I 1880-talets salong möts unga Iris och Mr Sims, hennes skapare och ägare. I rollerna Agnes Hallberg och Patrik Voight.

Vem är inte mot pedofili och maktmissbruk?

Östgötateaterns nätthriller The Nether hade i helgen nypremiär på Stora teatern i Norrköping. Bra frågor ställs, men att besvara dem överlåts till publiken. Skådespeleriet är bra, fast rollfigurerna är mest intressanta när de spricker.

Kärt besök i The Neather. Woodnut hälsar på i Iris sovrum. I rollerna Jesper Barkselius och Agnes Hallberg.

I framtiden har Internet ersatts av The Nether (under, undervärld). Det blir möjligt att nästan helt och hållet leva på nätet, där det går att skapa ”gömställen”. Här ett viktorianskt sådant från 1880-talet, och man inte får använda moderna ord. Där kan man leva ut fantasier om sexualitet – även med minderårig – och våld, utan att behöva ta konsekvenserna för sina gärningar.

Pjäsen är uppbyggd som en kriminalhistoria och väcker frågor om gränserna för vår moral. I Sverige får man titta på extremt våld om man fyllt 15, ”utöva” det i exempelvis spel om man fyllt 18 (dessa gränser efterlevs dock dåligt). Pornografi är tillåtet, om än ifrågasatt, men förbjudet när det gäller underåriga, och man får inte köpa sex, däremot är det tillåtet att sälja det. Dessa känsliga frågor tas upp i pjäsen, inga säkra svar ges men bra frågor ställs.

Pjäsen har också humor; exempelvis har läraren Doyle lett en kurs i ”metafysisk visshet”, något som är en total omöjlighet (!).

Doyle i förhör hos kommissarie Morris. I rollerna Caroline Harryson och Christian Zell.

Referenser finns i pjäsen från filmerna The Matrix och den nyare Her (med Joaquin Phoenix och Scarlett Johansson), om en man som blir kär i ett operativsystem. De gick mig dock oftast förbi.

Det finns bara två scenbilder; ett modernt förhörsrum med ”Gestapolampa” och 1800-talsvärlden, med mjukt ljus, i några olika varianter.

Karaktärernas kostym understryker deras position – den utåt oklanderlige affärsmannen, den tuffa förhörsledaren och det oskyldiga barnet.

Det hela fungerar men blir ibland övertydligt – figurerna blir mer intressanta när de ”spricker”; myndighetspersonen blir oprofessionell, den sluge ”krämaren” visar sig ha ett hjärta. Möjligen slår man också stundom in öppna dörrar – vem är inte mot pedofili och maktmissbruk?

Östgötateaterns The Nether är väl uppförd men inte lätt att förstå, vilket förstås varit avsikten, även om Jennifer Haley själv kallat sig för en ”populistisk” dramatiker.

Skådespelarprestationerna är genomgående bra. Patrik Voight som Papa Sims är kanske allra bäst och den 18-åriga Agnes Hallberg spelar sin rörande 11-åring väl. Det verkar också som om aktörerna blivit mer varma i kläderna sedan föreställningen hade sin premiär i Linköping, av recensionerna att döma.

Text: Lars Henriksson
Foto: Ola Kjelbye

BILDSPEL (FLASH) – KLICKA PÅ BILDEN ALT/MOBIL: SE BILDSPELET HÄR

STORA TEATERN Norrköping

24 januari – 14 februari 2015

The Nether
Av Jennifer Haley

Regi och översättning: Tereza Andersson
Scenografi och kostym: Sven Dahlberg
Musik: Dan Andersson
Ljusdesign: Monica Syversen
Ljud: Michael Andersson
Mask- och perukdesign: Sissa Maresch Persson
Prod: Östgötateatern

MEDVERKANDE
Patrik Voight: Sims, ”Papa” (framgångsrik affärsman)
Caroline Harryson: Morris (ung kvinnlig kriminalinspektör)
Christian Zell: Doyle (lärare i naturvetenskap, nära pension)
Agnes Hallberg: Iris (en förtrollande liten flicka)
Jesper Barkselius: Woodnut (en nyanländ gäst)

LÄNKAR
Östgötateatern hemsida Facebook
The Nether förför och förgör – Linköpingspremiären recension Kultursidan.nu 23/11 2014
Östgötateatern spetsar ömma frågor reportage Kultursidan.nu 19/11 2014