Den röda blomman lyser intensivt. Merparten av Katrine Helmerssons verk går i svart, vitt eller silver.

 

Svensk skulptör möter världsartist från Mali

 

Vitt. Svart. Silver. Ett stänkt av rött. Skulptören Katrine Helmerssons konst är som att få ett mentalt reningsbad. Hon ställer ut på Norrköpings Konstmuseum tillsammans med textilkonstnären Abdoulaye Konaté, en internationell världsartist från Mali.

Katrine Helmerssons retrospektiva utställning kommer raka vägen från Kulturhuset i Stockholm. Redan för fem år sedan fick hon idén till att ställa ut tillsammans med Abdoulaye Konaté, rektor för Konsthögskolan i Mali där hon också verkat. Nu är de här.

Katrine Helmersson

Är jag snöblind? Vart tog färgerna vägen? Att komma in på Konstmuseet är som att få ett mentalt reningsbad. Jag älskar färger, men ibland behöver ögats tappar vila. Särskilt efter jul och nyår är det skönt att få kliva av Drottninggatans färgexplosioner och finna lugn. Och tystnad. Det är en väldigt tyst konst Katrine Helmersson gör. Man får lyssna inåt.

 

Pelare av skit/Buddha samt Utan titel.

 

Jag är inte religiös, men det är nästan så man blir det. Frågan är bara vilken religion man ska välja. Vi får kristna och muslimska symboler och inslag av animalism och shintoism. Och lurar det inte lite zenbuddhism i hörnet? I form av en pelare av försilvrat skit.

Den är utlånad från Moderna Museet, och därmed ett godkänt mästerverk. Jag älskar dubbeltydigheten i både titel (Pelare av skit/Buddha) och material. Värt en enhandsapplåd eller två.

Silver återkommer i några andra av Helmerssons verk. Det var när konstmuseets Helena Scragg hittade Eros I-VI från 1992 i konstmuseets magasin för något år sedan som tanken på en utställning föddes. De bjuder på både manlig och kvinnlig erotik på en gång och är nyförsilvrade och blanka. Konstmuseet äger även verket Utan titel, 1993 i fyra delar. Eller Kondombröst, som Katrine Helmersson kallar dem. Ja, det är avgjutna vattenfyllda kondomer. Försilvrade.

Annars handlar det nästan uteslutande om svart och vitt. Med lite inslag av rött.

Men jag har alltså inte blivit alldeles snöblind när jag tycker att Helmersson undersöker symboler för manlighet och kvinnlighet. Olika bröstsymboler och snoppar, om vi ska tala klarspråk. En erotisk odyssé.

 

Ariadne/Mount Rouge

 

Minoiska sköldar (tolkar jag det som, men Helmersson säger att det kan vara vilka sköldar som helst) delar samma rum som den centrala skulpturen Ariadne/Mount Rouge (2007). De är också bröstsymboler (men också symbol för kvinnors behov av att skydda sig, säger hon). Fader är en stor akantusfallos/svärd i samma rum. Jag får Medelhavskänsla.

Ariadne/Mount Rouge gjordes efter Katrine Helmerssons första Maliresa 2006. Dels anspelar den (givetvis) på ariadnetråden men också på heliga berg, lerhyddorna, arkeologi och mytologi. Och på kvinnobröst och kroppsöppningar, vill jag tillägga (men nu kanske jag går vilse i labyrinten på grund av det erotiska temat). Från början är den ringlad i lera och sedan gjuten i brons.

Disque Crepusculaire (2008 järn, trä) intill har också ett labyrinttema och är en hyllning till Jean-Louis Bourgeois, som först bjöd in Katrine till Mali. Toppen är inspirerad av traditionell Malisk smideskonst, inspirerad av löv, som bland annat används till att tillverka precis sådana örhängen som Katrine har.

10 upphängda fallosar i avgjuten gips med namn La Leuve/Änkan (1992) ger mig både komplex och kastrationsångest på en gång, men mest blir jag road. Ännu roligare blir det när Katrine berättar att alla har bitmärken hon har gjort i leran. Det var visst en smärre skandal när de visades första gången. Jag kan inte låta bli att tänka på slutet av Nagisa Oshimas film Sinnenas Rike från 1976, men inspirationen kommer från (små) etruskiska halsamuletter hon har sett på Medelhavsmuseet. Och från ett förhållande hon hade (som jag antar tog slut).

 

Blomformen återkommer i utställningen.

