mcv. 26 gånger per rad, 40 rader per sida i en bok bestående av 410 sidor.

”en ytterst skrämmande tanke”

”Varför väljer en författare att i en hel bok använda enbart tre bokstäver?” Författaren Crister Enander gästrecenserar Melker Garays senaste utgåva – boken mcv – ett försök att realisera Jorge Luis Borges fiktiva bok med samma namn.

Avbild av mcv i fysisk gestaltning.

Svenska alfabetet består, som bekant, av tjugoåtta bokstäver – eller tjugonio om den styvmoderligt behandlade bokstaven W inberäknas. Författaren Melker Garay har i sin senaste bok, en ansenlig lunta på fyrahundratio tättryckta sidor, valt att medvetet negligera tjugofem av alfabetets bokstäver. Redan denna estetiska grundhållning väcker en rad av principiella frågor. Den mest angelägna och viktigaste frågan är självfallet: Varför?

Varför väljer en författare att i en hel bok använda enbart tre bokstäver? Jag måste erkänna att jag redan här kommer till korta i mina anfäktande grubblerier över vad som – antar jag – måste dölja sig bakom de tre bokstävernas esoteriska laddningar och semiotiska underfundigheter. Där finns säkerligen en veritabel uppsjö av de mest eleganta och sofistikerade av filosofiska resonemang och djupsinnig tankar. Men mitt provisoriska svar på den pockande frågan varför är lika simpelt som plumpt: Jag har då inte den blekaste aning.

Av Melker Garays tidigare böcker har jag skrivit om den mycket sympatiska och resonerande idéromanen Kyrkvaktmästarens hemliga anteckningar. Den gav ett intryck av att vara skriven av en författare som i det lilla sökte svar på de stora och avgörande frågorna på ett såväl stillsamt som ödmjukt sätt. Steget från Kyrkvaktmästarens hemliga anteckningar till Melker Garays nya bok är långt. Det är rentav mycket långt. Den nya boken har – med en sorts tvingande nödvändighet – titeln ”mcv”. Ty ”m” och ”c” och ”v” är de tre bokstäver som förekommer i Garays bok.

Om vi för en stund lämnar bokens innehåll, om det i detta fall går att tala om ett innehåll, och för en kort stund göra en aritmetisk övning. Bokstavskombinationen mcv förekommer tjugosex gånger på varje rad, varje sida i boken har fyrtio rader och består av fyrahundratio sidor. Det ger vid handen att inte mindre än 426400 gånger upprepas bokstavskombinationen mcv, sida upp och sida ner i en nötande malande enformighet.

Är det att se som en ren provokation? Är det en hånfull utmaning riktad mot den språkmaterialistiska poesins värsta avarter? Eller är det rentav en satir över pretentiös och pompös litteratur som är utan mening, utan syfte, utan innehåll? Finns det över huvud taget en mening att söka i denna besatta monotoni?

För att åskådliggöra bokens innehåll följer här ett kort utdrag – från sidan 238 eller om det nu var från sidan 397:

mcv mcv mcv mcv mcv mcv mcv mcv mcv mcv mcv mcv mcv mcv mcv mcv mcv mcv mcv mcv mcv mcv mcv mcv mcv mcv mcv mcv mcv mcv mcv mcv mcv mcv mcv mcv mcv mcv mcv mcv mcv mcv mcv mcv mcv mcv mcv mcv mcv mcv mcv mcv mcv mcv mcv mcv mcv mcv mcv mcv mcv mcv mcv mcv mcv mcv mcv mcv mcv mcv mcv mcv mcv mcv mcv mcv mcv mcv mcv mcv mcv mcv mcv mcv mcv mcv mcv mcv mcv mcv mcv mcv mcv mcv mcv mcv mcv mcv mcv mcv mcv mcv mcv mcv mcv mcv mcv mcv mcv mcv mcv mcv mcv mcv mcv mcv mcv mcv mcv mcv mcv mcv mcv mcv mcv mcv mcv mcv mcv mcv mcv mcv mcv mcv mcv mcv mcv mcv mcv mcv mcv mcv mcv mcv mcv mcv mcv mcv mcv mcv mcv mcv

Självfallet kommer idén till ”mcv” från en av Jorge Luis Borges mest kända noveller, Biblioteket i Babel som ingår i novellsamlingen med samma namn, där han nämner ett imaginärt bibliotek där denna bland annat denna bok utan mening finns bland hyllorna.

Instucken i luntan mcv finns ett litet häfte på några få sidor, sex stycken närmare bestämt. Häftet heter En kort essä om mvc. Och även detta är skrivet av Melker Garay. Rent principiellt är jag ytterst skeptisk till litteratur som kräver bruksanvisningar för att bli läst på det sätt författaren avsett. Det visar på ett bristande förtroende från författaren, ett bristande förtroende för sitt eget verk och det är, inser väl de flesta, knappast att se som en rekommendation som inbjuder till läsning.

I häftet ondgör sig författaren med all rätt över tidens bristande bildning, en förflackning vars konsekvenser vi idag ännu inte kan överblicka. Ty med bristande allmänbildning och där ”information” ersätter reell kunskap följer automatiskt en inskränkning av vår förmåga att genomskåda och – i ordets grundläggande betydelse – förstå det samhälle vi är tvingade att leva i. Det är på många sätt en ytterst skrämmande tanke.

Nysläppt. Melker Garay packade upp mcv på Östergötlands bokmässa 20 september i år.

Melker Garay skriver: ”För mig är denna bok i första hand ett blygsamt försök att bjuda in till ett samtal kring frågan om vad som är litteratur och alla de frågor som är relaterad till just denna fråga.” Dessvärre är boken ”mcv” ett på alla sätt kontraproduktivt och negativt exempel på en tilltagande urgröpning av litteraturens mening och innehåll. Det är ett bokverk som demonstrativt visar att det inte litar på litteraturens inneboende kraft att förmedla tankar och känslor.

Provokationen slår åt fel håll. Att Jorge Luis Borges lät det vara ett verk som enbart existerade i uppdiktad form är en av de bärande poängerna med Borges novell. Även den har nu – av obetänksamhet eller ren dumdristighet – gått förlorad.

Gästrecensent: Crister Enander
Foto: Ann-Charlotte Sandelin och Privat

BILDSPEL (FLASH) – KLICKA PÅ BILDEN ALT/MOBIL: SE BILDSPELET HÄR

LITTERATUR

mcv
Melker Garay
Norlén & Slottner förlag 2014

LÄNKAR
Crister Enander info recension av Kyrkvaktmästarens hemliga anteckningar
Melker Garay hemsida Facebook om mcv
Norlén & Slottner förlag hemsida