Michael Francis ledde Norrköpings symfoniorkester vid torsdagens konsert.
Effektiva, komiska tolkningar
Kubistisk musik av Satie inledde torsdagens konsert med Norrköpings Symfoniorkester i De Geerhallen. Sedan tog Olle Persson vid med effektiva, komiska tolkningar av både Satie och Ravel. Orkestern avslutade med en riktigt burlesk historia.
Olle Persson balanserade mellan det teatraliska och finstämt lyriska.
Erik Satie har en egen stil, inte så lätt att klassificera – humoristisk och originell: vem annars skulle tänka på att ha solon för skrivmaskin, systemflaskor, lyckohjul, steppskor och pistol?! De flesta förknippar honom med Gymnopedierna för piano, men han skrev mycket annat – vi får höra en parad, som han kallar ”realistisk balett”.
Det hela ska föreställa kubistisk musik, den första abstrakta konststilen, om ni minns Picassos och Braques äventyr från 1900-talets början. På Saties tid var förstås detta helt nytt och ganska skandalöst. Roligt och originellt är det, dessutom utmärkt introduktion för skolungdomar och mindre vana lyssnare.
Olle Persson sjunger både Satie och Ravel i effektiva, komiska tolkningar som balanserar mellan det teatraliska och finstämt lyriska. Han har en vacker och uttrycksfull hög baryton och hittar en del styrka–- med ”skallande” höjdtoner – även om han har en i grunden lyrisk stämma med fina svaga nyanser. Möjligen saknar han en del fyllighet i det lägre registret, men hans franska stil är idiomatisk med fint uttal, dessutom operamässigt magnifik när det behövdes.
Visst är hans ”pipa” inte en ”stor” dramatisk operaröst, och han blev ibland dränkt av orkestern, men det är snarare Michael Francis ”fel”, även om dirigenten var mycket inspirerad under kvällen.
Mellansnacken var också rappa och roliga. Olle är definitivt en av våra främsta sångare, dessutom har han nyligen fått Litteris et Artibus av kungen för framstående konstnärliga insatser, mycket välförtjänt.
Norrköpings Symfoniorkester gör entré.
Stravinsky är 1900-talets största tonsättare, troligen en av de tio största även om man inkluderar de gamla giganterna. Francis gjorde Petrusjka full rättvisa, en burlesk pikareskhistoria med virtuosa och storslagna inslag. Hans musik tillhör de största skatterna i västerlandets konsthistoria.
Mitt enda klagomål är att inte fler kunde ta del av detta. Vi såg den vanliga medelålders (och äldre) övre medelklasspubliken, med stor kvinnlig övervikt. Bredda publiken, säger jag och tackar Olle och Michael för en kanonkväll.
Text: Lars Henriksson
Press- och arkivfoto: Mats Bäcker, Lars Henriksson, Marco Borggreve
BILDSPEL (FLASH) – KLICKA PÅ BILDEN
ALT/MOBIL: SE BILDSPELET HÄR
DE GEERHALLEN Norrköping
26 februari 2015
Franska sånger
Norrköpings symfoniorkester
Dirigent: Michael Francis
Solist: Olle Persson, barytonMUSIK
Satie: Parade
Ravel: Don Quichotte á Dulcinée
Satie: Gymnopédie nr 1
Satie: Trois melodies
Satie: Je te veux
Stravinsky: Petrusjka (version 1947)