Kim Westerlund mitt i utställningen Tiggaren – om avståndstagande och avhumanisering som nu kan ses på Norrköpings stadsmuseum.

 

”Var är det skon klämmer?”

 

– EU ska ju vara en garant för mänskliga rättigheter, säger KSM-studenten Kim Westerlund eftertänksamt. Han är på plats i utställningen Tiggaren i KSM-labbet på Stadsmuseet.

Sex studenter vid KSM (Kultur, samhälle och mediagestaltning) fokuserar på det politiska spektrumet kring tiggare och de konkreta tankar vi formulerar som privatpersoner. Det är en tydlig liten utställning som inte behöver förklaras, den sköter sig själv. På väggen utanför finns en kort introduktion till ämnet:

Tiggaren – om avståndstagande och avhumanisering.
Hur kunde det här hända? Vilka är de? Vart kommer de ifrån?
Med en kopp i handen utanför stadens alla matvarubutiker.
Alla känner vi till dem, vad som är fel och vad de vill. Eller?

 

Med enkla medel skapar studenterna en effektiv utställning.

 

Det var i våras de var förstaårsstudenter och gjorde uppsatsarbete under det övergripande temat ”Tid, rum och identitet”. Uppsatsen handlade om roller som vi sätter på andra människor, gruppen exemplifierade med vegetarianer.

– En vegetarian äter inte kött. Men det kommer med så mycket annat i tankarna kring rollen som vegetarian, menar Kim Westerlund.

Till utställningsarbetet som följde på uppsatsen valde gruppen en annan roll, ett ämne som var så aktuellt att det var som en ”glödande kolbit”. De bestämde sig för att gestalta rollen ”Tiggaren”. De gjorde research i medier, tidningar och diskussionsforum på nätet. De gjorde också fältundersökningar och intervjuade folk på stan.

– Vi ville skapa oss en uppfattning om hur svenska folket har uppfattat situationen. Hur belyses frågan i Sverige. Var är det skon klämmer?

– Man avhumaniserar tiggarna. Vi pratar inte längre om romer. De har blivit en accessoar till livsmedelsbutikerna. Finns det en ICA Nära så finns det en tiggare där.

Det är alltså inte tiggaren själv som är i fokus i utställningen utan vi andra, vi som inte tigger, åtminstone inte med en lattemugg på marken bredvid oss. Effektiva är de politiska affischerna, de ser ut som valaffischer utan att vara det. Där citeras politikers uttalanden, det är ett brett spektrum från uttalad partipolitik till mindre välbetänkta uttalanden.

– Jag kan känna igen mig i allt, säger Kim Westerlund och berättar att deras utställning, när den först genomfördes på universitetet i våras, väckte intensiv debatt.

 

Politiska uttalanden omvandlade till affischer.

 

En film (rörlig bild och ljud ska också ingå i studenternas utställningsarbete) loopar om och om igen. Den visar vardagsmänniskor mitt i centrala Norrköping. Där skrivs sådana konkreta frågor som dyker upp när vi möter tiggare, åtminstone i början: Ska vi ge pengar? Hur mycket bör vi ge? Kan jag ge en sedel?

– Jag är glad över att vi hade Gabriel Thott som handledare. Han backar inte för ta upp sådana här problem.

Det är först när jag går in på riktigt i utställningen jag möter tiggaren. En sittande figur med filt om knäna och täckt ansikte. Den är lika enkelt gjord som effektiv.

Jag associerar till Charlotte Gyllenhammars ömhetsskapande skulpturer Betraktaren som finns på Konstmuseet och Uteliggaren i Linköpings domkyrka. Men även till Anders Widoffs finstämda Maria (Återkomsten) i Uppsala domkyrka.

Kim Westerlund sätter sig bredvid.

Text och foto: Ann-Charlotte Sandelin

BILDSPEL (FLASH) – KLICKA PÅ BILDEN ALT/MOBIL: SE BILDSPELET HÄR

KSM-LABBET Stadsmuseet Norrköping

20 november – 2 december 2014
Tiggaren
Utställning

UTSTÄLLNINGSGRUPP
Johan Dahlskog
Cassandra Franzén
Joakim Jarl
Pontus Petersén
Kim Westerlund
Josefin Wictoréus

LÄNKAR
Charlotte Gyllenhammar om Betraktaren om Pilgrimmen
Anders Widoff om Maria (Återkomsten)
KSM hemsida
Stadsmuseet hemsida Facebook