Välartikulerad röst och skön stämstång. Thomas Stenström drog publik till Dynamo i fredags.

 

Stökig och brötig och alldeles underbar

 

Långhåriga typer hela högen. Drivvedsfolket och Thomas Stenström intog Dynamo på fredagskvällen. Arbetsnarkomanerna i Drivvedsfolket har roligt  och röjer på scenen. Stenström utstrålar självförtroende och popstjärna på ett annat sätt.

 

Drivvedsfolket

Det är bara att inse att man är för gammal. Eller att man har kommit fel. Nej, jag har nog kommit rätt, fast försent. Och så har jag levat för länge dessförinnan.

Det går inte riktigt att känna igen Dynamo ikväll. ”Fritidsgård” är ett ord som dyker upp i tanken. Eller så är det som Kulturhusets publik har tagit över. Vad är det för rep som är spänt över lokalen? Jaså – om man är under 18 ska man hålla sig till vänster. Det är det inte många som gör. Men det ger ju mer plats till mig. Jag är för gammal för att skämmas.

Medelåldern är säkert… 18 ½. Eller lite till. Tänker att det måste vara besvärligt att jobba i baren i kväll. Inte för att det är så många som dricker öl. Det går väldigt städat till.

 

Nästan lite barnsligt roligt. Drivvedsfolket är ett skönt gäng som kan jämföras med Björnstammen.

 

Norrköpingssönerna i Drivvedsfolket äntrar scenen och rummet lever upp. Det visar sig att de är minst lika charmiga som på YouTube-videorna. Men nu är de långhåriga, och alltså lite äldre. Det var länge sen jag såg en grupp som hade så roligt på scenen. Nästan lite barnsligt roligt. Björnstammen är väl den bästa jämförelsen, och det skulle inte förvåna mig om framgången ler sitt ljuva leende mot Drivvedsfolket nästa gång. Norrköping är för litet för dem. Men redan 2010 var de turnéförband till Hästpojken. Nu borde det vara tvärt om.

Sparka mig kommer som andra låt. Det passar ju ikväll med tanke på Stenstöm. Och våld och så. Tycker Drivvedsfolket. Som inte alls är ett gäng som driver runt planlöst som drivved i vardagen, utan snarare är arbetsnarkomaner. Namnet är ironiskt.

Sångaren/gitarristen Johan Lindman röjer så hårt att han tappar kepsen. Det är ett himla problem när man är långhårig, förklarar han medan han letar runt. Musiken är stökig och brötig med entoniga gitarrer och alldeles underbar. De lyckas rimma ”vrålåk” med ”kroppsspråk” och få gitarrerna att låta arabiska. Och så framför de en kärlekssång till en 15 år gammal madrass.

 

Thomas Stenström

Ojdå! Nu tjocknade det till framför scenen. Det var tydligen detta alla väntade på. Alla cafébord töms, och alla blickar är riktade mot en person. En långhårig person. Hur kan det komma sig att så gott som alla killar på scenen är långhåriga ikväll – men nästan inga i publiken? Måste man vara popstjärna för att vara långhårig, eller är det tvärtom?

Det är så väldigt mycket Håkan Hellström över det hela att Stenström har känts sig tvungen att namedroppa honom i en låt. Kanske trodde han att jämförelsen skulle försvinna då, men det är precis tvärt om. Men han sjunger inte lika falskt. Därmed är det lite mer opersonligt, men live är det inte lika mycket rösteko som på skiva. Bättre så.

 

Utvald. Thomas Stenström visar vilken klass han har.

 

Jag förstår inte riktigt vad alla ungdomar blir så upphetsade över. Själv tyckte jag Drivvedsfolket var bättre, men Stenström utstrålar självförtroende och popstjärna på ett annat sätt. Och det är klart att dom har rätt, och jag är gammal och trög.

Forever young, första låten på nya plattan kommer som andra låt. Antagligen ska man tänka på Alphavilles låt från 1984, men den har jag aldrig gillat så mina tankar går till Dylanlåten från 1974. Och det stämmer ju inte alls. Men det var inte många i publiken som var födda 1984 heller. Många har fått för sig att 1980-talsmusik var något bra, men det är en grav vanföreställning. Vi som var där vet.

Som fjärde låt kommer hiten Elvis, Einstein och jag, där han talar om precis vilken klass han har, och att vi inte ska förvänta oss annat än underverk. Det är inte utan att det blir lite självuppfyllande, och jag märker att jag ler. Hopen framför scenen, däremot, skriker, hoppar och viftar. Blixtar och dunder får dem att hoppa ännu fortare.

Som näst sista låt kommer då sommarens hit Slå mig hårt i ansiktet. Men det känns som det är han som vill slå oss. Hårt och brutalt. Sedan slutar han, lite oväntat, med balladen Fåglar. Det skapar en fin stämning, och ungdomarna som hoppat som tokiga hela tiden får trappa ner.

Jag känner mig gammal när jag går hem. De verkar ju ha så roligt de där långhåriga typerna. Och publiken också.

Text och foto: Michael Strandhed

BILDSPEL (FLASH) DRIVVEDSFOLKET – KLICKA PÅ BILDEN
ALT/MOBIL: SE BILDSPELET HÄR

BILDSPEL (FLASH) THOMAS STENSTRÖM – KLICKA PÅ BILDEN
ALT/MOBIL: SE BILDSPELET HÄR

DYNAMO Norrköping

14 november 2014
Drivvedsfolket
Thomas Stenström
Arr: Pang

DRIVVEDSFOLKET
Johan Lindman – Sång & Gitarr
Carl Lindman – Trummor
Daniel Ringlund – Bas
Christoffer Columbus – Gitarr

THOMAS STENSTRÖM
med band

LÄNKAR
Drivvedsfolket Facebook NT YouTube Spotify
Thomas Stenström hemsida Facebook YouTube 1 YouTube 2 YouTube 3