All inclusive av Hans Gunnarsson.

Med stark beska i eftersmaken

I Hans Gunnarssons All inclusive har charterresenärerna ett svart band om armen – ett tecken på att de har betalat all inclusive och kan röra sig fritt mellan buffébord och barer på den paradisiska söderhavsön Guadeloupe.

Mot bakgrund av stämningen i boken kan man dock se bandet som en boja som håller turisterna fast just där, i segt och lakoniskt svårmod (medtaget från Sverige som ett tecken på något typiskt svenskt), sörplande på en färgglad paraplydrink över de svullna röda magarna. De tjockaste diskuterar med spänd förväntan vad dagens buffé kan tänkas innehålla och som läsare förstår man att denna diskussion återkommer och föredras framför ”besvärliga” utflykter.

Hans Gunnarsson är född och uppvuxen i Finspång.

Längre fram i boken skulle man även kunna se bandet som ett sorgband. Påfallande många av turisterna dör. Fast dödsfallen går resenärerna ganska obemärkt förbi. Det är snarare vi som läser som ser bilden och som skulle kunna lägga den betydelsen i de överallt förekommande svarta banden. Medelåldern på turisterna är gissningsvis över femtio, närmare sextio, och helt oväntat är det ju inte att någon överviktig person stryker med i värmen. Eller…?

Vi tar det från början; En författare på dekis vid namn C. G. står i centrum. Han har gett ut en rad böcker tidigare i livet men sedan två år tillbaka har han inte skrivit en rad. Han sätter in annonsen ”Författare söker okvalificerat arbete, gärna i mindre lager, arkiv eller liknande.” och får snart oväntat napp.

En viss Rolf Boman ger honom det egendomliga erbjudandet att skildra det myllrande kollektiv som charterturister utgör, närmare bestämt just de turister som gästar Roffes brors anläggning på Guadeloupe. Boken All inclusive ska ingå i en reklamstrategi och erbjudandet innebär pengar, tillgång till bil och skrivarlya i Sverige, fri resa och ”all inclusive” på Guadeloupe för C. G. Trots tvivel från C. G:s sida kan han inte motstå det generösa erbjudandet. Samtidigt kan detta läsas som en kritik av bokbranschen i dag där få kan leva på sitt skrivande och kanske också en farhåga för vad detta kan leda till.

Om det sedan är Hans Gunnarsson eller C. G. som skildrar berättelsen vi får ta del av är oklart. Det är inte heller helt nödvändigt att veta. Berättelser och metaberättelser finns det gott om i boken. Författaren skildrar ett kollektiv och varje individ bidrar med en dimension. Bara de iögonfallande gesterna och de mest frekventa fraserna kommer med. Skildringarna är långt ifrån mångfasetterade och djupa men de är träffande för just den stämning som skapas.

Kollektivet som helhet upplever jag som ganska så tragiskt men farsen finns i beskrivningen och balansgången mellan det tragiska och roliga lyckas utan missöden. Fast eftersmaken är fadd. Fick jag välja mellan att tillbringa tre veckor i Säffle eller denna paradisö så är valet klart. En kopp kaffe, tack!

Vår vän C. G. får också en vän i boken – om än motvilligt från hans sida. Boris Boman (som inte är släkt med Rolf Boman) dyker upp och med honom får historien paranoida drag. Har hela semesteranläggningen ett samarbete med en suspekt dödshjälpsklinik i Schweiz? Boris Boman hävdar det. Vi läsare får aldrig veta om det stämmer men paranoian smittar C.G. som blir alltmer desperat i sina försök att nå den numer onåbare Rolf Boman.

Även Boris Boman försvinner plötsligt och vid det här laget har boken utvecklats till en deckare men långt ifrån en vanlig sådan. Boken saknar den intensitet som vanliga deckare brukar ha. Samtidigt fortsätter det farsartade. C. G. lyckas spåra vännens verkliga identitet och får då också veta att porrfilmen Muffen i ruffen tillhör hans meritlista. Mer ska jag inte avslöja av detta kalejdoskop av händelser och berättelser.

Det är en slags spricka i välfärden som Hans Gunnarsson skildrar. Inte rent politiskt eller ekonomiskt utan mer i människors mentalitet, i själva existensen. Mellan varje kapitel ”citerar” han de olika resenärerna. En äldre man ondgör sig över allt gnäll bland sina reskamrater och tycker att ”vi” har det för bra.

Kanske är det en slags leda eller tomhet Hans Gunnarsson försöker beskriva i det kollektiva och vad som händer när man reser bort men ändå tar med sig det man vill fly från. En slags leda eller tomhet som kan uppstå då man har det för bra. De grunda penseldragen och de endimensionella människorna förstärker effekten. Eller är det en kollektiv medelålderskris Hans Gunnarsson skildrar? En sak är säker; boken väcker frågor och den är originell. Läsvärd. Det är bra gjort att kunna ge en så stark beska i eftersmaken. Det finns också en hel del blinkningar till litteraturhistorien. Men jag föredrar Säffle framför Guadeloupe. I det här fallet.

Text: Carina Johansson
Foto: Martin Stenmark

BILDSPEL (FLASH) – KLICKA PÅ BILDEN
ALT/MOBIL: SE BILDSPELET HÄR

ROMAN

All inclusive
Hans Gunnarsson
Albert Bonniers förlag 2015

LÄNKAR
Hans Gunnarsson info
Albert Bonniers förlag