En blomma på bordet. EU-migranterna bjuds på varm, mustig soppa och bröd .

 

Förhållandena skiljer sig åt i Östergötland

 

Där andra ser en tiggare ser de en medmänniska. De reagerar och vill hjälpa till. Sedan en kort tid finns början till mer organiserad hjälp till EU-migranter i nöd genom Svenska kyrkan. I Matteusgårdens källare bjuder ansvarige, församlingspedagogen Freddy Alm och volontärerna på soppa, värme och värdigt bemötande två timmar varje torsdag.

– Är du tolk, frågar Sosso Massi direkt när vi kliver in genom dörren i god tid innan gästerna väntas komma.

Volontären Sosso Massi pluggar på Marieborgs folkhögskola där en lärare uppmuntrade hennes engagemang för människor som slumpen gett en sämre livslott. Genom sitt ideella arbete för RIA kom hon i kontakt med den nya verksamheten på Matteusgården och engagerade sig direkt.

– Bäst av allt skulle det vara om det fanns ett härbärge. Då skulle jag sova bättre om nätterna, säger hon med stark medkänsla med dem som sover i kalla bilar eller i bästa fall i lika kalla husvagnar.

 

Volontärer. JC Schütz, Kimmo Strand från RIA och Sosso Massi. Fler volontärer behövs för att driva verksamheten.

 

På Matteusgården finns bröd, soppa, ett bord att sitta vid i ett varmt rum. Kimmo Strand från RIA plockar upp skänkta kläder ur säckar och sorterar i högar med hjälp av volontärer. Hans kollega Silvia Segerlund samtalar med en av de första gästerna som vill ha information om hur man söker arbete.

Daniel talar utmärkt tyska efter att ha arbetat med däcktillverkning på Goodyears fabrik i Tyskland ett år. Men firman, en underleverantör, gick i konkurs och något nytt jobb stod inte att få. Nu prövar han och hans fru lyckan i Sverige.

– Jag ska åka till Crossroads i Linköping och se hur det är där, berättar ansvarige Freddy Alm. Crossroads – korsande vägar – är Stadsmissionens förlängda arm som når ut till de som behöver hjälp. Där finns ett mål mat varje dag, madrasser att sova på, rådgivning om hur det svenska samhället fungerar. Linköpings kommun har tecknat avtal med stadsmissionen om härbärge. Företag och enskilda personer stöttar.

– Norrköpings kommun säger att de är med oss men de är inte med här för fem öre, påpekar Freddy Alm. Kommunen är med på RIA men det är en helt annan verksamhet.

Förhållandena skiljer sig åt i Östergötland. Från paradexemplet Linköping till dagligt soppkök till ingenting. Om inte kommunerna tar ansvar så gör ofta kyrkorna något.

 

Daniel arbetade på fabrik i Tyskland. När företaget gick omkull stod han och hustrun  utan försörjning.

 

– Vi försöker påverka på de nivåer vi kan via kyrkorna. Det är viktigt att få politikerna att i sin tur påverka Bulgarien och Rumänien, säger Silvia Segerlund från RIA som också berättar om ett lokalt hjälpprojekt i en romansk by med läxhjälp till barnen.

– Med de som är här behöver också vår hjälp. Och då hjälper vi, slår hon fast.

Hela människan är kyrkans och frikyrkornas gemensamma hjälporganisation i Norrköping. Det är Hela människan som står bakom RIA som vänder sig till Norrköpings hemlösa och missbrukare, en helt annan målgrupp än EU-migranterna. Det är genom Matbanken, att RIA en gång i veckan kör ut matkassar som de fått från matbutiker, som de fått kontakt med EU-migranterna.

– Vi hjälper Svenska kyrkan att bygga upp den här nya verksamheten. Det här gör vi utanför vår arbetstid, säger Silvia Segerlund och räknar med att volontärerna ska ta vid.

 

Borislav är svetsare. Han och hans bröder reste till Sverige för att söka arbete. Sällskapet är tio personer stort, romer och ”vanliga” bulgarer.

 

Vart tog ”tiggarna” vägen? Det enda jag ser är människor med öppna ansikten som trivs och pratar. De har plockat bland de erbjudna kläderna på bordet efter behov. Några glada tjejer tar vara på möjligheten att duscha och tvättmaskinen går i tvättstugan.

Med tolken Emirs hjälp får jag veta att Borislav och hans två bröder rest till Sverige i sällskap med sina fruar och några grannar. Av sällskapet på tio personer är några bulgarer och de flesta romska bulgarer. Jag hör Borislav säga ordet ”diskriminera” och snart berättar Emir hur romer blir slagna och utnyttjade. Men det kan vara lika illa för vanliga bulgarer i Montana i Bulgarien.

– Alla som är fattiga – ingen vill ha dem, säger Emir. De trodde att det fanns jobb i Sverige men det fanns det inte och de har inte råd att åka hem.

– Jag är svetsare och det är han också, säger Borislav genom Emir och vänder sig mot bordsgrannen, även han en ung man, som förmodligen också vill göra något bättre av sitt liv än att sitta still på en trottoar. Vi vill inte åka tillbaka, vi vill leva våra liv här.

 

Kiril Lambrev från Bulgarien har bott i Sverige i åtta år. Han minns hur det var att inte kunna förstå eller göra sig förstådd. Här hjälper han Freddy Alm med en text.

 

Kiril Lambrev kom som ung trädgårdspraktikant till Sverige för 8 år sedan, först till Eskilstuna och så småningom till Norrköping. Han hörde att det behövdes bulgarisk tolk och hjälper nu till att granska texten på det informationsbrev som Silvia och volontärerna delat ut.

– Jag vill hjälpa till, säger Kiril Lambrev som har egen erfarenhet av hur svårt det är att hantera en situation när man är utan språk.

Kiril Lambrev och hans sambo har som de flesta andra Norrköpingsbor sett tiggare utanför affärerna.
– Jag ser dem men jag pratar inte med dem, säger han. De talar romani även om många av dem också kan bulgariska.

Volontären JC Schütz är musiker och musikproducent och har bott i världsstäderna London och i Tokyo. Han har både sett utarmade personer och kan känna igen sig i språklöshetens utsatthet. När Silvia Segerlund nyligen berättade om initiativet på Matteusgården vid Pingstkyrkans söndagscafé deltog även han med sin nyskrivna låt Det kunde lika gärna varit vi.

– Den handlar om att man ska ha empati med utsatta människor oavsett om de är flyktingar eller hemlösa, försöka förstå deras situation, säger JC Schütz. Den gick hem.

Sosso Massi och JC Schütz är en del av en växande folkrörelse. Allt fler unga – och äldre – personer engagerar sig på olika sätt. Mot rasism, mot gränser, mot orättvisor. Många delar kloka citat och artiklar på Facebook, många skriver under upprop för Amnesty, Greenpeace och All Out. Många vill också göra något konkret – hjälpa till – vara en medmänniska.

– Det här är vad jag vill göra i resten av mitt liv, säger Sosso Massi.

Text: Ann-Charlotte Sandelin
Foto: Sven Åke Molund och Ann-Charlotte Sandelin

BILDSPEL (FLASH) – KLICKA PÅ BILDEN ALT/MOBIL: SE BILDSPELET HÄR

LÄNKAR
Svenska kyrkan i Norrköping hemsida
Så kan fattiga och hemlösa få hjälp reportage Kultursidan.nu 1/4 2014