovärdig, se nedan.

Regissören Richard Eyre, som i intervju verkade lätt ”gubbsjuk” med sitt insisterande att operan ”bara handlar om sex och klass, mest sex – och vackra kostymer” har dock i stort sett rätt, och kostymerna var också ganska sexiga (och givetvis mycket påkostade: det är ju Metropolitan). Förr i tiden sägs det att ”Herren i huset” hade rätt till första natten med sina underlydandes fruar (”Ius primae noctis”).

I regin har man tagit fasta på de mer eller mindre komiska konflikter som uppstår när Figaro, högst förståeligt, försöker hindra Greven från att utnyttja denna möjlighet med hans blivande fru Susanna. Dock framstår den rätten som osannolik när vi talar om 1920-talet och ej rokokon eller tidigare.

Susanna och Grevinnan klär ut Cherubino till kvinna. Till spänningen hör förstås att Cherubino alltid sjungs av en kvinna.

”Mets” största nu levande legend, James Levine, evergreen och musikaliskt geni, fortsätter sin makalösa karriär även om man kanske måste hjälpa upp honom på dirigentpulten. Grevinnans roll är svår och sjöngs utmärkt av Amanda Majeski och Marlis Petersen som Susanna var mycket charmig. Operan är i högsta grad ett lagarbete så det är svårt att direkt singla ut en ”stjärna , men ensemblerna lät mycket bra och vi fick överlag avnjuta en rolig och välklingande föreställning.

Text: Lars Henriksson
Foto: Ken Howard/Met Opera

BILDSPEL (FLASH) – KLICKA PÅ BILDEN ALT/MOBIL: SE BILDSPELET HÄR

LILLA TEATERN Norrköping

18 oktober 2014
Figaros bröllop
Opera av W.A. Mozart (musik) och  av Lorenzo da Ponte (libretto) efter Pierre Augustin Caron de Beaumarchais
Livesändning från Metropolitan Opera, New York

MEDVERKANDE
Dirigent: James Levine
Regi: Richard Eyre

Greven (baryton): Peter Mattei
Grevinnan (sopran): Amanda Majeski
Figaro (bas): Ildar Abdrazakov
Susanna (sopran): Marlis Petersen
Cherubino (mezzosopran/sopran): Isabel Leonard

LÄNKAR
Metropolitan Operan hemsida
Figaros bröllop handling
Lars Henriksson – Operalaven hemsida
Lilla teatern hemsida