Jag är Angelica. Den lilla utställningen om Angelica Löwdin finns mitt i stora fotoutställningen 100! högst upp i Arbetets  museum.

 

Transrörelsens flagga är blå–rosa–vit

 

”Vi dricker kaffe och pratar, behovet av att prata av sig är stort.” Angelica Löwdin var närmare 70 år, pensionerad professor i tyska och nybliven änkling när hon kom ut som transperson. Transaktivisten är först ut i Arbetets museums insamling av äldre HBTQ-personers livsberättelser. Det har blivit en liten utställning med titeln Jag är Angelica – en berättelse om åldrande, aktivism och att få vara den du är.

Det är en representativ dam som ser yngre ut än sina 76 som tar emot i det lilla svarta rummet i rummet högst upp under takåsarna på Arbetets museum. Sminket gör förstås sitt liksom den snygga jackan över den raka kjolen.

– Det har mest med hållning och hur man rör sig. Vad jag säger och hur jag är, säger Angelica Löwdin själv.

Själv åkte hon till London och fick under en kort semester råd och stöd i allt från det yttre till att möta världen som kvinna. Det hon burit sedan 11-års ålder, det som varit Angelicas och hustruns hemlighet genom ett livslångt äktenskap, kom till uttryck. Äntligen blev hon sig själv, helt och fullt.

Den vuxna dottern var den första hon kom ut för, Angelica minns nervositeten och tjejsnacket om smink. Sedan var det dags att möta grannar, vänner och världen.

– När det ovana blir vant så blir det väldigt snabbt omärkvärdigt, är Angelicas erfarenhet av omvärldens reaktioner.

 

– Transföreningen ställde upp på bild för kaffereklam, vi dricker ju mycket kaffe på våra möten. Vi fick fick 30 nya medlemmar på den bilden!, berättar transpersonen Angelica Löwdin för etnologen Johanna Övling, fotografen Steve Warburton och projektledaren Andreas Nilsson på Arbetets museum.

 

Arbetets museum samlar inte på föremål, däremot på berättelser om människors liv för att bygga kunskap och för framtida forskning. Nu är turen kommen till en särskilt riktad uppmaning till äldre hbtq-personer, deras berättelser handlar både om livsöden och en spegling av samhället. Uppropet gäller fram till 31 maj, lika länge som utställningen står.

Efter att ha kommit ut engagerade sig Angelica Löwdin raskt i transrörelsen och är numera en van aktivist. De som lyssnar till hennes föredrag är transpersoner, anhöriga, politiker, myndigheter och allmänheten. Ett av hennes framträdanden, en 15 minuter lång föreläsning (på engelska) filmades och ligger ute på YouTube.

Om yngre transpersoner upplever sig utsatta och drabbas av hatbrott så har Angelica Löwdin aldrig råkat ut för någon negativ reaktion.

– Vem ger sig på tant Angelica?, säger hon retoriskt.

– Vi har vänt oss till olika föreningar för att få äldre personer att berätta själva eller att bli intervjuade, säger projektledaren Andreas Nilsson på Arbetets museum. Vi hörde av oss till Angelica Löwdin som är med i Göteborgs HBTQ-råd där hon bor.

Arbetets museums etnolog Johanna Övling gjorde en lång köksbordsintervju hemma hos Angelica. Hela intervjun, 1,5 timmar bandat samtal, ingår nu i museets arkiv. Endast tre korta ljudspår om att komma ut ur garderoben, om att vara aktivist och om att vara en äldre transperson finns med i själva utställningen. De finns att lyssna på i hörlurar, ett citat för varje ämne står skrivet på väggen, som ”Angelica vågar göra precis vad som helst”.

– Det var svårt att välja ut vilka avsnitt som skulle vara med, kommenterar Johanna Övling.

Utställningen bärs upp av fotografen Steve Warburtons bilder från Angelicas vardag, fyra uppsatta på väggen och 10 till i ett rullande bildspel.

– Det var ett mycket intressant ämne, säger Steve Warburton som ville undvika stereotypa bilder och träffade Angelica flera gånger.

 

– Killar säger ofta ”Vad modig du är” medan kvinnor säger ”Vad fin du är”, berättar Angelica Löwdin.

 

Den välkända Prideflaggan är lysande regnbågsfägad, transrörelsens flagga återhållsamt randig i ljusblått, rosa och vitt, för manligt, kvinnligt och icketraditionella transidentiteter. Angelica Löwdin understryker att ingen väljer att vara en transperson, det är något hen föds med. Forskningen har börjat förstå hur varianterna i sexualitet och genusuppfattning uppstår när fostret utvecklas. Än så länge vill Angelica inte gå längre till att säga ordet ”hypotes”.

– Alla foster är flickfoster från början. Sedan sker förändringarna i flera steg, könsidentiteten anläggs i hjärnan tidigt under graviditeten. För varje förändring kan variationer uppstå, gener som kopplas på eller inte kopplas på, förklarar Angelica Löwdin. Det kanske är därför det verkar finnas fler män som känner att de är kvinnor, innerst inne, än tvärtom.

Det kan finnas en ärftlighet men det är svårt att veta när transsexualitet så länge varit okänt eller skambelagt.

– Jag var ”psykiskt sjuk” fram till att lagen ändrades 2009. När jag var 11 år och kände att något var fel så visste jag att det här kunde jag inte tala med något om, inte med någon.

Ungefär en procent av världens befolkning antas vara transpersoner. Det skulle göra drygt 73 miljoner i världen, 97.000 transpersoner i Sverige och drygt 1.350 i Norrköpings kommun.

– I Göteborg är ungefär 6.000 av befolkningen transpersoner. I vår lokalförening är vi bara 60 medlemmar, säger Angelica Löwdin och tillägger: Om man inte får vara sig själv så mår man inte bra.

Målet med utställningen på Arbetets museum är att informera, synliggöra och att få in fler berättelser. Och att ge stöd till fler att komma ut ur garderoben, om inte annat så för sig själva.

Text och foto: Ann-Charlotte Sandelin

BILDSPEL (FLASH) – KLICKA PÅ BILDEN
ALT/MOBIL: SE BILDSPELET HÄR

ARBETETS MUSEUM Norrköping

16 mars – 31 maj 2015
Jag är Angelica
– en berättelse om åldrande, aktivism och att få vara den du är
Foto: Steve Warburton
Intervju: Johanna Övling

LÄNKAR
Transföreningen FPES hemsida  YouTube
Göteborgs stads HBTQ-råd info
Arbetets museum hemsida Facebook