Kalldusch.  Willy Boholms frieri i Liselott lindeborgs finrum går stundtals över i vild dramatik.

Vart försvann den upphöjda spelscenen?

Östgötateatern bedriver tillsammans med Region Östergötland, Östgötamusiken och med stöd från Kulturrådet projektet ”Kultur för äldre”. I vår så spelar Östgötateatern Ett frieri efter ryske dramatikern Anton Tjechov. 16 föreställningar, varav 11 redan är avklarade, spelas på träffpunkter och äldreboenden i länet. Vårens sista ges 7 maj i Norrköping och den 8 maj i Linköping som soppteater.

Per-Johan Persson har bearbetat pjäsen för Östgötateatern och även regisserat föreställningen som förflyttats från 1800-talet till modern tid. Per-Johan har också en stark skådespelarroll, som den vuxne sonen i huset.

Per-Johan är vid sidan av sin skådespelarroll en något mystisk, men humoristisk, värd för föreställningen när vi ser den på Generalen i Norrköping, en månad in i spelperioden. Per-Johan får ett glas vatten, till en besökare, att verkligen vara något som alla uppskattar med glada skratt. Träffpunkten är denna dag överfull av förväntansfulla besökare.

Sonen i huset är avvaktande inför sin presumtive svärfar. I rollerna Per-Johan Persson och Willy Boholm.

Willy Boholm spelar mannen som väntat i många år på det rätta tillfället att fria till sin granne. Det är inte lämpligt att här beskriva den humoristiska storyn, som lyckas dra upp en gammal grannfejd och en hund, då det är flera föreställningar kvar.

Kan dock säga så mycket att Willy Boholm, Liselott Lindeborg och redan nämnde Per-Johan Persson gör väldigt starka intryck i sina roller. Pjäsen är sevärd och man lämnar lokalen, efter 35 minuters skådespel, med ett stort leende på läpparna och en stark uppskattning av skådespelarnas insatser.

Ja, om man nu gör som vi gjorde, satte oss på första raden. Men undrade direkt varför de inte spelar på scenen som ju finns i Generalens träffpunkt. Man hade i så fall inte heller behövt tränga in folk långt bak i lokalen då många stolar kunde rymts där ensemblen nu agerade.

I och för sig så kollade man upp att folk i rullstolar inte skymdes av pelare. Men det räcker inte. Som Kultursidan.nu påpekade redan förra gången det begav sig tar sikten slut efter tredje stolsraden. Vart försvann den lilla upphöjda spelscenen som var påtänkt?  Står den kvar och väntar i Stora teaterns källare?

Nej, inte pussas! Inte pussas!

På något sätt så känns det både rätt och lite fel att föreställningen är en del i ”Kultur för äldre”. Klart det är bra att teatern kommer ut till platser där många finns som normalt inte tar sig till de vanliga spelplatserna i teatersalongerna. Men det som är lite tråkigt är att man enbart vänder sig till en mindre målgrupp, i dubbel bemärkelse.

Ett frieri är en pjäs med så starka skådespelarinsatser och en sådan story att den är värd att nå ut till en mycket större publik än de som kommer till äldreboenden och träffpunkter. Som tur är spelas den även som soppteater i på Stora teatern i Norrköping respektive i Linköping, dock endast vid ett tillfälle vardera.

Föreställningen hade premiär redan den 13 januari på Åby Träffpunkt. Kvar på programmet står närmast föreställningar i Linköping och Kisa, i maj även i Linghem, Finspång och Horn. Samt soppluncherna på Stora teatrarna i Norrköping och i Linköping.

Text: Sven Åke Molund
Foto: Sven Åke Molund och Peter Holgersson

BILDSPEL (FLASH) – KLICKA PÅ BILDEN
ALT/MOBIL: SE BILDSPELET HÄR

LÄNSTURNÉ Östergötland

Våren 2015
Ett frieri
efter Frieriet av Anton Tjechov
Bearbetning och regi: Per-Johan Persson
Scenografi och kostym: Benita Bergfeldt Löfgren
Tekniker: Mikael Sjögren
Prod: Östgötateatern

MEDVERKANDE
Willy Boholm
Liselott Lindeborg
och Per-Johan Persson

LÄNKAR
Östgötateatern hemsida Facebook Kultur för äldre
Östgötateaterns nya maskineri reportage Kultursidan.nu 19/2 2014
Så länge du har lust når inte publiken recension Kultursidan.nu 4/12 2013