Uppåtspark. Bakom Candy Coven står The Fairy Floss Crew.

 

Kanske för att jag hoppas

 

Jag vet att det heter Bredgatan 54 nu. Men när Candy Coven och The Fairy Floss Crew repeterar inför kvällens show Fashion! är det den gamla Arbisstämningen som dominerar. Med fokus, kunskapsöverföring och skratt. Tar allt slut sedan?

 

Anders och Robin. Arbis har varit en frizon för dem som prövat andra roller än samhällets givna.

 

Varför frågar jag inte ägaren och motorn Robin Karlsson när han tittar ner i logen en stund, klädd till raffig värdinna? Säkert har han gjort den glamorösa peruken själv, han är skicklig på sånt. Också. Jag har sett denne mångsysslande sminkör och perukmakare även i rollerna som skådespelare, scenograf, kostymör, regissör. Och resurssnål producent.

Kanske jag minns att han lagt ner förr och ändå dykt upp som gubben ur lådan, efter att ha farit ”ut och sminkat ihop pengar”. Han har lämnat Norrköping och kommit tillbaka. Han har gjort konkurs. Han har hållit nedläggningsloppis. Han har bytt ut anrika namnet Arbis mot gatuadressen. Renoverat till originalskick, pietetsfullt.

Kanske jag tänker att han känner sig jagad efter tidningsartiklar om verksamhetens halvdant skötta ekonomi där han uttalat sig mer än korkat. Kanske jag tycker han verkar lite trött den här kvällen, trots att han tipsar Anders om perukhantering och berättar en anekdot om Carola och vad stjärnan hade under cowboyhatten. Kanske jag tror att han själv inte riktigt vet, behöver andrum.

Kanske för att jag hoppas.

Om Norrköping på riktigt ska stå för mångfald behövs en scen för kultur som inte är mainstream. En sådan scen är Bredgatan 54.

 

Uppvärmning. Musklerna måste väckas för att inte ta skada av showens påfrestningar.

 

Dansarna börjar med uppvärmning i spegelrummet bakom scenen. Jenny Silfvenius sätter på musik och leder uppmjukningsövningarna. En stund senare avslutar de med boxningsrörelser i högt tempo. Inte den klassiska balettens dansklass precis men effektivt.

– Vi gör alltid genomdrag före showen. Ikväll saknar vi fyra dansare och behöver hitta var vi ska vara på scenen, berättar Anders Vilhelmsson.

Skor, kläder och annan rekvisita ligger på golvet inom rutor. Varje dansare har sin egen ruta och Linnéa Sandler beskriver hur varje detalj preppas, prepareras.

– Som när vi tar på en handske och sedan tar av den ihopskrynklad för att det ska gå så snabbt som möjligt att få på den under föreställningen.

Snabbare. Handskar och manschetter ligger på ett bord en halvmeter utanför scenen.

Snabbast. Candy går från vit body till svarta slitna jeans på 15 sekunder. Utan att lämna scenen.

Fashion! är temat, inte bara scenen används, salongen har dukats med bred mittgång mellan borden. Ensemblen ska komma publiken riktigt nära. Dansen – med stilar från hiphop, jazz, show, street, waacking, voguing och lite till – plockar in mannekängernas posering på catwalken. Fyra koreografer (Anders, Jenny, Linnéa och Charlotte) står för danserna. All musik hämtas från Lady Gaga, en stor artist och dessutom ikon i gayvärlden.

– Gustav Lagnström, som ansvarar för ljuset, tycker det är en mörk show, berättar Anders.

En show lurar ögat, det ser lätt och självklart ut med ljus, kostym och smink, det är ju meningen. Nu när jag ser genomdraget utan smink och i vanliga träningskläder, fast ibland i högklackat, kommer jag närmare arbetet. Grundkonstruktionen och mödan lyser igenom. Liksom privata fniss och ocoola leenden. Hålen som ska fyllas för icke närvarande dansare orsakar ibland osäkerhet – ska du gå hit eller jag gå dit?

 

Silhuetter. Anders har spelat in filmer som blir en del av showen.

 

– Det tog oss tre veckor att göra den här showen – dansen, kläderna, sminket. Vi var tvungna att göra det med lätthet. Annars hade vi nog mördat varandra, säger Anders Vilhelmsson.

Det är han som skapat kostymerna, 100 detaljer, med viss syhjälp av sin mamma. Hon som alltid stöttat sonen vad han än hittat på. 14 år gammal lockade en tjejkompis med honom till Arbis. ”Robin tyckte jag var för smal och för kort, så jag fick vara tjej.”

