Grande dame. Madeleine Pyk ställer ut på Galleri Sander/ NP33.

 

Nytändning vid 80 års ålder

 

Två gånger Pyk har intagit Chamberts rum – det vackra rummet precis innanför entrén som utifrån ser ut som ett akvarium och inuti blir en egen värld.

Madeleine Pyk

Madeleine Pyk är väl känd för de flesta för sina livsbejakande målningar i klara färger. Det är naivistiskt (men inte naivt) och berättande, ofta med motiv från Stockholm. Två äldre målningar är stramare med platt perspektiv och medelhavskänsla. Äldre (?) förresten – de är från 1992, och hon har varit verksam sedan slutet av 1960-talet.

Men det är det nya måleriet som imponerar mest. Fem dubbelbilder i gouache är befolkade av hennes så typiskt långsmala människor. Några svävar iväg på ett chagallskt vis. I en bild gömmer sig en typisk Pyktiger. En ensam bild heter Den nya Slussen. Är det ett debattinlägg? Klart är att bakgrunden är täckt av hus. En ensam figur med uppdragna axlar i förgrunden. I himlen svävar ett huvud.

 

Stockholmsmotiv.

 

Fast mina favoriter är de fyra kvadratiska målningar som hänger på väggen längst in. Jag tror det är akryl, men jag glömde att lukta på dem. (Jag kunde också läst verkförteckningen bättre.) Titlarna står på baksidan, och så framfusig var jag inte, men det framgår att det är Stockholmsmotiv. Två av dem har tydligt stiliserade djurgårdsfärjor – tecknade i krita på ett så självklart vis att ett barn skulle kunna göra det. Det är väl det bästa betyg man kan ge en naivist?

Jag identifierar också Riddarholmskyrkan, Viking Line-färjan, Kaknästornet och en misstänkt ubåt. En tiger och Charlie Chaplin har också smugit sig in. Det är lekfullt, färgstarkt och helt utan regler. Det känns som hon har fått en nytändning vid 80 års ålder.

 

Bitskt. Camilla Forssell Pyk berättar otäcka historier.

 

Camilla Forssell Pyk

Hennes brorsdotter Camilla Forssell Pyk är en ny upplevelse för mig. Man anar ett släktskap i stilisering och naivism, men där slutar likheterna. Här finns ett (andligt, inte bildligt) mörker och allvar som skiljer ut henne. Måleriskt har hon en förskjutning åt grått och vitt.

Hotfulla fåglar svävar och argsinta hundar skäller. De verkar inte komma överens. En fårbagge och en grå fågel verkar däremot trivas tillsammans. Stora vita fåglar är mest gåtfulla.

Centralt i utställningen är en serie på åtta mindre målningar i blandteknik som utgör en berättelse. Varje bild har en text skriven till sig. Eller en dikt, snarare. Tillsammans bildar de en otäckt surrealistisk serie med krigiska undertoner. Detta är inget för barn! Men det är bra. Om man kan avstå från nattsömnen.

 

Anders Ribbegårdh har målat, fotograferat och rensat i bilderna.

 

Anders Ribbegårdh

I det svarta rummet bakom ramverkstaden ställer Anders Ribbegårdh ut ännu svartare foton. Det har varit det största arbetet, menar han, att rensa bilderna från onödig information.

Han har målat med UV-känslig färg och fotat i UV-ljus. Vad bilderna föreställer vill han inte berätta, men det behöver man inte ha snuskig fantasi för att se. I de flesta fall. I de andra fallen hjälper det.

Det är mest svart. Ändå får jag ont i ögonen av all färg.

Text och foto: Michael Strandhed

MADELEINE PYK – BILDSPEL (FLASH) – KLICKA PÅ BILDEN
ALT/MOBIL: SE BILDSPELET HÄR

CAMILLA FORSSELL PYK – BILDSPEL (FLASH) – KLICKA PÅ BILDEN
ALT/MOBIL: SE BILDSPELET HÄR

ANDERS RIBBEGÅRDH – BILDSPEL (FLASH) – KLICKA PÅ BILDEN
ALT/MOBIL: SE BILDSPELET HÄR

GALLERI SANDER / NP33 Norrköping

18 oktober – 15 november 2014
Madeleine Pyk & Camilla Pyk
Måleri
Anders Ribbegårdh
Foto

LÄNKAR
Madeleine Pyk Wikipedia
Cemilla Pyk hemsida
Anders Ribbegårdh hemsida
Galleri Sander NP33 hemsida Facebook
Varde ljus över White Light  recension Kultursidan.nu 7/10 2014