 

Blomformen återkommer om och om igen. Från papper, till vax till brons och i film. Den äldsta är i nepalesisk växtfiberpapp, Dark Currents 2005. En större Wallflowers, 2005/2015 i textil. Men den allra största Wallflowers, 2005 i brons hänger sedan 10 år på Hälsouniversitetet i Linköping; fast den är nu inlånad och pryder vänstra kortväggen i stora utställningssalen. Och även om Gertrude Stein sa att ”A rose is a rose is a rose”, så är det ju inte riktigt sant; det finns mer än vi ser vid första ögonkastet. Det är en kvinnlig blomma.

Regeringskansliet har just köpt in Helmerssons nyckelverk Amour, le rouge et le noir, men det fick inte museet låna. Vi får ändå en känsla av det i den textila skulpturen med samma namn. Den är också gjord i Mali-tyg. Feminismen gör nog ändå mer nytta där än vid det kvinnligt styrda Konstmuseet. Titeln är hämtad från Stendahls roman Le Rouge et le Noir (1830).

Från Göteborgs konstmuseum har inlånats Drömmens navel, 1994. Den kan ses som en hyllning till den surrealistiska konstnären Meret Oppenheims pälskopp från 1936. Det är som en jättelik hålmunk (eller nåt) i päls. Vilken päls?, frågar jag. Sjubb, en stor råtta, säger Helmersson. Tvättbjörn, säger jag (efter att ha kollat). Den är väldigt vacker och inbjudande. Tyvärr hann de sätta plexiglas över den mellan torsdagen och fredagen.

 

La Société Phallocentrique.

 

Men om jag skulle sluta med att börja från början: i det första rummet möts vi av, vad som verkar vara, en armé av hattifnattar, men det är La Société Phallocentrique (1992). En uppståndelse, skulle man kunna säga. På en fondtapet visas hur de 400 ursprungligen stod (nu får jag ge mig) i bokskogen i Wanås skulpturpark i Skåne. Jag associerar till stinksvamp (Phallus impudicus) och Katrine antecknar intresserat. Men det bygger på indiska Lingamskulpturer som hon sett på fruktbarhetsofferplatser där.

Där ligger också hennes första skulpturer i en utställningsmonter. Många små bronsfigurer som har skapats när hon har knådat bivax, som sedan gjutits av. Beröringen, det taktila, är en grundläggande del i hela hennes skapande. Andra, senare, verk (som Oracle) visar också på avtryck av beröring. De här gjorde hon när hon var ensam med en 3-årig dotter i Indien, för att finna lugn. Några har blivit (som hon säger) ”lätt vaginala”.

– Jag har ansetts jobba sensuellt, men det har inte alltid varit min avsikt.

Utställningen, hennes första retrospektiva, visades 15 november till 1 februari på Kulturhuset i Stockholm.

 

I Galleri 5 möter skulptören Katrine Helmersson textilkonstnären Abdoulaye Konaté. Närmast Pochoir, till vänster Power and Religion.

 

I galleri 5 möts skulptören Katrine Helmersson och textilkonstnären Abdoulaye Konaté, som hon har verkat hos på konsthögskolan i Bamako, Mali, där han är rektor. Han är också en internationellt betydelsefull konstnär med stor stab av syende. Idén till en gemensam utställning fick Helmersson för fem år sedan.

Det första man ser är Helmerssons Pochoir (2014) som svart/rött avtecknar sig mot Konatés monumentala svart/blå Power and Religion (2011). Ett snyggt samspel.

Pochoir är gjord av kanalsytt tyg från Konatés verkstad i Mali. Helmerson var osäker om han ville att hon skulle använda hans tyg, men det gav han tillåtelse till. Sen är det, av praktiska skäl, fyllt med stoppning först vid hemkomsten. Egentligen är det en tre gånger så stor variant av Ariadne/Mount Rouge, fast i ett annat material och därmed med ett annat uttryck.

Katrine har också (nytt för Norrköping och byggt på plats) skapat Amuletter mot onda ögat, som består av en trekvartscylinder med 300 gipsreliefer av ögon. Vissa har spikar i sig, några är av vax, några har speglar och en har en tång. (Bunuel, någon? Andalusiska hunden?) Det är en tanke om en helgedom.

 

 

Danse Au Conservatoire No 9

 

Abdoulaye Konaté

Här finns plötsligt lite färger. Två av Konatés textila verk är applikationer av färgglada tyger, så som jag lite fördomsfullt vill se afrikansk konst. Det är klart jag har fel, men de är färgglada.