Efter gymnasiet släppte han allt vad dans och show hette, flyttade till Paris och jobbade som hotellreceptionist. Några år – och geografiska förflyttningar – senare befann han sig i Australien.

Där sladdade det berömda bananskalet in honom i drag queen-världen. En vän, redan förlåten, föreslog namnet Vanity Styles utan att ha en aning om att Australiens mest kända drag queen heter Vanity Fair. Efter två veckor med hatmejl gav vännen ett nytt förslag. ”Coven, som är namnet på en ond häxa. Men Candy framför.” Så blev Anders Vilhelmsson Candy Coven – the sweet witch.

– Jag gillar det här att helt vara en illusion, tycker Anders Vilhelmsson om sitt alter ego. Jag är en old fashioned drag queen som mimar. Lady Gaga sjunger ju så mycket bättre än jag gör.

Candy Coven klär sig gärna som en kvinna från tidigare århundraden. Det är faktiskt Norrköpingsfotografen och filmaren Lina Steéns förtjänst som under en fotografering föreslog att Candy var en häxa som fastnat i tiden.

 

The Man & The Queen. Varje dragshow med självaktning har ett visst inslag av ”muskler”.

 

– Jag dansar inte. Norrlännningen Tobias Jonsson halkade in i showen på ett annat bananskal. Nu är han med som ”man”, en av dessa stillsamma muskelbärare som ingår i varje dragshow med självaktning.

Dansar desto mer gör tjejerna i The Fairy Floss Crew. Ovanligt mycket för att vara en dragshow, faktiskt.

– Jag har släppt in dansarna mer än man brukar, det är faktiskt nummer där jag inte är med alls, påpekar Anders.

Och varför inte, det är så en genre utvecklas. Flera av dansarna, om än inte alla, är välutbildade: danskurser, Arbis (förstås!), dansgymnasium följt av högre utbildning (många arbisianer har vidare till Dansakademin i Göteborg) och jobb utomlands.

– Jag har jobbat i München i tre och ett halvt år. Det är mycket kultur i Tyskland, varje stad har sin egen teater, säger Linnéa Sandler som även dansat på Broadway i New York.

Anders Vilhelmsson hugger nu tag i drömmar som mognat. Han ska studera modedesign i Borås, om han inte kommer in på S:t Martins designutbildning i London. Dansarna är lika öppna för förändringar, förflyttningar, säger Linnéa.

På Arbis har många generationer unga – och äldre – aktörer stått i rampljuset, de bästa längst fram, de som ändå ville vara med fick vara det, i bakre ledet. De har sminkat sig i logens skolbänkar med speglar i locket. Andra har lärt sig till ljustekniker och ljudtekniker. De har lärt sig till stylister som sminkat. De har sytt kostymer som hållit för föreställningarnas påfrestningar. Många har blivit professionella. Andra minns en glad ungdomstid som gett starka vänskapsband.

Ursprunget till Arbis, Norrköpings arbetareförening, firade sitt 150-årsjubileum 2010. Med Gideon Wahlberg som teaterledare i början av 1900-talet inleddes en storhetstid, då hade föreningen redan 50 år på nacken.

Robin Karlsson köpte fastigheten av en förening som länge kämpat i ekonomisk motvind. Ansvaret för teaterdelen fick han på köpet – och tog det. Öppnade för nya generationer.

– Vem skulle låta oss göra den här showen, låna ut peruker och hjälpa till om inte Robin, säger Jenny Silfvenius.

Nu sätter Candy Coven och The Fairy Floss Crew klackarna i golvet för sista showerna i det gamla nöjespalatset. Lördagens föreställning återuppstår också Burlesquen för sista gången. Det lär bli fullsatt.

Text och foto: Ann-Charlotte Sandelin

BILDSPEL (FLASH) – KLICKA PÅ BILDEN ALT/MOBIL: SE BILDSPELET HÄR

BREDGATAN 54 Norrköping

5, 6, 12, 13, 19 och 20 december 2014
FASHION!
Candy Coven and The Fairy Floss Crew
13 december
The Last Burlesque Ever
O Burlesque

LÄNKAR
Candy Coven hemsida Facebook
Bredgatan 54 hemsida Pink Friday O Burlesque
Allomfamnande Burlesque på Arbis recension 11/9 2013
Killarna kommer till höstens Burlesque reportage Kultursidan 3/9 2013
Pride möter Burlesque och samtal uppstår reportage Kultursidan.nu 17/12 2012