Gatuslagsmål om natten i Nürnberg. Hela staden är involverad i mästersångarnas tävling.

Det är inte över innan den fete tenoren sjunger!

I en pinsamt ödslig salong fick en selekt skara entusiaster avnjuta Metropolitanoperans episkt komiska och på alla sätt mästerliga musikdrama på Lilla teatern i lördags kväll. Wagner var för ”fin” för att kalla sina verk ”operor”, det var för italienska ”kanariefåglar” som han föraktfullt kallade (i sitt sinne) ytliga figurer som Verdi och Rossini, även om han gillade Bellini.

Mästersångarna i Nürnberg är den längsta operan som överhuvudtaget existerar (men en av de bästa), vilket kanske avskräckte publiken (av vilka bara en (1!) var under 40 år), men det måste gå att locka fler – kanske behövs bättre marknadsföring?

Verket utspelar sig i Nürnberg på 1500-talet, och handlar, som vanligt, om kärlek men också om livets lidande och oundvikliga tragik, märkligt i ett komiskt verk. Kuriosa är att den har den tvivelaktiga äran att vara Hitlers favoritopera, men även onda män kan ha en (viss) smak. Stalin älskade tenorer som Ivan Kozlovskij. Hitlers favorit var för övrigt hjältetenoren Maz Lorenz, trots att han var både öppet homosexuell och gift med en judinna. Båda var för övrigt stora tenorer, på sina sätt.

Så stor är nu inte Johan Botha, som sjunger den unge älskaren riddar Walther i operan, utom till kroppshyddan. Mer besvärande är den pressade klang han fått på senare år (han har VARIT bra som Wagnersångare), sorgligt att någon som inte ens fyllt femtio redan verkar vara söndersjungen.

Skomakaren Hans Sachs och den unga Eva, guldsmedens dotter. I rollerna Michael Volle och Annette Dasch.

Det var dock den enda fläcken på denna magnifika och genuint roliga opera, det senare något sällsynt hos Wagner, som mest ägnade sig åt själens mörker. Mörkret syns här i form av skurken Beckmesser, som Wagner såg som ”juden” (och sin störste kritiker) – det är nog viktigt att inte väja för de svarta sidorna hos ”de store”. Det sägs för övrigt att de enda mer omskrivna personerna i historien är Jesus och Napoleon, så nog har Wagner väckt mycket känslor, och bland operatonsättare är bara Verdi och Mozart hans jämlikar. Fortfarande är han dock totalförbjuden i Israel, något man får ha respekt för.

Huvudpersonen Hans Sachs (Michael Volle) är den största och kanske totalt sett mest krävande rollen i operahistorien, en grubblande men vis skomakare, som faktiskt även var Mästersångare i verkligheten. Han(s) kan både agera och sjunga, man gråter åt hans lidande och att han kastar bort kärlekslyckan som är så nära. Det är gripande tragik, samtidigt som man imponeras av hans mäktiga sång.

Den unga Eva (Annette Dasch) som älskar BÅDE den unge riddaren Walther och den äldre Sachs, som varit som en pappa för henne, låter fräscht. Annette Dasch behärskar method acting precis som Volle och är dessutom vacker. För en gångs skull fattar man varför alla slåss om Eva!

Dessa två och Mets vanliga proffsighet under världens kanske bäste dirigent James Levine gjorde kvällen till en inspirerande upplevelse även för en avtrubbad lyssnare som jag själv. Man började nästan drömma om kärlek igen, vilket får ses som ett mycket högt betyg till Mästersångarna i Nürnberg.

Text: Lars Henriksson
Foto: Metropolitan Opera

BILDSPEL (FLASH) – KLICKA PÅ BILDEN ALT/MOBIL: SE BILDSPELET HÄR

LILLA TEATERN Norrköping

13 december 2014
Mästersångarna i Nürnberg
av Richard Wagner
Livesändning från Metropolitan Opera, New York via Folkets hus och parker

MEDVERKANDE
Regi: Otto Schenk
Dirigent: James Levine
Scenografi: Günther Schneider-Siemssen
Kostym: Rolf Langenfass
Ljusdesign: Gil Wechsler

Annette Dasch EVA
Johan Botha WALTHER VON STOLZING
Paul Appleby DAVID
Michael Volle HANS SACHS
Johannes Martin Kränzle BECKMESSER
Hans-Peter König POGNER

LÄNKAR
Metropolitan Operan hemsida
Mästersångarna i Nürnberg handling
Lars Henriksson – Operalaven hemsida
Lilla teatern hemsida