Nybörjartur. Snorkfröken besöker ett kasino för första gången i Muminfamiljen på Rivieran.
Är barnpubliken verkligen redo för det här?
Svartsjukedrama på bio. I Muminfamiljen på Rivieran vill Mumintrollet döda sin rival, Muminpappan dricker whisky och Snorkfröken blir rik på kasino och shoppar loss. Är barnpubliken verkligen redo för det här? Är vuxenpubliken? Den tecknade filmen hade premiär på Filmstaden och Sverige i fredags.
Snyggt traditionellt tecknat i gula toner. Förväntningarna stiger. Och så ännu mer när den bekanta och frihetsälskande Snusmumriken visas. När så hela familjen syns utanför självaste Muminhuset känns allt både spännande och tryggt – men snart kommer en helt annan handling in i bilden. Något som upprepas ett par gånger och verkar splittrat.
Svartsjuka. Mumintrollet uppskattar inte Snorkfrökens nya bekantskap.
Lilla My och storasyster Mymlan är tillfångatagna av pirater. Hur de blev det? Ytterst oklart. Mymlan är i alla fall tydligt intresserad av de ”manliga männen” och försvinner efter att ha blivit räddad av Mumintrollet helt ur berättelsen. Hon fungerar nog mest som en inkörsport för vad jag ser som huvudtemat i denna familjefilm: Svartsjukedramat mellan Mumintrollet och Snorkfröken.
Snorkfröken blir nämligen inte särskilt förtjust när Mumintrollet kallar Mymlan vacker – men denna olustkänsla ska han få igen när hon får en ny beundrare på Rivieran.
Julia Wiræus radioinslag ”Tove Janssons normbrytande liv” från tidigare i år kommer mig till minnes. I detta problematiserar hon Arabias lansering av den ljusrosa muggen där Snorkfröken och Mumintrollet kramar om varandra. Wiræus tycker att det heteronormativa motivet skär sig med Tove Janssons eget normbrytande liv.
På samma sätt tycker jag att Muminfamiljen på Rivieran är väldigt heteronormativ med sitt fokus på att ”äga” en partner av motsatt kön. Nära slutet vill Mumintrollet till och med döda sin rival, för han står inte ut med att se Snorkfröken med någon annan. Vad hände med den fria viljan?
Baksidan. Mumintrollen upplever också murar och utanförskap.
Med risk för att verka överkänslig tror jag heller inte att det är så värst bra att Muminpappan dricker whisky och blir bakfull. Eller att Snorkfröken blir rik så fort hon spelar med en guldpeng på kasino och sen shoppar loss för allt hon är värd. Är barnpubliken verkligen redo för det här?
Nej, jag tror verkligen inte att barnen blir skadade för livet – värre saker har ju helt klart hänt. Men förstår de handlingen?
Jag föreställer mig att produktionsteamet tänkt att dessa delar ska tilltala en äldre publik och bredda målgruppen. Men för att som vuxen tittare bli verkligt insugen saknar Muminfamiljen på Rivieran tyvärr det existentiella djup som jag är van vid att hitta hos Jansson.
Ändå är filmen baserad på hennes egna seriestrippar.
Sammanfattningsvis tycker jag att filmen i sin estetik är en fröjd för ögat. Musiken upplevs som lite väl dramatisk för den i övrigt milda framtoningen och jag saknar flera av karaktärerna som jag väntat mig att få se. Snusmumriken har en pytteroll, den så älskade Lilla My likaså. Och Sniff syns inte till överhuvudtaget – om det inte är han som är hunden som önskar sig en katt att leka med?
Muminmamman är mysig och det är lustigt att se Snorkfröken i bikini. Men annars – njaa …
Text: Melinda Reyes Hiltunen
Bilder ur filmen Muminfamiljen på Rivieran hämtade från SF Bio och My Newsdesk
BILDSPEL (FLASH) – KLICKA PÅ BILDEN ALT/MOBIL: SE BILDSPELET HÄR
FILMSTADEN Norrköping
Premiär 31 oktober 2014
Muminfamiljen på Rivieran
Tecknad film (Finland)
Regi: Xavier Picard
Prod: Handle productions Oy
LÄNKAR
Muminfamiljen på Rivieran SF Bio Imdb promotion HandleProd
Muggdiskussion SR
Tove Jansson wiki
Slumpens somrar med Astrid och Tove krönika Kultursidan.nu 15/10 2014