Gumman läser i sin bok. Ayla Kabaca firade en riktigt gammaldags jul med barnen, publiken och Norrköpings symfoniorkester.
Tur då att barnen hjälper till!
Barnens jul, färgad av äldre tiders julfirande inbjöd Norrköpings Symfoniorkester till på luciaeftermiddagen. Historien var följande: en gammal, gammal gumma som bor ensam, förmodligen i en skog någonstans, har hittat en gammal bok, i vilken man kan läsa hur det går till att fira julen. Boken, som har varit försvunnen under en lång följd av år, är äntligen återfunnen.
Denna mycket speciella bok, är tung och mycket dammig, men när den gamla gumman läser väcks hennes minnen och hon kommer ihåg hur mycket hon en gång tyckte om julen – Alla tiders jul. Att hon inte har firat den på länge, tänker hon råda bot på och hon får hjälp av traktens barn. Hur man skall gå tillväga får hon veta genom att läsa i den gamla boken. Det är Ayla Kabaca som får ge gestalt och röst åt den gamla ensamma gumman.
Inte bara tre. En lång rad med nygräddade pepparkaksgubbar kommer från Pepparkakeland, alla med samma stela gångart.
Det första man skall göra för att få en gammaldags julstämning i såväl slott som koja är att hugga en gran. Men gumman orkar ju inte ge sig in i skogen och hugga någon gran. Tur då att barnen hjälper till! De tar sin släde – Bjällerklang – och hugger ner en gran åt gumman. Sedan dekorerar de granen med bland annat röda äpplen – Klang min vackra bjällra.
”Ingen jul utan kaka, sätt genast igång att baka”, läser gumman vidare och eftersom hon har sett en massa sockerbagare bland publiken, så ber hon oss hjälpa till att sjunga En sockerbagare.
När sockerbagarna gjort sitt kommer pepparkaksgubbarna in och sjunger Vi komma, vi komma från Pepparkakeland. Pepparkakorna skulle man ha att bjuda Lucia på, när hon kom ensam eller med ett följe och lyste upp i vintermörkret. Och Lucia med följe kommer också till den gamla gumman, och de sjunger Luciasången och Staffan stalledräng. Det strålar en stjärna och Nu tändas tusen juleljus är andra visor Lucia och hennes följe sjunger.
Lucia med sitt följe av tärnor och stjärngossar. I bakgrunden symfoniorkestern och kören med barn från Kulturskolan i Norrköping oh Lillgårdsskolan i Linköping.
Nu har gumman verkligen fått ljus och värme i sitt hus. Hon förstår att hur viktig gemen-skapen är på julen och hon berättar för de som kommit till henne att en sak kommer hon ihåg från de där jularna hon firade förr, och det var att man alltid satte ut gröt till tomten. För tomtar har man alltid omkring sig och de behöver sin gröt så mycket som de sliter. Ja, tomten riskerar att bli sjuk om han inte får rätta näringen berättar den gamla gumman och sjunger sedan visan En liten tomtegubbe, ni vet, han som hade fått snuva.
”Ingen ska vara ensam i jul, tillsammans får vi alla tiders jul, avslutar gumman sin läsning.
Dans. Koreografin utgick från julsångernas rörelselekar.
Nå, var det här bra då? Idén med den gamla gumman som läste ur sin bok och barnen som med sång och små skådespel fick illustera det hon läste, var alldeles strålande och det rent musikaliska var också strålande. Jag förstod bara inte riktigt vad inledningsstycket hade med det hela att göra.
Jag tyckte också att det var synd att musiken överröstade Ayla Kabaca i de båda stycken hon sjöng solo. Det medförde att det var ytterligt svårt att höra vad hon egentligen sjöng. Detta medförde att många småttingar i publiken blev ofokuserade och kinkiga. Däremot där körerna som var från Kulturskolan och från Lillgårdsskolan sjöng, låg musiken svagt bakom och man uppfattade mycket väl vad de sjöng.
Vad jag saknade, var mera interaktivitet mellan publiken och det som skedde framme på scenen. Detta eftersom det var väldigt mycket små barn i publiken, som – som sagt – hade vissa koncentrationssvårigheter. Hade alla dessa små tomtar, lucior och pepparkaksgubbar-/gummor fått känna sig mera delaktiga tror jag det hade underlättat. Det är något man kan tänka på till nästa år.
Man brukar ofta säga att julen är för barnen. Och i alla fall jag blir alldeles lycklig när jag hör barns röster sjunga de traditionella julvisorna.
Text: Eva Lindblad
Foto: Ann-Charlotte Sandelin
BILDSPEL (FLASH) – KLICKA PÅ BILDEN ALT/MOBIL: SE BILDSPELET HÄR
DE GEERHALLEN Norrköping
13 december 2014
Barnens jul
Norrköpings Symfoniorkester
Dirigent: Johan Larsson
Berättare och solist: Ayla Kabaca
Konsertmästare: Oscar Treitler
Instudering: Susanne Pehrsson, Agneta Hernell, Kristina Burin Eriksson, Helena Thelin
Koreografi: Marcus Fyrberg
Barnkörer: Kulturskolan och Lillgårdsskolan