Separationens våndor. Mattias Lindström använder den stora ringen för att uttrycka mannens känslor.

 

Nycirkus och nymagi i teaterns ljus

 

Hon lämnar honom – en banal historia – i magiskt ljus. Bakom föreställningen Tänk om, som snart har premiär på Stora teatern, har artisterna i CirkL samarbetat nära Östgötateaterns verkstäder. Regissören Jean-Paul Denizon och ljusdesignern Nicolas Villenave hämtades från Frankrike. Musiken är specialskriven av film- och nycirkuskompositören Magnus Larsson.

Pressvisningens tre scener – relativt trött frukost, manlig skilsmässoångest och kvinnlig brevlängtan – interfolieras av teaterchefen Johan Celanders berättelse. Idén kastades fram i samband med musikalen om Familjen Addams där nycirkusartisterna Mattias Lindström och Magali Bancel medverkade, ”som krydda”.

– Teaterkonsten har använt sig av nycirkusen under de senaste 20 åren, men då har nycirkusen underordnat sig teatern. Vi ville något annat!

 

Morgonrutiner i en krackelerande relation.

 

Artisterna började testa idéer i verkstäderna, för, som teaterchefen förklarar ”det är mycket teknik i magi”. Johan Celander framhåller kompetensen och kreativiteten bland verkstädernas personal. Och att de nya utmaningarna bidragit till kompetensutveckling hos personalen.

– Om man tror att de är utbytbara hantverkare så har man inte förstått vad teater är, säger han och tillägger att Mattias Lindström och Magali Bancel deltagit i arbetet – Mattias har till exempel svetsat.

– Det är en väldigt billig produktion, gjord i luckor mellan andra uppsättningar.

Så småningom byggdes idéerna, tricken, samman till ett manus. En video spelades in för att gestalta några idéer och efter ett års prövande fattades beslutet om att genomföra produktionen.

– Det är första gången nycirkus och nymagi produceras på en svensk institutionsteater, skapar ny scenkonst. Det hörs inte men Johan Celander är nog ganska så stolt och glad över att det är just här på Östgötateatern det sker. Inte minst som att nymagi är en ganska ny konstform.

Nycirkusen kom som en stark våg från Frankrike på 1980-talet, parallellt med den fysiska teatern som märktes mer i norra Europa. Magali Bancel förklarar att bakom låg den franska statens kulturfonder till experimentell verksamhet utan krav på avkastning i form av produktioner och publik. Efter flera år som nycirkusartist gick hon vidare med nymagi, en konstform under utveckling.

 

Erfaren. Regissören Jean-Paul Denizon kom in i produktionsarbetet i våras.

 

Artisterna i CirkL hade kört fast. De prövade först att ta hjälp av en regissör med cirkusbakgrund men insåg att de behövde teaters berättande. Regissören Jean-Pauls Denizon kom in ganska sent i produktionen.

– När jag fick reda på Jean-Paul Denizons bakgrund, han var med i Peter Brooks Mahabharata, blev jag ”star struck”, erkänner Johan Celander som också vet att Brooks, känd förgrundsgestalt inom den fysiska teatern, använde sig av cirkusens trapetsartister redan på 1960-talet. ”Men då fanns inte nycirkus som begrepp.”

– Jag blev inkastad på slutet. Mitt bidrag var att hjälpa dem att rensa och att bli mer precisa i uttrycken, säger Jean-Paul Denizon blygsamt.

De tre scenerna som visats är lågmälda, cirkusmässigt sett, och jag undrar om det är regissören som tagit ner uttrycket.

– Nej, nycirkusen är sådan till sin karaktär, konsten är till för att berätta inte för att visa upp sig, förklarar Magali Bancel. Det är samma sak med nymagin.

– Vi använder alla dessa tekniker för att berätta historien. Det är ett banal relationsdrama, hon lämnar honom. Vad vi försöker göra att använda tekniken för att gestalta känslan, den inre handlingen, säger Jean-Paul Denizon.

 

Man, cirkel och skåp. Alla delar samverkar för att ge rätt uttryck.

 

– Utmaningen för mig har varit att mixa teaterns ljus med magiskt ljus, säger Nicolas Villenave som designat föreställningen och understryker hur ljussättningen är en viktig del av dramaturgin. Det som ser enkelt ut på scenen kan ha tvingat oss att göra komplicerade saker.

På frågan om vilken scen Nicolas Villenave är mest nöjd med blir svaret ”helheten”.

Det är inte helt enkelt för honom att arbeta i Sverige, han är här för första gången.

– I Frankrike arbetar jag och undersöker fram till sista minuten före premiär. Här ska man bestämma snabbt hur det ska vara.

Text: Ann-Charlotte Sandelin
Foto: Michael Strandhed

BILDSPEL (FLASH) – KLICKA PÅ BILDEN ALT/MOBIL: SE BILDSPELET HÄR

STORA TEATERN Norrköping

25 oktober – 12 december 2014

STORA TEATERN Linköping
13 februari 15 maj 2015

Tänk om
Scenkonstföreställning
Prod: Östgötateatern

Av och med: Magali Bancel och Mattias Lindström

Regissör: Jean-Paul Denizon

Kompositör: Magnus Larsson

Ljusdesign: Nicolas Villenave

Kostym: Åsa Danielsson och Anette Månsson

Scenografisk rådgivning: Magnus Möllerstedt och Benita Bergfeldt-Löfgren
Tillverkning i samarbete med Östgötateaterns verkstäder

LÄNKAR
Peter Brook Mahabharata Wikipedia
Östgötateatern hemsida Facebook