Avlyssnat. Christian Lindberg och Norrköpings symfoniorkester spelar in Allan Petterssons symfoni nr 13.

 

”Större än Sibelius och Mahler”

 

En skog av mikrofoner förvandlar De Geerhallen till en inspelningsstudio. Christian Lindberg står på dirigentpulten för att spela in ännu en symfoni, nummer 13, av svenske tonsättaren Allan Pettersson. Symfonin är lång, en av de längsta, och svår. Den består av en enda sats.

När Norrköpings symfoniorkester går in i studion är det studion som kommer till orkestern. En stilla skog av höga mikrofonstativ sticker upp här och där på De Geerhallens scen, violinisternas stråkar vajar i den Petterssonska musikens lätta och snabba vind.

 

Men penna i hand. Allan Petterssonkännaren Jorge López följer arbetet med inspelningen, takt för takt.

 

Tio sekunder efter att musiken slagits av för lunch är musikerna på väg ut. Christian Lindberg går över scenkanten till den blå salongen och samtalar med Jorge López. Den kubansk-amerikanske kompositören följer inspelningen med partituret framför sig och de lutar sig över noterna. Lite av ett privat bollplank.

– Han är expert på Allan Pettersson och har skrivit uppsatser, 14–16 sidor, om varje symfoni, berömmer Christian Lindberg.

Jorge López har lika goda ord att säga om Christian Lindberg.

– Christians tolkningar av Allan Pettersson är speciella, han tillför en ny känsla, han förstår kompositörens verk.

Christian Lindbergs lunch består av en dubbelmacka, ett hårdkokt kallt ägg och en flaska bubblande vatten. Han ska få ny energi men inte tyngas av maten, så tolkar jag den enkla måltiden. Alla måste vara på topp under de effektiva inspelningarna. Christian Lindberg är nyckeln i skivbolaget BIS Records stora projekt – Allan Pettersson-boxen – som presenterades år 2013 och som ska föra ut Allan Petterssons namn i den stora världen bortom Allan Pettersson-entusiasterna, kanske rentav nå svenska folket.

Vi hade chansen när Sveriges Television spelade symfoni nummer sju efter tolvslaget på nyåret under sent 1960-tal. En fjortonårig Christer Lindberg hörde musiken och såg vackra vinterbilder som for förbi i tv-rutan.

– De gjorde det under några år. De borde ta upp det igen!

 

Christian Lindberg och Norrköpings symfoniorkester ror iland ännu ett stort inspelningsprojekt.

 

Upptakten till projektet hänger ihop med hur världstrombonisten också blev dirigent. Det började med att han var solist, stycket var svårt, inte bara för honom utan för hela orkestern. Dirigenten klarade inte ut uppgiften utan Lindberg gick in och stöttade orkestern.

– Efteråt kom musikerna och sade att jag skulle dirigera. Jag slog bort det, men de återkom gång på gång.

Christian Lindberg studerade dirigering under tre år. I oktober 2000 gav han sin debutkonsert med samma orkester vars musiker gett honom puffen i rätt riktning.

– Vi fick fantastiska recensioner.

Därnäst mötte han Blåsarsymfonikerna i Stockholm och Nordiska kammarorkestern i två konserter. Med resultat att han erbjöds att bli chefdirigent.

– Jag hade redan ett nära samarbete med BIS, som trombonist. Nu när jag hade två orkestrar ville jag spela in något med dem.

Valet för Nordiska kammarorkesterns del föll på Allan Petterssons stråkkonserter. Ljuv musik uppstod och resten är historia. BIS pekade med hela handen på Norrköpings symfoniorkester som rätt samarbetspartner för Petterssons symfonier. Efter att den första inspelningen fallit väl ut och inte minst mottagits väl av Allan Petterssons-entusiasterna föreslog Christian själv det stora box-projektet: inte bara musiken utan allt material om Allan Pettersson ska föras ut och det med hög utgivningstakt – och högsta kvalitet.

– Allan Pettersson är större än Sibelius och Mahler. Han tog allt han visste om att vara människa och satte in det i sina symfonier, säger Christian Lindberg och tillägger: Kompromisslöst.

 

Full koncentration. Just här är det cellisterna som kliver fram i orkestern.

 

I höstas gav Norrköpings symfoniorkester konsert med Allan Petterssons Symfoni nr 13, det kan sägas vara en förövning inför inspelningen. Det var Sverigepremiär för symfonin, som skrevs för festspelen i Bergen, Norge 1978.

– Det är likadant varje gång jag studerar en av hans symfonier, det tar ett par månader. Och så blir jag generad över hur lite jag förstod från början, säger Christian Lindberg.

– Han är intensiv i sina känslor och förtätad i musiken, säger Jorge López om Allan Pettersson. Han fann på nya lösningar för var och en av symfonierna.

Sedan beskriver Jorge López symfoniernas skilda karaktärer, någon kanske påminner om Mahler, men med andra harmonier. Den ena efter den andra, ingen är den andra lik.

– Jag blir entusiastisk när jag hör det, säger Christian Lindberg som håller med.

Lunchrasten är slut och tre sekunder efter att han stigit upp på dirigentpulten ljuder musiken igen. De gröna lamporna i inspelningsapparaturen blinkar i takt med blåsarnas kraftiga stötar. Någonstans sitter en musikproducent i kontrollrummet och samtalar med dirigenten och orkestern via en liten högtalare.

Efter ett särskilt vackert stycke med cello och viola blir det applåder. Sedan gnetar de vidare – ”takt 34”. Trots alla korta avbrott hör jag hur stycket byggs upp från stråkarnas pianissimo, i raska steg fyller orkestern i och stegrar mot ett kraftfullt fortissimo. Det är livfullt, olika instrumentgrupper avlöser varandra i de framträdande rollerna: än är det stråkar, än är det träblås och slagverk.

Text och foto: Ann-Charlotte Sandelin

BILDSPEL (FLASH) – KLICKA PÅ BILDEN
ALT/MOBIL: SE BILDSPELET HÄR

LÄNKAR
BIS hemsida
Christian Lindberg hemsida Facebook
Jorge López Wikipedia (ty.)
Norrköpings symfoniorkester hemsida Facebook Allan Pettersson-projektet Symfoniorkesterns julklappar 3-2-1 reportage Kultursidan.nu 22/12 2014
SON spelar Allan Petterssons svåraste reportage Kultursidan.nu 17/9 2014
SON och BIS ger ut Allan Pettersson-box reportage Kultursidan.nu1/11 2013