• KULTUR-ANNONS

  • NYHETER

Stark Svansjön från Moskva på Cnema (recension)

Odile/Odette i Svansjön.

Dagfågel och nattmänniska. Prima donnan Svetlana Zakharova visade stora ögonblick i dubbelrollen som den vita svanen Odile/ kvinnan Odette.

 

Bolsjojs version mer modern än Operans

 

Bästa baletten – på Bolsjojteatern eller Kungliga Operan? Ryska uppsättningen av Svansjön som i helgen direktsändes till bland annat Cnema via Folkets hus och parker är mer modern än den svenska. De manliga dansörerna var grymma och prima donnan Svetlana Zakharovas hade sina stora ögonblick. Ljud och bild synkade väl i satellitöverföringen. Medalj till dansösen som föll illa men heroiskt dansade vidare!

Första scenen var en ekvilibristisk och komisk uppvisning, innan dramatiken på allvar slår till. Karaktärsrollerna liksom huvudpersonerna utmejslades, ledda av ”Narren” Igor Tsvirkjo.

En kvinnlig ensemblemedlem föll tidigt olyckligt och slog sig (den känslan av förvånad terror känner man bara alltför väl) men hon fortsatte ändå heroiskt, ungefär som Stefan Schwarz i fotbollen med brutet ben. Hon borde få Hederslegionen, speciellt som jag tror hårde herr Putin var närvarande, vilket knappast minskade pressen.

Den ryska uppsättningen är faktiskt mer modern än den svenska som länge gått på Operan. Prima donnan Svetlana Zakharova sägs jobba mer nyanserat och skådespelarmässigt än vanligt, men jag kan inte tänka mig att hon kan slå vår egen prima ballerina assoluta Anneli Alhanko. Birollerna och de manliga rollerna överlag är dock säkert starkare i Moskva än i Stockholm.

Handlingen är enkel; Odile är en vit svan på dagen och kan bara vara kvinnan Odette på natten – förbannelsen kan bara brytas av äkta kärlek. Denis Rodkin var en elegant Prins Siegfried, stark men ändå smidig, och hans ”skugga” Artemy Belyakov var verkligen ”grym”, på flera sätt – sådana dansörer lär knappast finnas i Sverige.

Smärre misstag i de kvinnliga ”svanensemblerna”, exklusive fallet, var inte märkliga med tanke på den sanslösa precision som krävs – birollerna är mer tacksamma att göra.

Det störde dock att ”divan” ibland föll ur rollen på gammalt italienskt operamanér, ”som en utstuderad tiggare” (som sades om Gigli) men Svetlana Zakharova visade också stora ögonblick.

Cnema var välbesatt och en del direktsänt ”mellansnack” var också intressant, även om de inte når upp till Metropolitans nivå. Som tretimmarseskapism är Svansjön svårslagen – ”un spéctacle complet” som en gammal diva sa – och synkningen med Tjajkovskijs musik var nästan total, även när det blev fel, vilket säger en del om nivån.

Text: Lars Henriksson
Foto: Andrei Melanin/Bolsjojteatern

BILDSPEL (FLASH) – KLICKA PÅ BILDEN
ALT/MOBIL: SE BILDSPELET HÄR

CNEMA Norrköping

25 januari 2015
Svansjön
Musik: Pjotr Tjajkovskij (1877)

Koreografi: Jurij Grigorovitj efter Marius Petipa
Livesänd balett från Bolsjojteatern i Moskva via Folkets hus och parker

MEDVERKANDE
Odette / Odile – Svetlana Zakharova
Prins Siegfried – Denis Rodkin
Rothbart – Artemy Belyakov
Narren – Igor Tsvirko
Bolshoi Corps de Ballet

LÄNKAR
Bolsjojteatern hemsida
Cnema hemsida Facebook
Folkets hus och parker hemsida
Lätt Galna änkan tog hem spelet recension/vårprogrammet Kultursidan.nu 19/1 2015

Tagged . Bookmark the permalink.

One Response to Stark Svansjön från Moskva på Cnema (recension)

  1. Pingback: Ryska Nationalbalettens svanar i De Geer (recension) – KULTURSIDAN.nu