Danse Au Conservatoire No 9 och Danse Au Conservatoire No 11 avbildar dansande på skolan där Abdoulaye Konaté är rektor (dans är också en kurs). Den första visar en traditionell dans, och den andra avbildar en modern. Konaté gör skisserna i sin dator, och därefter sys tygerna samman. Serien har nyss varit utställd i London.

Konaté visar på strukturen i tyget, hur tyget har maskerats med tusentals och färgats, maskerats och färgats igen. ”Lite som batik?”, föreslår jag. Nej, verkligen inte! Batik är en snabb teknik, den här är långsam och noggrann. Det tar 1-2 månader att framställa ett tyg. Oj.

 

Gris Gris Blanc (Avec Personnage). Konstmuseets intendent Helena Scragg visar.

 

Abdoulaye Konaté är en världsartist som just kommer från sin utställning Berlin och mellanlandar här innan nästa utställning i Hamburg. Norrköpings konstmuseum har som profil att visa svensk konst, men här är kopplingen naturlig och blir en förlängning av Katrine Helmerssons utställning.

Gris Gris Blanc (Avec Personnage) ställer till problem i översättningen med den fransktalande tolken. Nej, jag ser ju att det inte är grått. Hela textilen är vit. Däremot känner jag till Dr Johns låt Gris-Gris Gumbo Ya Ya, som jag tror har med haitisk voodoo att göra. Något liknande? Precis – gris gris betyder talisman. En etnisk grupp (han berättar inte vilken) syr in amuletter i klädedräkten. Här är det formen han använder sig av, inget är insytt och tyget är vikt, men själva tanken att saker kan skydda en människa används konstnärligt i samband med historien.

Tyget är en uppfläkning av dräkten som monterats på väggen. Själva personnagen är en stiliserad docka bredvid klädd i samma dress. Vitt!

 

Power and Religion är Abdoulaye Konatés centrala verk i utställningen.

 

Det centrala verket är den jättelika Power and Religion, som upptar hela blickfånget på bortre långväggen. Mängder med sydda tygremsor hänger överlappandes lodrätt och bygger upp bilden. Färgtonen är mest grå till svart, men drar åt blått på mitten. I mitten en krona. Till vänster ett kristet kors. Till höger den muslimska halvmånen och stjärnan. Två lodräta vita streck.

Det verkar ganska enkelt. Kronan (staten) skall vara åtskild från religionerna. Och det är precis vad det betyder, berättar Konaté. Han anser att det är av yppersta vikt att religioner inte får inflytande över staten. Han är inte emot religioner, betonar han, men det är viktigt att de inte får politiskt inflytande. Och det gäller inte bara Mali eller Afrika. Det gäller hela världen. Europa också.

Det är en mörk spegelbild av Gris Gris Blanc. Samma kontur går ned på mitten. Jag kan inte låta bli att påpeka det, och Abdoulaye Konaté nickar jakande.

Återigen visar han på hantverket – de vita fläckarna syddes först med maskin, sedan det svarta runt, och sedan 8 gånger fram och tillbaka på varje remsa. I sitt konstnärskap använder han sig av tre tekniker: applikationer, behållare och remsor.

De vita fläckarna (20 000 till antalet, berättar han) symboliserar pärlhönan. Det finns många ordspråk kring pärlhönan i Mali, säger han. Bland annat sägs det att den bär sin utsmyckning på utsidan – medan det omvända gäller för människan. Vi bär vår kultur och identitet på insidan. Därför ska vi inte lita på någon som vi inte lärt känna först.

Konstverket är en varning till ungdomen att vara på sin vakt mot förhållandet mellan religion och makt. Jag tycker ni ska lyssna, ungdomar.

Text: Michael Strandhed
Foto: Nils-Göran Tillgren

KATRINE HELMERSSON – BILDSPEL (FLASH) – KLICKA PÅ BILDEN
ALT/MOBIL: SE BILDSPELET HÄR

ABDOLAYE KONATÉ – BILDSPEL (FLASH) – KLICKA PÅ BILDEN
ALT/MOBIL: SE BILDSPELET HÄR

VERNISSAGE – BILDSPEL (FLASH) – KLICKA PÅ BILDEN
ALT/MOBIL: SE BILDSPELET HÄR

KONSTMUSEET Norrköping

21 februari – 17 maj 2015
Vernissage 21/2 kl 14
Katrine Helmersson
Abdoulaye Konaté

LÄNKAR
Katrine Helmersson hemsida
Abdoulaye Konaté info
Le Conservatoire des Arts et Métiers Multimédia Balla Fasséké Kouyaté hemsida
Norrköpings Konstmuseum hemsida Facebook