En försiktig man. Kalle Haglund väljer att ha en låg framtoning i sin show …och den stora skogen som han framförde på Lilla Teatern i torsdags i Riksteaterföreningen KariN:s regi.

Synd. För det här är riktigt bra!

Riksteatern levererar och riksteaterföreningarna i landet arrangerar. Jag har sett den här typen av föreställningar förut. Någon djup eller halvdjup, ung eller ganska ung, lovande förmåga får göra en entimmas föreställning baserad på sitt liv och sina tankar. Framfört med humoristisk knorr och stämplat med riksteaterns logga.

Kalle Haglund kan mycket väl snart bli ett återkommande inslag i en TV hemma hos dig på samma vis som både Birro och El-Refai blev efter sina riksteaterturnéer. Inga jämförelser i övrigt.

Ensam. Inte ens ett glas vatten på ett bord. Det är mod.

Scenen är tom. Där finns ingenting. Ingen skog. Inte ens ett högt bord med ett glas av vårt gemensamma vatten. Haglund gör en blyg entré och fortsätter blygt en stund till. Han talar scenanvisningar och leker dialog med en imaginär regissör. Presenterar sig som en jobbig person som säger emot sin regissör bara för att. Han förklarar att föreställningen kommer vara osammanhängande och handla om olika saker. Så är presentationen klar. Lite kul, men aningen ursäktande försiktigt.

Orden är väl valda och behagligt sammansatta. Rösten likaså den behaglig. Jag läste ord som estradpoesi och stand-up i någon beskrivning av Haglund, men det här är något annat. Haglund låter som om han läser… och det gör han väl också. Sitt egna manus med väl valda ord till väl formulerade meningar. Episoderna som berör föräldraskap, miljö, normativitet, prestationsångest och skelett i garderoben är fulla av innehåll som kan ge åhörarna eftertanke.

Det är underhållande samtidigt som det är stelt. Stelt och torrt framfört som om den beiga kunden i Macken plötsligt skulle börja tala. Vid några tillfällen exploderar ordsalvor med tempo och vid ett tillfälle visualiseras (med ord) ett bombastiskt shownummer. Ibland hoppsar Haglund runt på scenen i ett mönster av en liggande åtta. Detta för att vi inte ska sega ihop.

Det är en svår kväll. Publiken är liten och det tar lång tid innan skratten till slut börjar höras. Men då skrattas det ordentligt. Kanske skulle en föreställning av det här slaget göras i ett annat sammanhang än i en klassisk teaterlokal. Men var? Humorn är alldeles för intellektuell för att fungera som krogunderhållning.

Så för vem görs den här typen av föreställningar? Teatern vill locka en yngre publik. Varför? För vems skull? Teaterns? Men det fungerar inte.

Nära. Den här typen av tänkvärdheter borde turnera ut i gymnasieskolorna, för det räcker inte med att några få upplever dem.

Synd. För det här är riktigt bra. Underhållande och tänkvärt. Den här typen av tänkvärdheter borde turnera ut i gymnasieskolorna, för det räcker inte med att några få upplever dem. Några få tappra besökare som klarar av att stänga av sina smartphones i en timma utan att få ett symtom som kan liknas vid kolik.

”…och världen är en gränslös blå boll med inslag av grönt. Och den utan smartphone får kasta första stenen.”

Jag vill ha Haglund som ljudbok… Eller som Sommarpratare… Eller som sällskap vid barhäng.

Text: Johan Pettersson
Foto: Ann-Charlotte Sandelin

Bäst: ”När allting blir på låtsas, då gör det ont på riktigt.”

Sämst: Att det var så få som hittat dit.

Fråga: Vad handlar Sagan om Ringen om?

BILDSPEL (FLASH) – KLICKA PÅ BILDEN
ALT/MOBIL: SE BILDSPELET HÄR

LILLA TEATERN Norrköping

18 april 2015
Kalle Haglund …och den stora skogen
Enmansshow
Arr: Riksteaterföreningen KariN

KariN:s kommande arrangemang

CNEMA Norrköping
18 april kl 18
Lysande utsikter
av Charles Dickens

FOLKETS HUS Åby
4 maj kl 19
Z…när Fröding satt på dass…en sorg i rosenjazz
Om Monica Zetterlund med
Östgötateaterns Ann-Sofie Andersson Kern

TEATER BRÅDDGATAN 34 Norrköping
6 maj kl 19
Mats & Sölve spelar ALLAN
Om Allan Edwall med Mats Höjer och Sölve Olofsson

LÄNKAR
Kalle Haglund info
Riksteaterföreningen KariN hemsida Facebook