– Idiot! Mikael vill straffa Signa som tagit med honom till den farliga brunnen om natten.

 

Sagor klär sig väl i operans dräkt

 

I skogen om natten. Där utspelas berättelsen i Henrik Ståhls och Christoffer Nobins opera Hion om natten som uruppfördes som skolföreställning i De Geerhallen i torsdags. Spelperioden var kort, efter fyra skolföreställningar var lördagens familjeföreställning den sista, åtminstone för den här gången.

Shakespeares En midsommarnattsdröm ekar i skuggorna men med barn i centrum djupnar sagans allvar. Hion om natten är en opera, här snuddar jag endast vid musiken (som Lars Henriksson skriver om i en separat recension) och skriver mest om dess teatermässiga sidor.

Norrköpings Symfoniorkester har alltså genomfört det historiska projektet att beställa och sätta upp en opera, för elever i årskurserna 3 – 5. Drivkraften stavas Karin Veres, SON:s VD och konstnärliga ledare, som själv har en gedigen operabakgrund och känner konstartens kraft.

God hjälp har hon haft av, förutom verkets upphovsmän, övriga i symfoniorkesterns organisation, inte minst producenterna Kristina Holm Danielsson (som också sytt klänningar med mera) och Lisa Lindh.

 

Speldosan med sin tratt som maler sömn i hela byn. Mikael (Jakob Högström) är rädd för nattens sanning. Därför måste alla sova.

 

Byn Hion styrs av krigshjälten Mikael, vars viktigaste, självpåtagna uppgift är att se till att alla sover om natten. Hans speldosa söver byborna till ro var kväll. Lika farlig som natten anses skogen vara. Ändå går flickan Signa till skogsbrynet.

Signa, den föräldralösa, har lärt sig att det är hon som är byns olycksbarn. Om inte annat så påminner henne de andra byborna om detta, en tätt sammanlänkad oktett i gult ljus. Kanske det är därför hon tillåter sig att tänka och handla på sitt eget sätt. Så att hon, den kväll när hon väcks hör en röst ur brunnen, tänker att någon fallit däri, att någon behöver hjälp. Någon, vars namn är Agnes.

Opera är sin egen genre, allt är större och tydligare, samtidigt långsammare än i teatern, musiken ska ju säga sitt. När någon dör så kan det ta en hel aria. Karaktärerna blir också tydligare, lite mera enplans. Jakob Högströms Mikael bär sin uniform med heder och den stora hjältemedaljen som det viktigaste av allt. Utan den så…

Sagor klär sig därför väl i operans dräkt. Även där är karaktärerna tydliga, de onda kan förklä sig men vi förstår att de inte vill väl. De goda kan vara naiva, modiga eller kloka. Och Hion om natten är en sådan saga, med onda, dumma och modiga. Och med någon som räddar någon.

 

Som en Oberon fylld av Pucks trix. En dubbelgestalt är Nargonion, spelad av Henrik Ståhl, som också skrivit librettot.

 

Nargonion heter han som väckt Signa, så att hon kan höra rösten ur brunnen. Henrik Ståhl spelar barfotafiguren i den gröna kostymen med röda flugan. En speciell typ som vinkar på ett speciellt sätt. En förmedlare som också ser oss: ”Jag ser dig Betraktare, lilla publik.” Också han är tydlig, lite mera enplans men utan att vara platt.

Nargonion är som Oberon och Puck i en och samma person. Nargonion styr spelet, som Oberon intrigerar i Shakespeares En midsommarnattsdröm. Men han är också Puck som narrar Mikael vilse i skogen, ibland i en björns eller en fågels gestalt. Han till och med talar på vers, rimmar gärna. Henrik Ståhl byter skepnad effektivt med ändrad kroppshållning och enkla attribut.

Musikdramatik sätter musiken i högsätet. Norrköpings symfoniorkester tar halva scenutrymmet. Den stora orkestern ser ovanligt nätt ut, endast slagverk och bleckblås har höjts upp ett trappsteg. Allt ljus på främre scenen, orkestern i dunklet. Christoffer Nobin dirigerar.

