Djärva kurvor. Spirans spiralformade nerfart sticker fram bortom parkeringshusets stora vita låda. Nästa steg i Gamla Rådstugugatans många breddförskjutningar är det stora gula huset i hörnet

 

”Parkerifieringens” fyra faser från lucka till lås

 

På Internationella Kvinnodagen väljer jag att lyssna på en tant. Evy Rydergård håller föredrag om Parkering som stadsbild på Norrköpings stadsmuseum. Vi är knappt tio som lyssnar, två är män.

För en tid sedan intervjuade jag Evy Rydergård, lärde känna hennes breda bakgrund på länsstyrelsen och som byggnadsantikvarie. Nu berättar hon om sina iakttagelser av förändringarna i Norrköpings stadsbild över decennier, perspektivet kan sträcka sig långt tillbaka i tiden.

– Vad hade Norrköpingsborna tyckt om de fått veta att husen som revs i innerstan inte skulle ersättas på 50 år?

Under ytan till det både sakliga och personliga föredraget sjuder en kritik mot politikers och (icke-)byggherrars hantering av Norrköpings innerstad. Eller är det bara jag som tolkar det så?

Ändå, en av föredragets allra sista bilder visar svart på vitt hur mycket som rivits. Det är häpnadsväckande mycket, mer än man tänker under en trivsam stadsvandring då blicken fästs på de hus, ofta ritade av kända arkitekter, som står kvar.

– Mycket behövde rivas men det åkte med rubb och stubb!

 

Utstickande husknutar. När husens fasader inte längre linjerar med varandra uppstår sådana här syner. Fenomenet har plockats upp i ny arkitektur, som Spinnrocken.

 

Parkering som stadsbild heter föredraget, detsamma som den bok Evy Rydergård skrivit i ämnet och släppte strax före jul på eget förlag. Angreppssättet är en ögonöppnare som ger kunskap om Norrköpings karaktär, hur innerstaden sett ut och hur den förändrats med utgångspunkt från bilismens behov. Tätbebyggda innerstadskvarter öppnas eller blir parkeringsöken, gatubredder sladdar varierat, husfasader i linje har tappats bort och rentav är det så att utstickande husknutar blivit ett nytt signum för Norrköping.

Är det något som präglar Evy Rydergård är det proffsets osentimentala öppenhet för diskussion. Hennes föredrag pekar på fenomenen för att väcka åhörarnas egna tankar. Hon säger att hon inte alltid har en färdig åsikt utan att det är Norrköpings invånare som ska tycka till om stadens framtid. Och att det inte längre bara är männen som ska styra.

Under en timmes tid guidar hon publiken med start i parkeringshusen, stora som kyrkor. Spiran kallar hon ”flaggskeppet” där själva bilparkeringen har dragits in från gatan och nerfartens spiral har skulpturala kvaliteter.

– Det borde bli byggnadsminne, tycker Evy Rydergård.

Sedan följer exempel på gatuparkering, där hon menar att många bilister är påhittiga. Favoriten är Hospitalsgatan öster om Drottninggatan. Ett gaturum med affärer på bottenplan, lagom bredd och tillgänglighet för stadens invånare både till fots och med fordon. Här finns flera hus kvar av det som tidigare var typiskt för Norrköping med två eller tre våningars höjd. Mänskliga dimensioner.

 

Innerstadskvarteret revs. Det som var typisk Norrköpingsbebyggelse blev typisk parkeringsöken.

 

Bilparkeringar har blivit vanligt både på skolgårdar och till bostadsfastigheter där invånarna lämnat trädgårdarna och får fika på balkongerna. Evy Rydergård visar hur äldre tiders stadskvarter med de många mindre husen förändrats. De slutna kvarteren där nya hus ersatte gamla har öppnats.

Fotografierna på duken visar hålen i stadsbilden, parkeringarna som tränger undan stadens liv. Från små avrivna tomter som blir luckor mellan hus till parkeringsöknen som väntade decennium efter decennium omedelbart öster om de stora varuhusen och till slut blev en del av stadsbilden.

”Parkerifiering” är Evy Rydergårds eget begrepp och hon beskriver fyra stadier från avriven tomtlucka med grusad parkering till dess totala motsats: stiligt inhägnad parkeringsplats enbart för dem med fjärrkontroll till den låsta grinden.

 

Mycket nytt (rött) har hänt på byggnadsfronten i Norrköping. Ännu mer är på gång (grönt).

 

– Det kommer att hända väldigt mycket i stan nu, påpekar Evy Rydergård och tänker både på folkmängden som växer och på alla förändringar som bygget av Ostlänken kommer att medföra.

Mellan år 1992 och 2010 tillkom omkring tio byggnader i stadskärnan. Sedan dess har det börjat byggas fler och detaljplaner tillkommit. Många ytor vi vant oss vid är platta kommer att ersättas av hus av helt nya dimensioner.

– Norrköping har fått ett nytt slott, säger Evy Rydergård som på ett av sina många foton fångat Lyckans skinande vita fasad som höjer sig över allt annat. Ett helt kvarter, ja det är ju stort som ett slott.

Ännu nyare Spinnrocken är ungefär lika stort men den flerfärgade fasaden låtsas att kvarteret består av många olika hus. Snäppet högre än 1960- och 1970-talens tegelborgar. Bilarna, de får åka ner i källaren.

Text: Ann-Charlotte Sandelin
Foto: Nils-Göran Tillgren

BILDSPEL (FLASH) – KLICKA PÅ BILDEN
ALT/MOBIL: SE BILDSPELET HÄR

STADSMUSEET Norrköping

8 mars 2015
Parkering som stadsbild
– en bebyggelsestudie i Norrköping och ett tidsdokument i bilder
Föredrag
Evy Rydergård

LÄNKAR
Norrköpings stadsmuseum hemsida Facebook
Evy Rydergård ser stadens parkeringar reportage Kultursidan.nu 24/2 2015