Agnes och Signa. Sabina Zweiacker och  Johanna Rudström möts i duett.

Rörande ”barn” med vackra röster

Barnoperan Hion har ett ambitiöst programblad, ”vi älskar och vi dör, och därför vill vi leva, veta, drömma och se. Vi vill förstå.”. Den riktar sig särskilt till barn och vill reflektera över de ”stora frågorna”, kärleken och döden.

Att vi dör är givetvis helt säkert; kärleken ger kanske den lilla lycka vi kan få i denna bedrövelsens dal, men vi får oftast alldeles för lite och den är väl mest ”for the lucky and the strong” som det heter i poplåten – även om Hion ville bevisa motsatsen.

Byn Hion. De mest laddade ögonblicken projiceras på filmduken ovanför orkestern.

Då jag själv inte lyssnade på opera som barn (tyckte mest det var skrikande tanter) har jag svårt att säkert veta vad barnen i publiken kunde förstå av allt detta. De hade problem med att vara tysta och sitta stilla men verkade ändå tycka om Henrik Ståhls Brasse Brännström-liknande figur, som både var resonör i operettstil och skådespelare i dramat, samtidigt som han skrivit texten.

Jakob Högströms pråliga soldat Mikael och de rörande Signa (”Idioten”) och Agnes som jag antar skulle representera barnens värld, borde också varit mumma för ”ungarna” – de verkade omväxlande fascinerade och lite rädda, vilket jag gissar precis varit Nobins och Ståhls avsikt.

De mest laddade ögonblicken spelas upp på bioduk och en åttamannaensemble bildar en liten kör.

Tonspråket varierade beroende på stämningsläget i dramat. Vid rent berättande partier hör man modernistiska toner, vid de mer laddade låter det mer som Puccini, fransk romantisk opera, eller Wagner om det blir särskilt gripande. Kärlek och död med andra ord.

Byns invånare böjer sig för Mikaels vilja.

Jakob Högström, som jag njutit av vid många tillfällen, påminner om Ingvar Wixell – en intensiv baryton med utmärkt diktion. Att få spela skurk med en i grunden vacker röst verkar passa Jakob bra och gör figuren mer förrädisk. Sången i operan är ofta talsångsmässig, och har några rent talade partier. Pjäsen är delvis uppbyggd som ett melodrama, som var mycket populärt på 1800-talet – ursprungligen betydde termen att man talade till musikackompanjemang.

”Hion” som byn heter, kanske är taget från Huon av Bordeaux, en figur i Carl Maria von Webers Oberon (efter Shakespeares En Midsommarnattsdröm), ”en obetänksam men renhjärtad riddare” (Alf Henrikson). Signa är möjligen döpt efter Betto di Signa, en figur i Puccinis komiska opera Gianni Schicchi (den med ”O mio babbino caro”).

Johanna Rudström har en fin hög lyrisk mezzosopran, jag trodde först det var en sopran och undrade om jag läst fel i bladet. Sabina Zweiacker (sopran) och Martin Vanberg (tenor) sjunger bra, men ska stå för de största ”utbrotten” i operan, något de kanske inte har resurser för. Dock är detta barnopera, och dramatiska sopraner och hjältetenorer kryllar det knappast av.

Det hela blev en udda men intressant föreställning och SON lät, som vanligt, mycket bra.

Text: Lars Henriksson
Foto: Ann-Charlotte Sandelin

BILDSPEL (FLASH) – KLICKA PÅ BILDEN ALT/MOBIL: SE BILDSPELET HÄR

DE GEERHALLEN Norrköping

20-21 november 2014 (skolföreställningar)
22/11 kl 15 offentlig föreställning
Hion om natten
Opera
Musik, dirigent: Christoffer Nobin
Libretto, regi: Henrik Ståhl
Ljusdesign, scenografi: Markus Granqvist
Producent, kostym: Kristina Holm Danielsson
Norrköpings symfoniorkester

SOLISTER
SIGNA Johanna Rudström mezzosopran
AGNES Sabina Zweiacker sopran
MIKAEL Jakob Högström baryton
ILGOPLUR Martin Vanberg tenor
NARGONION Henrik Ståhl skådespelare

KÖR
Christine Ankarswärd, Karin Bennerhed, Maria Olofsson, Anna Graf,
Lars-Magnus Jonson, Carl-Johan Falk, Marcus Fyrberg, Bengt Willén

STATISTER
Linnea Swärd, Ida Andersson, Milva Jansson

LÄNKAR
Norrköpings symfoniorkester hemsida Facebook
Lars Henriksson – Operalaven hemsida
Om nattens alternativa värld i Hion (teater-)recension Kultursidan.nu 24/11 2014
SON nära premiär med Hion om natten reportage Kultursidan.nu 11/11 2014