Seger. Inhopparen Liine Carlsson gjorde en strålande insats som Rosalinda i den halvt gestaltade konsertanta Läderlappen som gavs på Trettondagsafton.

En enda lång lättsam champagnegalopp

Johann Strauss Läderlappen (Die Fledermaus) har härlig valsmusik och fin sång men ganska hopplös handling, så det passar bra att den ges konsertant och inte sceniskt i en fullsatt De Geerhall. Champagne fick man som fördrink (jag missade den förstås) så man får det hela i sitt sammanhang – hela ”operetternas drottning” är en enda lång lättsam champagnegalopp, som speciellt hörs i de sprudlande orkesterstyckena i andra akten.

Ouvertyren är också en av de allra bästa valserna i den lättare repertoaren, som symfoniorkestern här spelar med fin känsla under den drivne Joakim Unander.

Försupen. Torbjörn Lillieqvist intog fångvaktaren Froschs gestalt och tog sig ömsom en klämtare, ömsom föste handlingen framåt. Här övervakad av dirigenten Joakim Unander.

Lättsamt och fint låter det också om sångarna, som genomgående höll hög nivå och spelade ut. Speciellt utmärkte sig sopranen Liine Carlsson, med fin teknik och höjdtoner och snygg, ständigt skiftande apparition. Hon kom med präktiga arior i både första och andra akten, och att hon fick hoppa in med kort varsel för Kristina Hansson gjorde det knappast sämre.

Fångvaktaren Frosch – Torbjörn Lillieqvist var en rolig och bisarr resonör (konferencier) och sjöng effektivt med sin karaktärstenor. Med peruk och brillor blev han advokaten Blind.

Tyvärr var diktionen genomgående dålig från de flesta. De Geerhallen är inte optimal för vokalmusik med sin långa efterklang – det var sällan man hörde texten, även om man sjöng på svenska och inte på tyska. Varför inte sjunga på originalspråk när man ändå har en konferencier som berättar hela handlingen?

Svängom. Carl Ackerfeldts lurige Falke får med Eisenstein på fest i stället för inställelse i finkan.

Handlingen är en lång serie förvecklingar, den är mest är ”galge” som man ska hänga örhängena på. Den bygger i stort sett på att ”finare folk” tappar ansiktet och gör bort sig, och att de lurar varandra att göra pinsamma saker.

Men det hela var en konsertversion och som sådan fungerade det bra, det var en komiskt och vacker kväll, även om jag gärna hade sett några extranummer.

Text: Lars Henriksson
Foto: Ann-Charlotte Sandelin

BILDSPEL (FLASH) – KLICKA PÅ BILDEN ALT/MOBIL: SE BILDSPELET HÄR

DE GEERHALLEN Norrköping

5 januari 2015
Läderlappen konsertversion
av Johann Strauss
Norrköpings Symfoniorkester
Dirigent: Joakim Unander
Programvärd: Torbjörn Lillieqvist

SOLISTER
Liine Carlsson (sopran) Rosalinda
Hanna Husáhr (sopran) Adèle
Torbjörn Lillieqvist (tenor) Frosch och Dr Blind
Jonas Degerfeldt (tenor) Eisenstein
Daniel Frank (tenor) Alfred
Carl Ackerfeldt (baryton) Falke

LÄNKAR
Läderlappen handling
Lars Henriksson – Operalaven hemsida
Norrköpings symfoniorkester hemsida Facebook