Medalj och spelkort. Som uttryck för det liv och kärlek som andats mellan raderna i breven mellan Helsingfors i Finland och S:t Petersburg i Sovjetunionen.
Aldrig mer ska de läsas. Lola självposerar.
Based on Romance. Elin Källmans Lola hänger sig åter på Konstforums väggar. I sällskap med Natalie Sutinens förslutna brevbuntar från S:t Petersburg, från Stalins fångläger, från friheten i Finland. Aldrig mer ska de läsas.
Kontrasterna är starka mellan måleriet i starka färger och de färgmässigt nedtonade objekten som placerats på specialtillverkade bänkar. Ryssland kan sägas vara ett gemensamt tema då Elin Källman även målat president Putin. Men mest handlar det om en djupare relation, låt oss kalla det att utställningen baseras på romantik.
Natalie Sutinen på den långa bänken med brevbuntar som hon ställt upp i Konstforum. På väggen två av hennes collage.
Natalie Sutinen
Det är ett rejält snickeri bakom de två långa bänkar som står som två smala spänger (en spång, flera spänger, flera spångar går också) i Konstforums två största rum. De kraftiga överliggarna lyfter ett par centimeter från underredet, med hjälp av spikarna, lite som att de lyfter från verkligheten, in i nästa rymd. På dem, placerade i små grupper av två eller tre, ligger brevbuntar, prydligt paketerade med samma snören som en gång förslöt dem. Där är spelkort, föremål av vax och lera, glasflaskor, fåglar en barnsko på eller invid (mycket är sådant som återkommer i hennes andra arbeten). Installationen har titeln För verkliga spöken. Natalie Sutinen berättar om brevskrivarna, farmors föräldrar.
– De var gifta i S:t Petersburg under Stalintiden. Han skickades till Sibiriens fångläger men för att familjen inte skulle tvingas följa med så skilde de sig. Han var intellektuell och hjälpte andra fångar att skriva brev. Han flydde, de gick hela vägen, han plockade upp dottern och flydde till Finland. De återsågs aldrig men de skrev brev hela livet.
Farfars far skrev också en bok om sina upplevelser, om hur de levde på råttor för att inte svälta ihjäl. En del av breven är på finska, Natalie har läst några, de handlar om vardagen. De flesta breven har inte lästs av några andra än de ursprungliga brevskrivarna. Ingen i familjen har velat ta tag i materialet.
– Jag har vuxit upp i detta, jag har ärvt det och behållit. Nu gör jag konst av det så det blir ett avslut. Det bevaras på sitt sätt. Historien blir konst, blir en saga.
Som siden. Detaljerna kommer ofta från något annat, som transformeras i ny form.
På väggarna hänger objekt och collage, mer öppet tolkningsbara även om en del av släktens arvegods kommit med. Färgskalan är även här beige och nedtonad (”Jag älskar insekter. Fjärilar har de mest fantastiska färgskalorna och perfekta mönster”, säger hon som kontrast till den egna dämpade.). Det är kompositioner av rivet tidningspapper, tyg med spröt som skvallrar om ett slaktat paraply. Inget är vad det ursprungligen var, konstnären menar att ”jag transformerar vykorten till något annat.” Hon pekar ut lite skräp som låg på ateljégolvet som efter en veckas arbete med ett collage plötsligt kom till användning, slutförde verket.
Collagen – där är ett tittskåp som hon kallar objekt – är av den art som kan ses många gånger om, inget är självklart. Som sågtandsmönsten.
– Jag blev jätteglad när jag hittade dem, säger Natalie Sutinen och vi är överens om att hittade är ett mer riktigt uttryck än att hitta på. En konstnär hittar på mycket men väljer/hittar en del av allt.
Me and mini me (Pussy Riot). Elin Källman framför en av de två målningar hon gjort med Putin som motiv.
Elin Källman
Lola har varit med förr, senast 2012 hängde hon på Konstforum i samband med Pridefestivalen. Nu poserar hon på väggarna, små Lola – det är så nästan alla heter – med cirkelformade mönster – och större verk. Störst är en landskapsmålning: Lola ligger utsträckt i gräset.
– Det är Fassbinders trasiga Lola som vinner kärleken. Jag gillade känslan i slutet av filmen, berättar konstnären Elin Källman som ofta använder sig av Lolagestalten som sitt alter ego i sitt måleri.
Penseldragen är kraftfulla oavsett om målningen är stor eller liten. Det ger Lola ett motsvarande starkt uttryck, inte minst som att färgkulörerna bryts djärvt mot varandra. De små målningarnas cirkel ger henne ett rum, associationerna kan gå till kristallkulors visioner, till ikonmålningar och som Elin påpekar ”ett nyckelhål”. Det är en poserade Lola, men en Lola som poserar för sig själv, utan att bry sig om eventuella betraktare. Någon gång poserar hon inte alls, bara sitter.
– Jag är egenkär men vill inte skylta med det, så det blir Lola, kommenterar Elin som ser de små verken som skisser.
En av många Lola som poserar på Konstforum.
– Jag vill måla mer naturbilder, fortsätter Elin Källman. Alltså har hon tagit med sig Lola ut i naturen. Landskapsmålningen Solsommar bygger, som mycket annat, på fotografier, flera stycken, plus fri fantasi.
Fassbinders unga Lola förändras hos Elin, det har hänt att hon gått före i ålder och uttryck, när konstnären tar nästa steg i sin utveckling.
– Jag vill jobba med mig själv, då blir det så att hon följer med mig i mitt liv.
Om Lola är en djupt personlig sida av konstnärskapet är det politiska en annan del. Två stora målningar med Rysslands president Putin har hon tagit med. Den bjärta färgskalan och kraftfulla penselföringen är densamma i såväl Me and mini med (Pussy Riot) och i Resultatet. I den senare en nöjd Putin och en mindre nöjd Angela Merkel efter en natts förhandlingar.
– De måste ju faktiskt ha lärt känna varandra efter alla toppmöten, kommenterar Elin Källman. Det är humor i att Putin inte kan se sig själv över huvud taget.
Kanske Fassbinders Lola skulle skött de ryska affärerna bättre än Merkel.
Text: Ann-Charlotte Sandelin
Foto: Nils-Göran Tillgren
ELIN KÄLLMAN – BILDSPEL (FLASH) – KLICKA PÅ BILDEN
ALT/MOBIL: SE BILDSPELET HÄR
NATALIE SUTINEN – BILDSPEL (FLASH) – KLICKA PÅ BILDEN
ALT/MOBIL: SE BILDSPELET HÄR
KONSTFORUM Norrköping
18 april – 3 maj 2015
Based on Romance
Elin Källman
måleri
Natalie Sutinen
collage, objekt
LÄNKAR
Fassbinders Lola Wikipedia
Gulag, sibiriska fångläger Wikipedia
Elin Källman hemsida
Natalie Sutinen hemsida
Konstforum hemsida Facebook
Erotiskt foto, film och måleri på Konstforum recension Kultursidan.nu 4/5 2012
Pingback: Michelle Marie Roy tjuvstartar Pride - KULTURSIDAN.nu