Iris och Woodnut. Agnes Hallberg och Jesper Barkselius i The Nether på Östgötateatern.

 

”Du kan logga in dig”

 

– Jag vill hem till min familj, inleder karaktären Sims, skaparen och ägaren av the Nether.

– Det finns en dator här och du kan logga in dig, svarar kommissarie Morris i förhöret med Sims.

Pjäsen The Nether, som hade sin Skandinavienpremiär på Östgötateaterns Stora teatern i Linköping i fredags, rör sig i gränslandet mellan verklighet och den virtuella digitala fantasivärlden. I the Nether som förut hette Internet kan man leva ut sina lustar och begär, kanske som pedofil. Sex är den största drivkraften i den digitala världen.

Allt är möjligt här om man bara håller sig till spelreglerna. Är det som finns i fantasivärlden lagligt? Vad ska vi göra åt denna kamp mellan två världar? The Nether ställer många frågor och lämnar till stora delar åt publiken att avgöra vad som är rätt eller fel.

 

Iris hos Papa Sims. Debuterande Agnes Hallberg växer in i handlingen.

 

Man måste berömma pjäsens författare Jennifer Haley för styrkan i att visa båda sidor av brottet, både offer och förövare. Vi vill gärna att pjäsen ska utspela sig i en dystopisk framtid. Men är det sant? Längre in i pjäsens handling vaknar vi brutalt upp för att förstå att verkligheten kanske är en annan om vi jämför med vad vi upplever i dag.

I pjäsen gör Agnes Hallberg sin debut endast 18 år gammal som Iris. Hon läser sista året på estetprogrammet med teaterinriktning på De Geergymnasiet i Norrköping och kommer rakt in en central roll i pjäsen som 11-åriga Iris. I pjäsens början inleder hon lite trevande för att sedan växa längre in i handlingen och gör en riktigt fin prestation. Det är premiär och en pressad situation vilket naturligtvis spelar in. Man känner att Agnes Hallberg har förmågan att utveckla sin karaktär och blomstra. Hennes mimik och dialog kan framförallt förbättras. Detta är något som kommer med rutin och erfarenhet.

Sims spelas av den rutinerade Patrik Voight och gör en enastående rollprestation. Sims är den som är ”Papa” bakom the Nether. Det är så han kallas av användarna. Hans tolkning av rollen är klanderfri och han har till fullo klivit in i att vara Sims. Han är den som bär upp pjäsen och växlar skickligt mellan en god och en ond sida.

 

– Jag vet att jag är sjuk, säger karaktären Sims i förhöret med kommissarie Morris.

 

Carolin Harrysson gör dock en platt kommissarie Morris. I pjäsens förhörsscener saknas lite av spänning och dramatik. Man ska tänka på att pjäsen marknadsförs som en polisthriller. Man kunde önska att kommissarie Morris borde vara något tuffare i sin roll för att bygga upp en vassare dialog. Däremot känner man sympati för karaktären men frågan är om man ska göra det?

– Papa får jag behålla Iris? säger Doyle, en lärare och besökare av the Nether som spelas av en trovärdig Christian Zell, under ett av förhören med kommissarie Morris.

Woodnut som spelas av Jesper Barkselius är en dubbelbottnad människa man genast tycker om men som senare avslöjar en annan mörkare sida.

Växlingarna mellan sängkammarscener och förhör sker lite för ofta vilket gör att handlingen blir lite fragmenterad. Meningen är självklart att man genom snabba klipp ska bygga upp en spänning, men det fungerar mindre bra då detta är en teaterscen. Det borde vara dialogerna som bygger spänningen mellan scenbytena.

Teaterdekoren är enkel och avskalad men gör sitt jobb för att få oss att föreställa oss rätt miljö. Man kunde ha önskat att ljud och ljus hjälpt till att förstärka effekterna av handlingen i pjäsen. Åter igen ska det detta vara en polisthriller och då förväntar man sig att bli överraskad av en skarp intrig och handling med effekter.

 

– Pjäsen var över förväntan, riktigt bra. Den tar upp ett tufft ämne. Mycket är tillåtet på nätet och frågan är om det är skamligt, kanske rent av brottsligt? Men ingen blir dock skadad? The Nether ger många eftertankar och reflektioner. Kan det här bli verklighet? säger Åsa Wallenberg och Jörgen Sjöström, från publiken på premiären.

 

The Nether ställer de besvärliga frågorna. Dialogen har lite luckor som publiken förväntas fylla i genom fantasi och reflektioner. Pjäsen får oss att bli provocerade och att tycka till.

Om man är ute efter en enbart två timmar fulladdad underhållning så är denna pjäs fel för besökaren. Den är rent av krävande då man behöver vara lite insatt i problematiken med användandet av internet och man förväntas själv avgöra vad som är moraliskt riktigt.

Östgötateatern hoppas med denna pjäs locka en ny yngre publik till teatern. Då den vanliga teaterpubliken är något äldre kanske inte den riktigt attraheras av The Nether.

Sakta men säkert bygger man upp spänning i the Nether. Slutet är totalt överraskade och det är positivt. När man precis trodde att man hade koll på handlingen, så händer det. Handlingen och temat är mer komplicerat än man kunde ana, men så är det med mänskliga relationer eller bristen på dem, som pjäsen dessutom handlar om. Med sig får man frågor som växer och retar sinnet då man kommit hem och reflekterar över innehållet. Vad var det de menade egentligen? Då pjäsen slutar känner man att vill ha mer av den och bättre betyg kan inte en sådan här pjäs få…

Text: Per Oddman
Foto: Ola Kjelbye och Per Oddman

BILDSPEL (FLASH) – KLICKA PÅ BILDEN ALT/MOBIL: SE BILDSPELET HÄR

STORA TEATERN Linköping

21 november 2014 – 3 januari 2015 Skandinavienpremiär 21/11
24 januari – 14 februari 2015 Stora Teatern Norrköping

The Nether
Av Jennifer Haley

Regi och översättning: Tereza Andersson
Scenografi och kostym: Sven Dahlberg
Musik: Dan Andersson
Ljusdesign: Monica Syversen
Ljud: Michael Andersson
Mask- och perukdesign: Sissa Maresch Persson
Prod: Östgötateatern

MEDVERKANDE
Sims: Patrik Voight
Morris: Caroline Harrysson
Doyle: Christian Zell
Iris: Agnes Hallberg
Woodnut: Jesper Barkselius

LÄNKAR
Östgötateatern hemsida Facebook
Östgötateatern spetsar ömma frågor reportage Kultursidan.nu 19/11 2014