Ängel. Rashids smeknamn på Larissa blir en symbol för deras kärlek och för hela föreställningen.

 

”Ni bestämmer inte över mig!”

 

I ett trångt musikrum på Kunskapsskolan i Norrköping ser 22 elever Ung scen östs föreställning True Colors. En ensam skådespelare fyller rummet med Larissas och Rashids nyvaknade kärlek och föräldrarnas oro. Efteråt samtalar klassen om fördomar och rasism. Det kommer dem väldigt nära.

– Jag kutar snabbast av alla mot korgen med MVG! Larissa är ung, ambitiös och vill vara vacker både på utsidan och på insidan. Det är lika viktigt att vara snäll som att vara smal och kurvig.

Känslorna rusar snabbast genom Larissas kropp. Killar är spännande men först kommer skolan, dansen och mamma. Disciplin är viktigast.

– Det är mamma och jag mot världen!

I ett slag ställs allt på ända. Rashid, skolans populäraste kille, snyggast är han också, bjuder Larissa på bio. En kyss och en vindruva senare är allt förändrat.

– Jag ska ta hand om dig, som en kung tar hand om sin drottning, säger Rashid.

 

Dansen speglar Larissas känslor. Koreografin utnyttjar både armarna och de lösa tygsjoken. Utsmyckningen väcker fantasin.

 

Aktören Anja Rajić förvandlar monologen True Colors till ett skådespel för fyra personer, minst. I en blink växlar hon mellan intensiva Larissa, omhuldande mamma, snälla pappa och Rashid. Ändrat röstläge, sätt att tala och hanteringen av kostymens lösa tygstycken och hängande höfttyngder gör allt, tillsammans med ljussättningen – i Larissas berättande nu är det ljust, i återberättandet blir det dunklare.

På ett annat plan finns musiken och dansen. Koreografin markerar armrörelser och utnyttjar kostymens lösa tyger. Där är en originalitet i uttrycket som samspelar med musiken, associationerna anar en modern samtid men vägrar att fästa sig någon annan stans än i Larissas inre. Det är också ett effektivt sätt att inte tilldela Larissa en grupptillhörighet som publiken kan ta avstånd ifrån.

För att vara Ung scen öst är det ändå en ovanligt ”vanlig” teaterpjäs. Kronologin följer spåret från skolans ljus till passionens låga till föräldrarnas mörka förkastelsedom – ”En svarting. Vad ska din släkt i Serbien säga?” – och Larissas eldfängda uppror.

– Jag kommer aldrig någonsin att äta din mat igen, fräser hon åt mamman. Jag är 16 år, snart 17. Ni bestämmer inte över mig!

Under de 45 intensiva minuterna möter publiken även omvärldens reaktioner, när Rashid ska köpa ett smycke till Larissa i en guldsmedsbutik.

 

Layal Wiltgren samtalar med eleverna efter föreställningen.

 

– Kan ni lista ut fördomar i pjäsen? Efter föreställningen tar Layal Wiltgren vid och fäster elevernas uppmärksamhet på pjäsens olika inslag. Hon har nyligen doktorerat vid Linköpings universitet och ser erbjudandet om att verka som pedagog och turnéledare för True Colors som ett bra sätt för forskningen att återkoppla ut i verkligheten.

– Jag blev glatt överraskad över att så många elever har en medvetenhet om fördomar och anser att det är något vi måste jobba med, säger Layal Wiltgren efter klasssamtalet där hon uppmuntrat till diskussioner i små grupper och informella redovisningar.

– Alla kulturer sorterar, har fördomar. Men det är skillnad på att sortera och stoppa in i fack, som ätliga och oätliga växter, snälla och farliga djur, och på att värdera, säga att något är bättre än det andra, lyfter hon fram för eleverna. För det finns ju inget i hela världen som är mer likt tjejer än vad killar är. Och inget i hela världen som är mer likt killar än vad tjejer är.

– Har ni tänkt på att Rashid är den som lyfter fram likheter i stället för skillnader? Att bådas föräldrar vill att deras barn ska lyckas i skolan. Att änglar finns både i hennes kultur och i hans kultur.

Layal Wiltgren har förberett en Verktygslåda som hon lämnar efter sig på varje skola de besöker. Där finns förslag på övningar som klasserna kan genomföra efter teaterbesöket, både dramaövningar och mer idébaserade övningar. På så sätt vill Ung scen öst få pjäsens budskap att fördjupas och sätta spår för framtiden.

Text: Ann-Charlotte Sandelin
Foto: Ann-Charlotte Sandelin och Markus Gårder/Ung scen öst

BILDSPEL (FLASH) – KLICKA PÅ BILDEN
ALT/MOBIL: SE BILDSPELET HÄR

KLASSRUMSTEATER Östergötland

4 mars – 22 maj 2015
True Colours
Manus: Lidija Praizović
Dramaturg: Tova Gerge
Regi: Astrid Assefa
Scenografi & kostym: Anna Dolata
Ljuddesign: Elize Arvefjord
Mask- & perukdesign: Agnes Kenttä
Ljusdesign & tekniker: Martin Hamberg
Rörelsecoach: Mari Carrasco
Pedagog: Layal Wiltgren
Producent: Sara Bergsmark
Produktion: Ung scen öst

SKÅDESPELARE
Anja Rajić

LÄNKAR
Ung scen öst hemsida Facebook