Mer än en gång går min tanke till Harry Potterfilmerna, som ju använder symfonisk musik. Musik i filmer och teater gör att mötet med musiken inte är så konstigt, och att personerna på scenen sjunger går snabbt att vänja sig vid. Så här är det här. Och eftersom de sjunger samma sak om och om igen så hör jag, om inte första gången så en annan.

Jo, en Harry Pottersak till – speldosans klingande ljud, är det en ljus xylofon?

 

Minimalistiskt uttryck. Mikael vakar innanför hugaveln av plast. Agnes springer genom filmdukens gränder.

 

Scenen är nästintill naken. Brunnen är det enda av mer fast karaktär. Scenografin är minimalistisk, två husgavlar av ljus plast som sänks ner från taket, och lite senare byts mot skogens gröna band. Ljuset skiftar från dagens gula till nattens grönblå. Två lysrör byts mot små stjärnor. Mer behövs inte för att vi ska förstå var vi är och när.

På en filmduk ovanför orkestern visas ibland filmsekvenser: Byn Hion i sin dal, omgiven av höga berg. Mikael som maler sömn ur sin magiska speldosa. Agnes som springer genom trånga gränder. Oroliga trädgrenar avtecknar sig svarta mot en ljus rundel.

Det blir ett bra komplement eftersom den unga publiken gärna rör sig på sittplatserna, vill komma upp, vill komma nära. Avståndet mellan scen och salong är ganska stort, större än vad den här publiken är van vid.

 

Så olika, så lika. Agnes den mörka och Signa den ljusa. Sabina Zweiecker och Johanna Rudström.

 

Signa och Agnes möts. Sabina Zweieckers faderssökande Agnes kommer ur sagans mörker, lite enplans med spända armar och knutna nävar. En kontrast mot Johanna Rudströms Signa som är livfull, undrande, omtänksam – komplex. Deras namn flätas i och mot varandra, Signa-Agnes, som den vita klänningen mot den svarta, som bådas ljusa hy och blonda hår, som deras sköna duetter. Som det systerskap de finner.

När hatets ande, jo en sådan finns också, (Voldemortliknande) Ilgoplur, gestaltad av Martin Vanberg (som ser så snäll ut på varenda bild), som kämpar mot Mikael. För Mikael, mannen som rädes natten möter sanningen om sig själv till slut.

Ja, se det var en riktig saga. Berättad på ett storslaget sätt. Och så annorlunda att jag kan fundera över den än i denna dag. Och minsann om inte en och annan melodi har fastnat i mitt öra…

Text och foto: Ann-Charlotte Sandelin

BILDSPEL (FLASH) – KLICKA PÅ BILDEN ALT/MOBIL: SE BILDSPELET HÄR

DE GEERHALLEN Norrköping

20-21 november 2014 (skolföreställningar)
22/11 kl 15 offentlig föreställning
Hion om natten
Opera
Musik, dirigent: Christoffer Nobin
Libretto, regi: Henrik Ståhl
Ljusdesign, scenografi: Markus Granqvist
Producent, kostym: Kristina Holm Danielsson
Norrköpings symfoniorkester

SOLISTER
SIGNA Johanna Rudström mezzosopran
AGNES Sabina Zweiacker sopran
MIKAEL Jakob Högström baryton
ILGOPLUR Martin Vanberg tenor
NARGONION Henrik Ståhl skådespelare

KÖR
Christine Ankarswärd, Karin Bennerhed, Maria Olofsson, Anna Graf,
Lars-Magnus Jonson, Carl-Johan Falk, Marcus Fyrberg, Bengt Willén

STATISTER
Linnea Swärd, Ida Andersson, Milva Jansson

LÄNKAR
Norrköpings symfoniorkester hemsida Facebook
Udda men bra barnopera om stora frågor (musik)recension Kultursidan.nu 23/11 2014
SON nära premiär med Hion om natten reportage Kultursidan.nu 11/11 2014