Svart. Rött. Vitt. Gult. Semira Wahab använder mjuka former och starka färger i sitt bildspråk.

 

Inspiration möter tanke och uttryck

 

Det är inte riktigt rättvist. Lars Thostrups grovhuggna trätryck à la 1950- och 60-tal mot Semira Wahabs sorgsna minnen från ett Bagdad som gått förlorat. Fredligt sökande mot krigets förlust. Ändå kommer han henne till mötes i parutställningen på Galleri Kronan.

– Det är alltid spännande att möta en annan konstnär, säger Lars Thostrup.

Hus jag mött och andra tecken är Lars Thostrups utställning, Färgad tystnad är Semira Wahabs. De delar rum och väggar mellan sig.

 

Semira Wahab och Lars Thostrup delar rum och väggar på Galleri Kronan.

 

Iraks konstnärer lever i en diaspora, av kriget utkastade i exil. I Norrköping har flera av dem etablerat sig, och fortsatt verka. Men de nöjer sig inte med att visa upp sig själva, de bjuder in sina bästa lärare och kollegor att ställa ut på Galleri Kronan. Nu har turen kommit till Semira Wahab eller Semira Abdulwahab som är hennes fullständiga namn.

Kortklippt, sminkad och representativ i färgstarka accenter mot svart klädsel. Jag tänker mig att Semira Wahab var en modern och uppburen konstnär och gallerist i Irak. Hon tog sin examen som konstnär 1968 och fördjupade sig inom grafiken. För som hon svarar på frågan ”Varför grafik?” i ett vackert utställningstryck med gediget cv, så är det en uråldrig konstart som utövades i det gamla Mesopotamien. Hon målar också men här på Kronan är det sin grafik hon visar.

Grafik kan flerfaldigas, med det är också ett mödosamt hantverk. Wahabs bilder byggs upp av tre kopparplåtar eller mer. Ett arbete där inspiration möter tanke och uttryck. Ändå blir varje bild unik när hon prövar samma plåt i ny färgsättning.

 

Semira Wahab. Palmträdet mellan natt och dag.

 

Motivkretsen rymmer några starka symboler, allmängiltiga men samtidigt personliga. Våglinjer som skulle kunna vara ren dekoration förklarar hon vara ”movement of life” och jag ser att livets rörelser plötsligt gör ett uppehåll för att fortsätta någonannanstans. Mer måleriska och kontrastfyllda är skildringarna av människokroppar och äpplen/hjärtan, färgerna är i rött och vitt mot svart – som skador, förlust och död. Minnen av personer som borde varit nära, leva och kanske det är sig själv hon skildrar som ensam kvinna vänd mot mörkret. Färgad tystnad.

Men hon överlever. Hon är stark som ett palmträd, med djupa rötter, mitt på gränslinjen mellan dag och natt.

 

Lars Thostrup framför en bild vars grund hämtats från forntida kinesiska tecken.

 

Konstnären Lars Thostrup är bosatt i Rimforsa, lärare på Liljeholmens folkhögskola och medlem i Alka, Linköpings motsvarighet till Kifin, Konstnärernas intresseförening i Norrköping. Ändå inte helt självklar, efternamnet avslöjar ett gränsöverskridande, han talar även danska.

Målaren och tecknaren har tagit upp trägrafiken igen, den som legat tyst sedan ungdomen. En handfull blad för några år sedan ledde till förfrågan från Galleri Kronan. Nu är han här med Hus jag mött och andra tecken.

Bilderna väcker minnen från böcker illustrerade med kanske just träsnitt jag läste i min ungdom. Lite snett kantiga bilder, ganska grova, i färger som oxblod, tungt blågrönt – mot ljusare schatteringar. Jag placerar dem i 1950- och tidigt 60-tal, kanske också äldre.

Här nöjer sig Lars Thostrup inte med två stockar, som mest har han skurit i sex stockar för att skapa sina bilder. Med förtjusning berättar han om gamla bokhyllor som skulle kastats – trä som torkat i 30 år eller mer, inte skulle det gå till spillo.

– Jättefina plywoodryggar, jag har skurit och sågat.

Grafik för Lars Thostrup handlar om att förenkla, ”en språklig förenkling”. Han utgår från bilder som bearbetas och förenklas till den grad att de skapar något nytt. Hus och ritningar är igenkännbara om än knappast lika sina original.

 

Lars Thostrup. Ett av de hus han mött.

 

Så kommer han Semira Wahab till mötes med minnen av andra fornkulturer. Där hon är en ättling till Mesopotamiens första grafiker som tryckte tecken i lera hittar han egyptiska krokodilguden Sobek och bortglömda tecken från Kina. De förenklas, bearbetas, vänds och vrids på. Blir till något nytt.

– Jag tycker att även om jag har ett rikt formspråk själv så behöver jag det strikta som finns i världen. Annars blir det slappt.

Lars Thostrup möter världen och bryter sig mot den.

Text: Ann-Charlotte Sandelin
Foto: Nils-Göran Tillgren och Ann-Charlotte Sandelin

BILDSPEL (FLASH) SEMIRA WAHAB – KLICKA PÅ BILDEN
ALT/MOBIL: SE BILDSPELET HÄR

BILDSPEL (FLASH) LARS THOSTRUP – KLICKA PÅ BILDEN
ALT/MOBIL: SE BILDSPELET HÄR

KRONAN Norrköping

8 – 23 november 2014

Färgad tystnad
Semira Wahab
Koppartryck

Hus jag mött och andra tecken
Lars Thostrup
Trägrafik

LÄNKAR
Semira Wahab hemsida  Facebook
Lars Thostrup info Facebook
Kronan hemsida Facebook