Mats Höjer håll lådan för det mesta, men inte hela tiden. Här är det Sölve Olofsson som drar Hönan Agda som ”visett”.

Första och sista raden = visett

Mats Höjer är en veteran bland Sveriges trubadurer, han debuterade på 1970-talet, verkligen ett proffs både som gitarrist, sångare och estradör. Han och Sölve Olofsson är ett bra team och vi får höra en dramatiserad berättelse om Cornelis Vreeswijks liv med många anekdoter, och det är minst lika mycket teater som musik. Arrangör var Riksteaterföreningen KariN som den här gången bjudit in sig själva och publiken till Crescendo.

Estradören Mats Höjer på gitarren.

Jag visste inte att Cornelis spelade med i så många filmer, 7-8 stycken ( Rännstensungar är en), däremot hade jag sett filmen om hans liv (2010) med den norske hårdrockaren ”Hank von Helvete”, som är hans artistnamn (den rekommenderas varmt). Dessutom förekom Cornelis musik i några filmer, bland andra en ganska skabrös sjömanshistoria med den obetalbara titeln Salta gubbar och sextanter, som väl ansågs vara vågad 1965 (de fick senare ändra titeln), liksom kanske låten Erotikens faror, som här tolkas med stor artikulation och framför all mycket komiskt.

Upplägget med två duktiga sångare och gitarrister är mycket bra – de är mångsidiga och kan spela både visa och rock – och allt varvas med talande berättelser från Cornelis brokiga liv. Då ingår förstås mycket politik, till exempel visste jag inte att Cornelis gick på Palmes linje i kärnkraftsomröstningen, linje 2, något han förstås fick mycket ovett för bland sina mer radikala kolleger, men Vreeswijk mötte det mesta med humor.

Ibland blev de politiska inläggen i konserten lite malplacerade och väl tendentiösa, kanske hade Cornelis själv (liksom Tage Danielsson, som nämndes) försökt ha ett lättare handlag, även om paret kom med många roliga poänger också.

Sölve Olofsson närmast kameran.

Cornelis skrev en oerhörd mängd visor, den han oftast fick göra var den lätt obscena Hönan Agda – han brukade säga att han skrivit 841 andra visor som han kunde ”dra” istället, då han förstås blev väldigt trött på den efter hand. På fyllan skrek folk ofta efter just den som extranummer. Till slut kom han på att man kunde göra kortversioner, ”visetter”, som innebar att man bara sjöng den första och sista raden i visan.

Det åskådliggjorde trubadurerna med bisarr humor, tänk er Hönan Agda” och Taubes Sjösala vals i 4-sekundersversioner (sic!). Dessutom blev det en del allsång också med gamla favoriter som Veronica och I natt jag drömde. Det avslutade en mycket rolig kväll med två skickliga gitarrister, sångare och estradörer.

Text: Lars Henriksson
Foto: Ann-Charlotte Sandelin

BILDSPEL (FLASH) – KLICKA PÅ BILDEN ALT/MOBIL: SE BILDSPELET HÄR

CRESCENDO Norrköping

7 november 2014
I natt jag drömde – en Cornelisföreställning
Mats Höjer, sång, gitarr
Sölve Olofsson, gitarr, sång
Arr: Riksteaterföreningen KariN

LÄNKAR
Cornelis hemsida
Riksteaterföreningen KariN hemsida Facebook