Robin Andersson är en av de elever som lämnat sitt avtryck på Norrköpings Konstmuseum

Ny energi till konstmuseets samlingar

Det är inte ovanligt att de fasta samlingarna på ett konstmuseum då och då känns lite dammiga, lite för invanda och föga överraskande. För den återkommande besökaren finns inte mycket nytt att se. Men plötsligt så händer något – precis som det just gjort på Norrköpings konstmuseum. Nya och spännande saker har smugit sig in i ovanvåningens gallerier, och allt som ett resultat av samarbetsprojektet Välj nåt! Gör nåt! Säg nåt!.

Projektet har pågått sedan hösten 2010 och har gått ut på att 4 elever från Vikbolandsskolan och 7 elever från Hagaskolan har tittat på konstmuseets samlingar och sedan arbetat fram sin egen tolkning av ett verk som se själva valt ut. Projektet har även sträckt sig till Linköping, där ett antal elever fått göra likadant med bilder ur Östergötlands Länsmuseums konstsamling.

Som projektledare står Ellika Kyndel som med rätta påpekar att detta är en satsning som är mycket viktig på flera olika plan. Dels finns vinsten i att skapa en ny publik för museet, att bjuda in och ta emot nästa generations besökare, och dels finns viljan att demokratisera den instutionaliserade konstupplevelsen. Ellika Kyndel framhåller att museet behöver bli en mera öppen och mindre stigmatiserad plats för de unga, där de kan känna att de är välkomna och kan bli stimulerade i sin egen kreativitet.

För en del av de utställande eleverna har projektet legat som en del i den ordinarie skolgången, men inte alla har haft den turen. De övriga har anslutit sig till verksamheten på sin egen fritid, då arbetet inte gavs plats inom deras vanliga schema.
Både eleverna som berörs och Ellika Kyndel är överens om att det hade varit betydligt mera önskvärt att lägga projektet på exempelvis bildlektionerna, eftersom det både gjort lektionerna mera spännande men också givit projektet fler deltagare.
De olika deltagarna kommer från varierad bakgrund och har fullständigt individuella ingångar till just sin produktion.  Detta har genererat en otroligt spännande, variationsrik och överraskande utställning som torde lämna få oberörda.

Det märks att pedagogiken gått ut på att ett så fritt sätt som möjligt stimulera elevernas egen kreativitet, bakgrund och tankar. Tolkningen tycks ha varit fullständigt fri på alla plan, och besökaren får ta del av alltifrån det skrivna ordet, till måleri, kollage, skultptur, interaktiva verk och fotografi.
Strax innanför dörren till galleri 1 finns Zainab Al-Timimis verk Ett ord – En känsla, där betraktaren inbjuds till att själv fälla sin egen bedömning om det konstverk hon valt. Allas ord och tanke räknas. Lite längre in i galleriet har Zenna Al-Timimi målat en egen, färgsprakande tolkning av Nils von Dardels Fadern. Inte långt från denna finns Oliwer Schults bidrag. Han har arbetat utifrån Olle Kåks målning av en stenhuggare, och har med hjälp av skulpterad ståltråd lyft ut en del av målningens flata yta och skapat en tredimensionell spegelbild. Med detta vill han visa på att det som hänger på väggen inte bara är en bild av en stenarbetare, utan någonting mer – någonting större.

I galleri 1 finns en bild som många känner igen – nämligen Johan Krouthéns lilla sovande pojke. Det kan nog sägas att många instinktivt reagerar positivt på bilden, de ser den sovande pojken som den lilla vita skylten berättar att de borde se. Vid åsynen av elevkommentaren till denna slås man dock ganska snabbt av att detta kanske är en falsk uppfattning. På vitt papper med svarta bokstäver står det, ord för ord, hur pojken inte alls sover. Han är död. Verkets anonyma skapare har sett något helt annat än vad konstkanon basunerat ut, något som kan vara värt att tänka på för oss alla.

Vid foten av Isaac Grünewalds sjungande träd lättar tonen något, och det är flera elever som valt att på olika sätt tolka detta verk. Jenny Hellman har tagit hjälp av fotografiet, Maryam Yasser har valt att måla sin egen variant medan Sukaina Alaa Abdulzahra skapat ett interaktivt verk där besökaren kan skriva ned sina känslor inför verket på löven av ett i rummet fristående träd.
Allra längst in i galleri 1 hänger Asawer Abdul Kadehms Odjur, ett svar på Max Books enorma målning Preyob. Går man sedan vidare in i galleri 2 finns där tre olika verk: Etidal Al-Madis Former, Robin Anderssons Balls och Emma Frejds Flyger jag? Dessa tre är otroligt varierade till sitt utförande. Etidal Al-Madi har valt att med sitt alldeles egna bildspråk göra en tolkning av Otto G Carlsunds strikta geometri, Robin Andersson har låtit Ann Hedholms stora mörkröda cirklar inspirera honom till en rumslig, geometrisk gestaltning medan Emma Frejd givit Christian Bergs skulptur de vingar hon tyckte den saknade.

Varför skall man då gå till konstmuseet och beskåda resultatet av detta konstpedagogiska projekt? Jo, för att den ger samlingen något nytt – en sorts välbehövlig energi. För den vane besökaren kan det vara nyttigt att få se någon ifrågasätta och undra över vad det egentligen är man tittar på, och för nya besökare blir det lite av två upplevelser i en.
Själva projektet som sådant är även det värt att ägna en tanke. Det bjuder in en ny och kreativ grupp till skapande och reflektion i museimiljön, något som aldrig kan vara negativt. Så gå till museet, titta, fundera och reflektera. Konst är aldrig självklart, oavsett hur många gånger vi sett den – och sällan blir det så tydligt som i Gör Något! Välj Något! Säg Något!

Text: Karolina Nilsson
Foto: Norrköpings Konstmuseum

Norrköpings Konstmuseum

Välj nåt Gör nåt! Säg nåt! visas från 31 maj och två veckor framåt

LÄNKAR
Välj nåt! Gör nåt! Säg Nåt!
Norrköpings konstmuseum

BILDSPEL (FLASH) – KLICKA PÅ BILDEN
ALT/MOBIL: SE BILDSPELET HÄR